Igår morse, strax efter 08.00 gick en nyhets-flash till all världens media. En utländsk journalist hade skjutits till döds på öppen gata i Kabul.
SR ringde genast upp sin man på plats, Nils Horner. Inget svar. Efter ett nytt försök svarade en läkare att Nils var död, liggande på ett sjukhus.
Nils Horner var på väg för att intervjua några överlevande från den senaste självmordsattacken mot ett för "västerlänningar tämligen säkert" område med hotell och ambassader.
Många dog då, nu skulle Nils prata med några av de som klarade sig med livet i behåll. Kanske skulle frågor komma om hur detta dåd påverkade deras vilja att rösta i det kommande valet i april?
Han hann aldrig ställa sina frågor, med mikrofon i handen utanför en libanesisk restaurang kom två män hastigt upp bakifrån och en avlossade ett skott med ljuddämpad pistol.
Rakt i bakhuvudet på Nils Horner.
En ren avrättning.
En feg oförlåtlig handling.
Idag tar en obskyr "organisation" på sig dådet med motiveringen att han var spion för brittiska MI6.
En svensk journalist, med stort säkerhetstänk är död.
En välbekant röst från Sveriges Radios sändningar är tyst.
En attack på det fria ordet, på själva grunden i begreppet demokrati.
Jag blev mycket tagen av denna nedslående nyhet, hans röst var så bekant, från alla platser där krig, naturkatastrofer eller andra omtumlande händelser hände, dit kom Nils bland de första.
Vi är många som saknar dig, du berättade vad du såg, du pratade med folk på gatan, du var empatisk och samtidigt skarpt analytisk. Du var opartisk.
Inte bara SR, utan hela Sverige har förlorat en av sina allra bästa journalister/reportrar.
Tack för det du gav, Afghanistans kvinnor och unga flickor som du brydde dig alldeles extra om kommer säkert att också sakna ditt intresse för att sprida deras ord till omvärlden, instängda och förtryckta som de är.
