Summa sidvisningar

torsdag, september 15, 2011

Moderna Melbourne



Melbourne, Australiens andra stad till storleken, med modiga drygt tre miljoner innevånare har naturligtvis många sidor.
Stora oändliga villaförstäder, långa avstånd, trots allt ganska kuperad stad där din böjer sig runt Port Phillipp Bay.
Till ytan stort som sagt, men bra förbindelser, en bra nät av pendeltåg och spårvagnar, bussar och bra vägar gör att staden inte känns allt för seg.
Centrala Melbourne är modernt, den gamla centrala stadskärna till trots, den finns kvar, kvarteren från början av nittonhundratalet likaså, men här och där insprängt det senaste av arkitektoniska mästerverk.
Längs Yarrafloden reser sig nya höghus, i South och Port Melbourne rivs gamla fabriksområden och nya bostads- och höghusområden tar plats.
Man expanderar centralt.
Djärva former och färger kännetecknar Melbourne, det moderna Melbourne. detta är slående för en tillfällig besökare.
Här vilar inga betänkligheter vad gäller djärvhet och nytänkande, här är det full gas framåt. Mest på gott i mitt tycke, men andra tycker kanske annorlunda?
Skillnaden mot Sydneys likaledes moderna stadskärna är att här, i Melbourne, finns utrymme, fortfarande, att expandera och göra det på stora områden.
Åtminstone är det mitt utanför-perspektiv som säger mig detta - rätta mig om jag har fel.

Vad jag vill komma till är att Melbourne är en härlig blandning av nytt, vågat och gammalt viktorianskt.
De har inte fastnat i det gamla, men bevarat mycket, här tycks ingen rädsla råda att bygga nytt, utan nya tider innebär nya hus, nya stilar och nytänkande i alla dess former.
Något som vi svenskar skulle ta till oss, inte bara inom stadsbyggnation, utan även på alla andra områden - nämligen att våga, inget nytt är farligt, men det är förödande att stelna i gamla former och inte tro att solen går upp i morgon igen.
För det gör den - i Melbourne


2 kommentarer:

Äla sa...

Melbourne är en fin plats på jorden. Var ni till Phillip Island söder om stan? Där slingrar sig vägarna längs havslinjen och landskapet är som ur en sagobok. Vid änden av vägen vandrar pingvinerna in om natten iklädda sin frack...till alla besökares förtjusning

Olle Qvennerstedt sa...

Ja Äla, vi var där.
De kom rulltande i skymningen. The penguine parade tror jag det kallades.