Lilla huset på Globens tak.

Sitter man på Söderstadion, vilket man gör ibland, ser man det lilla huset på Globens tak ur ett perfekt perspektiv.

Mikael Genberg heter en konstnär vars påstådda ambition är att placera en röd liten svensk stuga på månen, han tyckte att börja på Globen var en bra idé i det långsiktiga projektet.

Stugan mäter 3x4 meter och är 3,5 meter hög och helt tillverkad i aluminium utanpå en stabil konstruktion av stålbalkar. Måste tåla hårt väder.

Vana klättrare från Jämtland gjorde installationen/fastsättandet, med hjälp av en helikopter, själva fästandet av huset tog bara fem minuter, men förberedelserna säkerligen hundratalet timmar, bla krävdes förstärkning på insidan av taket.

Snacka om maximal exponering.

Nyligen var det fyrtio år sedan Neal Armstrong tog de första stegen på månen, Genbergs röda stuga lär dröja ett tag till.

Foto: Olle Q ©.

Är svart rätt färg?

Det vet´e sjutton om det är. Visst kan man hävda att det ger pondus, power och till och med ser elegant ut. Men är det meningen med en järnvägslok?

Här står RC6 1415 på Stockholm C i spetsen på ett Intercity-tåg till Malmö C, första vagnen är också svart, följd av en blaskig blå och ytterligare en svart cefeteria-vagn plus en radda blåblaskiga.

Jag vill se ett lok i en frän design, med färger som gör att det syns av trafiksäkerhetsskäl och för själva uppmärksamhetens skull. Och det får gärna skilja sig från hur vagnarna ser ut. Kanske finns det åsikter därute?

Foto: Olle Q ©.

Tillräckligt med skydd.

Securitas släng er väggen - och det med ett brak.

Här hos oss har ni inget att hämta, eller installera. Vi har skydd tillräckligt för att avskräcka en hel invaderande pansardivision.

Tack spindeln för att du vakar och fångar oönskade inkräktare och för att du gör det tyst och utan att väcka hela byn.

Foto: Olle Q ©

Kan eller vill någon förklara detta?

Ett flygfoto från Wiltshire i England, närmare bestämt East Field, Alton Barnes.

Det du ser är sk sädescirklar, som är så exakta i sina cirkelformer att ingen mänsklig hand (eller fot) kan ha åstadkommit dem.

De finns i ganska stort antal i framför allt Wiltshire, i sädesfält med höga strån, strån som aldrig är brutna bara vikta, vikta åt samma håll dessutom.

Hur skall man då förklara hur dessa formationer kommit till?

Förslag mottages gärna.

Om du tror att det är humbug, kolla och framför allt läs då först på

www.cropcirclesweden.org

Vilken skönhet

Den österrikiske fotografen Mathias Krewfeld tog denna bild från ett annat flygplan, det är Finnairs Airbus A320-214 på väg in mot Innsbrucks flygplats i Österrike, bilden togs tidigare i år.
Många hävdar, utan vidare eftertanke, att flygmaskiner är stora klumpiga döda ting, måhända det finns något i det påståendet, men det finns också en skönhet, smäckra former, vackra färger att njuta av hos dessa fåglar av stål. Eller hur...?

Visas här för första gången.

Den här målning blev klar för några dagar sedan, efter en del försök och ansatser, lyckades jag till slut komma i mål. Plötsligt sa det, stopp - den är klar!

Titeln Utan titel - grå är bara ett arbetsnamn tills vidare, kommer nog på en bättre idé.

Storlek 90x140 cm.

Tekniken är akryl, Windsor & Newtons Galeria Flow Formula-färger tilltalar mig, sedan många år tror jag mig veta alla dess nyckfullheter, men så är det naturligtvis inte. Blir fortfarande överraskad av nya nyanser och hur blandade färger uppträder.

Jag letar och letar, och letar efter den perfekta gula färgen, nära är jag ofta, men aldrig mitt i prick. Den finns inte på tub eller i burk, den finns bara i mitt huvud. Den dag jag når det gula ultimata målet blir jag nog galen i gult ett tag.

Foto och måleri: Olle Q ©. All rights reserved. Klicka om du vill se bilden större.

Läs om kossan som har astma?

Ko 745 är gammal, vad jag hört äldst i Arnes stora mjölkdjursbesättning. Ko 745 har bekymmer, hon lider av låt oss kalla det astma, titta på hennes utvidgade näsborrar. Utspärrade för att hon ska få luft. Hennes andhämtning är grovt hes, hon hörs stönande över åkrarna, ja krampaktigt grymtstönande för att få luft. Det verkar dock som om hon i övrigt är kurant, äter som en häst... förlåt ko, idisslar och lämnar överblivet efter sig i stora lass.
Skulle hon lägga sig för natten utanför vårt sovrumsfönster, blir det öronproppar för oss och ett minimalt öppet fönster. Så högljudd är hon.
Idag låg hon alldeles ensam på en av tre åkrar som kossorna har att välja på, alla andra låg i de andra hagarna. Tyckte lite synd om henne, så det blev ett samtal och några bilder med och av 745. Gammelmormor.
Till råga på allt har hon förmodligen kobesättningens största och tyngsta juver, som svänger som en stor cementsäck så fort hon försöker gå med lite fart, nu får det bli slow-motion-gång för att hon inte skall swinga omkull.
Ja, även en ko kan drabbas av knarrighet, ålderskrämpor och övervikt på ålderns höst. Hon är ju inte mer än människa.
Förmodligen är 745 en riktigt mjölkko. Astman spelar ingen roll så länge hon levererar, så krasst är det nog här i mjölkkossans värld.
Muuuuuu.

Foto Olle Q @. Klicka om du vill se bilderna större.

Glasögon

I Skeppsta glashytta möts man av Ebbas vackert formade glas.

Några skålar drog ögonen till sig, bottnarna som ögon spanandes på alla betraktare - eller kanske bortom dem? Låt oss kort och gott kalla dem för glasögon.

Glaskonst: Ebba von Wachenfeldt. Foto: Olle Q ©. Klicka om du vill se bilderna större.

Tänk vad man kan göra med lite fantasi och färg.

Här lyfter en Malaysia Airlines Boeing 747-400 "Malaysia - An experience redefined" från Sydney International Airport, fantastiskt fångad ur ett fågelperspektiv av en av världens bättre flygplansfotografer - Sam Chui.

Alla flygplan i ett bolags flotta behöver inte se lika ut, här har man använt färg och fantasi och vips är det ett konstverk som här strävar mot högre höjder.

Notera gärna att skuggan under planet ger bilden ett djup som annars kan vara svårt att fånga - i hastigheten.

Världens äldste man död.

Här sitter Henry Allingham, född 6 juni 1896, som igår avled på ett vårdhem i Brighton, vid den engelska kanalen. Världens äldste man, 113 år gammal är död.

Han var en veteran från första världskriget, tjänstgjorde i flottans flygdivision, bla i slaget om Jylland, där tyskarna drevs bort år 1916. Medlem av grundarna till Royal Air Force.

Jag hittar många varma ord om Henry, humorist återkommer hos många, han tackar också på ett ställe, "cigaretter, whisky och vilda kvinnor" för sitt långa liv.

Det finns hopp för oss, som visserligen inte var med i första världskriget, men som ändå haft olika duster, fått törnar, men framför allt haft roligt, glatt och haft förmånen av att få se oss om i vår vida värld.

R I P

Mönstrat

Mönster möter vi överallt, på allt.

Som på Mias grafiska gummivals, där avtrycket av plåtens bild syns så vackert.

Eller så finns mönstret oväntat på kossan, här betandes igår kväll strax före 22, hennes mönster är överraskande - som om någon stämplat henne med några slags stora snöstjärnor.

Foto: Olle Q. ©. Klicka på bilderna om du vill se dem större.

Nagelfilande och ögonbrynsplockande.

Lars-Erik i Sydney skickade även detta i morse, hans registrerande och betraktande, är väl allt som behöver sägas.

Tack L-E.

Bild från Ashfield, 3 km härifrån.

Marknaden för ytlighet, sanslös lyx, narcissism, etc verkar bättre än någonsin. Förra veckan såg jag en man, ca 50, i nagelfilar-shoppen i Ashfield Mall. Han fick sina tånaglar filade.

Kanske har jag blivit insnöad och ur takt med tiden...men kunde inte folk spendera sina slantar på att rädda en tiger, ett lejon eller något annat utrotningshotat, t ex en Saab?

Krympt i tvätten?

Ibland funderar man, är det man ser i en direktsändning en del av verkligheten, på riktigt liksom? Som när Anders Lundin häromkvällen uppträdde i denna förkrympta kavaj. Jag reagerade med ett spontant "va fan har karn på sig?"

Okej, modet är trångt och tajt idag, men detta tycker jag slår alla rekord. Har dom ingen på SvT som kan ge små tips om vad som gör sig bäst inför dryga två miljoner tittare?

Sorry Anders, men samtliga medlemmar i det gamla Klädmoderådet måste rotera som grillspett i sina gravar.

Jag fotade av TV-skärmens bild, om nu någon skulle undra.

Vadslagning.

Detta är ett intressant avsnitt som jag saxar ur Alekletts Energy Mix, en blogg om vår framtid med en minskande tillgång på fossila bränslen, främst olja. Så här skriver Kjell:

Sedan ett år tillbaka finns det ett officiellt vad mellan BP:s VD Tony Hayward och undertecknad. För ett år sedan träffades vi på en konferens i Malaysia och till min förvåning sa han att ”jag slår vad om att världen om 10 år kommer att producera mer olja än vad vi gör idag”. Då jag frågade hur stor insatsen var blev svaret priset på ett fat olja 2018. Självfallet accepterade jag vadet och om Carl-Henric Svanberg då finns kvar som styrelseordförande hoppas jag att han finns med då jag mottar summan. Han är också välkommen att vara med på vadet, men BP riskerar naturligtvis att göra yttrligare en förlust.

Idag är de parametrar som styr framtida oljeproduktion ganska välbestämda och avgörande är att produktion från dagens oljefält minskar med ca 6 % om året. Samma verklighet gäller även för BP. Visst finns det möjlighet att hitta nya fält men det blir svårare för varje år. En viktig siffra i ett oljebolags årsredovisning är att man kan visa att årets produktion kan kompenseras med nya oljefält. Genom det rapportsystem som man har av reserver har det fram till för några år sedan varit ganska lätt att göra detta. Nu klarar inte de stora internationella oljebolagen utav detta, men man har kommit på en lösning. Istället för att diskutera oljereserver diskuterar man numera oljeekvivalenter. En noggrannare granskning visar att delen råolja minskar.

Don´t walk up Uluru

5 minuter innan solen går ner, bröt den igenom molntäcket och tände upp Uluru för oss alla förväntansfulla besökare

Jubel hördes och vi skålade alla i bubbelvin. Paret till höger är franska turister med i vår lilla buss som gjorde en tredagarsutflykt till the red centre of Australia.
Påföljande morgon stod vi där uppe, 368 meter upp, leden upp är dryga 1600 meter lång, i början var det riktigt scary, 30 graders lutning!! och en kätting att hålla i sig i. Precis till höger om min vänstra axel kan man skymta konturerna av Kata Tjuta (the Olgas) också en helig plats.
Innan vi klättrade upp, tidigt på morgonen (titta bara på de långa skuggorna) gick vi en bit av den tre kilometer långa leden runt Uluru.

Idag ser jag att Australiens regering föreslagit, men inte beslutat, om att förklara Uluru/Ayers Rock som en helig plats och därmed ett förbud att klättra upp på den ofantliga och så vackert röda överjästa jättelimpan.

"The local Anangu people, who jointly manage the site along with Parks Australia, presently request visitors dont´t walk up Uluru - concidered a sacred site"

När vi var där kände vi inte till dessa tankar kring platsens heliga betydelse för urbefolkningen, inte förrän vi kom ner då John från Sydney berättade att han föredrog att inte klättra med respekt för aborginernas känslor för berget.

Admiralty Islands - Amiralitetsöarna

Precis norr om Papua Nya Guinea, i Bismarckarkipelagen ligger de - Amiralitetsöarna. Idag kanske mer kända som Manusöarna efter huvudöns namn. Du ser dom röda högst upp på kartan.

Manusöarna, sug på det namnet en stund och tänk, vilken drömö, för alla gamla radaktörer, redigerare, korrekturläsare, copywriters m fl, att få dra sig tillbaka till.

Ögruppen består av ca 40 öar, varav 18 är större och de har en total area av ca 2.170 km2.

Alin, Lon, Los Negros, Manus, Ndrolowa, Nihon, Tong, Pak, Rambuyto, St Andrews är alla från 1 km2 till huvudön Manus på .020 km2.

Lägg till mindre öar och atoller som Ripi, Kali, Salien, Seleheu och Sisi så blir kartbilden nästan komplett.

Man tror att för 8-10 miljoner år sedan sköt öarna, som har ett vulkaniskt ursprung, upp genom havsytan. Idag finns mängder av ilandspolade korallrester som täcker delar av den vulkaniska berggrunden.

Alla dessa, utgörande Amiralitetsöarna ligger ca 300 km norr om Papua Nya Guineas kust och dryga 850 km norr om dess huvudstad Port Moresby.

På öarna bor i runda tal 33.000 innevånare, huvudorten heter Lorengau och ligger på Manus.

Till stor del täcks öarna av regnskog och är boplats för en rad unika växter och fåglar (bl a storfotshöns) och många sorts fladdermöss bland däggdjuren.

Troligen bodde melanesier här redan 1.500 år f Kr.

Förste europé att landstiga var den nederländske Willem Schouten år 1616. År 1767 namngav Philip Carteret ögruppen, tillägget att han titulerades kapten är väl onödigt?

Området hamnade 1885 under tysk överhöghet och införlivades 1899 i området Tyska Nya Guinea och förvaltades av handelsbolaget Neuguinea-Compagnie.

Under första världskriget erövrade Australien ögruppen 1914 och senare även under officiellt förvaltningsmandat för hela Bismarckakipelagen av FN.

1942 ockuperade Japan under sin erövringsperiod av andra världskriget öarna för att förlora dem 1944 till USA, som under Operation Brewer ledd av Douglas MacArthur blev nya herrar.

De avlöstes 1949, då Amiralitetsöarna återgick till ett australiskt förvaltningsmandat fram tills Papua Nya Guinea blev självständigt 1975.

Klimatet är behagligt, ganska likartat året runt. 30-32C dagtid och ca 20-24C nattetid.

Genomsnittligt faller 3.380 mm regn per år, med den blötaste perioden juni - augusti.

Vill ni se ett sällsynt djur, unikt för öarna, den mosaikmönstrade svansråttan (Melomys matambuai) då är Amiralitetsöarna ert resmål.

Det finns många andra skäl också, bla för gamla manusförfattare, som nämndes ovan.

Varför har ingen tänkt på det här förut?

David C på yssyforum tog denna bild igår, påpassligt när Emirates A380 från Dubai just gick in för landning på Sydney International Airport.

Min fråga är enkel och kort, varför har inget annat bolag tänkt på att utnyttja buken på en stor passagerarmaskin, det är ju mest den man ser vid in- och överflygningar till och från flygplatser?

Ett ord - säger allt.

Foto: David C, yssyforum. Klicka på bilden om du vill se den större.

Livet är ingen dans på rosor

Plötsligt stod hon bara där, vi hade beslutat oss för att ta en titt på en insjö, strax efter vi lämnat Lluc på västkusten av Mallorca, högt, högt upp på slingriga vägar hittade vi alltså sjön.

När vi parkerat och vänder oss om så stor hon plötsligt där, med sina vemodiga ögon och uppgivna kroppshållning - åsnan med stort Å.

Jag pratade med henne en stund och klappade henne på ryggen, det dammade ordentligt, det var torrt och livet verkade inget vidare. Men kanske bättre än att släpa på fyra kubikmeter ved och med en gubbe ridandes högst upp.

Nu hedrar vi hennes tillvaro med att låta henne sväva ut över världen i detta fantastiska media.

Lycklig återkomst

När den tropiska regnstormen höll på att bedarra, 2 minuter in i andra halvlek lyfter Patrik Gerrbrand och får en klockren träff med pannan - och pang 2-0 till Bajen inför ca 9.400 på Söderstadion (en riktigt skaplig siffra med tanke på att halva Stockholm var på semester utanför stan).

Vilken återkomst, Patrik bidrog till lugn och stabilitet i mittfält och försvar, mot ett Trelleborg som inte kom nå´n vart alls. De fick ett oförtjänt mål i slutminuterna då en av få markeringsmissar i det grönvita bakre försvaret resulterade.

Fest på läktarna. Och Chainsmoker var tillbaka, han som Anton och jag trodde hade flyttat till Dalarna för gott, dök plötsligt upp i sitt ordinarie revir på ståplats, med nytvättat och utslaget midjelångt hår gled han in, efter en stund dök hans blonda donna upp och livet var som det alltid varit där uppe under taket. Han rökte, drack några bärs och hans röstresurser var opåverkade av luften i Dalarna, nog hade väl hans kagge lagt ut något?

Vi fick inget tillfälle att kolla om han flyttat tillbaks, men Anton hade inte sett honom på Söderstadion tidigare under säsongen, Eddie såg honom i alla fall på premiären i Borås.

Det svänger om Bajen - tomt i kassakistan, ledare får gå - men trogna fans och ett uppoffrande och bra spel av laget (idag) lovar gott inför återstoden.

I OS-skrud

Detta är färska nyheter.

Air Canadas Boeing 777-300ER på Everettflygfältet i Seattle WA, USA.

Hon är klädd i Vancouver 2010:s nya skrud, vinter-OS närmar sig och flera av AC:s maskiner kommer att göra folk världen över påminda om att den vackra staden Vancouver står som värd när det beger sig i februari 2010.

Min åsikt är att det ser mer ut som sim-VM på håll, men tittar man närmare så finns vinterinslag som motsäger min reaktion. Klicka och kolla själv.

Sveriges logga

Detta är Sveriges visuella identitet, logga helt kort och gott, som skall visas i alla officiella sammanhang där Sverige som ordförandeland i Europeiska Unionen under det närmaste halvåret har ansvar och för dess talan.

Den lär ha kostat 1,3 miljoner att ta fram, ledord sägs ha varit bl a öppenhet, dialog, klimat och ljus.

Personligen tror jag att Stålmannen haft en inverkan på den grafiske formgivare som gjort logotypen, tennisturneringen Stockholm Open lär han/hon troligen också besökt.

Sen hade jag gärna sett en gul stjärna i det nedre blå fältet av den rundade formen, som en liten asterisk ungefär - kunde ha skapat en nyfikenhet. Eller hämtad från EU-flaggan?

Logon får godkänt och jämfört med den tjeckiske motsvarigheten för perioden januari-juni blir den ännu bättre.

Air New Zeeland utan en tråd på kroppen

http://www.telegraph.co.uk/news/newsvideo/?bcpid=4464161001&bctid=28280211001

Titta på denna ombord-säkerhets-film, något för SAS för att höja uppmärksamheten och antalet passagerare kanske?