Året är 2002, platsen är några hundra meter upp (dit vi åkte bil), på berget Hovärken vid Svartåsvallen i Härjedalen.Här delade sig de rösade lederna uppåt och åt sidorna.
Detta ålderstigna och knackiga gäng (Svea Gubbs) föredrog den betydligt mer flacka leden västerut, några kullar, några små vattendrag, stenar,en stig till, lite uppför igen, men snart glesnade de snedvridna björkarna och en näst intill plan yta öppnades upp framför oss med fjällsidan på höger hand.
Trehundra meter längre bort var det en kant, där satte vi oss och fikade och avlutade med en starkis, innan det i sakta mak bar iväg tillbaks till de väntade bilarna.
Tio år tidigare, med yngre ben och större lungkapacitet hade vi stått på toppen 836 meter upp och skådat in i Dalarna och Norge.
Men åren har passerat, skäggen blivit gråare, lederna knarrigare och med en ork som sinat betänkligt.
Och idag nio år senare, har tyvärr Ove gått till de sällare vidderna, Ludde sitter på ett hem, vi övriga kravlar oss fram bäst vi kan.
Vår gemensamma bakgrund är att vi alla en gång valt reklambranchen framför diskjobb, drängsysslor eller duvmatarbänken, ett val som förde oss samman som vänner.
Men minnena lever kvar.
Klicka på bilden om du vill se den större.
Foto: Olle Q ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar