I fredags hände de som inte får hända.
Oskyldiga människor, mitt i sina liv, roande sig på restauranger, i en konsertlokal och utanför Stade de France, sköts, slaktades eller sprängdes till döds.
129 finns inte mer. Många är skadade.
Nu är jakten igång, inte bara i Frankrike, utan i resten av Europa. Igår morse i en tidig raid mot terroristceller dödades två av dem, bl a den s k "hjärnan" bakom Paris-dåden.
Det mesta har ni hört och läst om, nästan till leda, men det är nog så att vi måste ta in det fruktansvärda som hände, för att kunna förstå vad som hände, vilka som ligger bakom och vilka motiv de kan ha.
Jo, vi vet motiven, men de måste ändå repeteras som ett mantra för att vi skall förstå.
Att raljera, med allt för revanchistiska satirteckningar är inte mitt bord, jag vill hellre försöka uttrycka mig på ett bestämt och otvetydigt sätt, men inte med bajonetten på, utan mer med en klackspark.
Som här, där Triumfbågen får klacka ut en terrorist och då jag samtidigt får använda ordet Daesh, ett nedsättande ord om det som felaktigt benämns som Islamiska Staten IS, de har inte utropat någon stat, de har inget erkänt territorium, ingen diplomatisk kontakt med en enda människa utanför sin egen trångsynta krets.
Daesh.
Är ordet som Frankrike använder officiellt, även de arabiska nationerna använder det ordet.
Den som i ett IS-dominerat område, förlåt Daesh-dominerat, säger ordet grips och får sin tunga avskuren.
Adieu Daesh!