Kabuki - japansk scenkonst.

I början av 1600-talet uppstod en sång- och dansform på - av alla ställen - floden Kanos torrlagda strand i Kyoto.
De första dansstegen togs av en av dåtidens storheter, tempeldansösen Okuni. Vilken underbar titel - tempeldansös.
Med henne vid detta första tillfälle var också några andra dansanta kvinnor.

Det här blev snabbt populärt, begreppet Kabuki var myntat.
Men, tyvärr kopplades dessa dansösers uppträdanden ihop med "ett lösaktigt leverne." Ja det var så som männen såg på dem, föga förvånansvärt, kvinnor som uppträder??...det måste vara något skumt med det. Och det skulle komma ett förbud.
Redan 1629 förbjöds kvinnor att uppträda och ersattes av unga män, men säg det som varar, 1652 alltså 23 år senare förbjöds de unga männen och ersattes av enbart vuxna män att gestalta både kvinno- och mansrollerna.
Fortfarande idag hänger den traditionen kvar, det är män i kvinnoroller som ger karaktär åt kabukiteaterns med åren, allt mer dramatiska sidor.

Kabuki har vissa givna förutsättningar, dels den breda scenöppningen, dels blomstergången som löper genom publiken och utnyttjas för att entréer och sortier skall bli extra effektfulla.
Lägg därtill vridscenen som kom tidigt och de många falluckorna på golvet, så har man spetsat den teatrala verkan som eftersträvas.

I skådespelarkonsten Kabuki, för som ofta när det gäller japansk kultur, finns mycket strikta och traditionsbundna mönster som kallas kata på japanska.
För publiken blir det välkända uttryck med små personliga variationer.
Makeupen är viktig, kraftig som den är blir den ofta likt en mask.
Till makeupen används överdådiga dräkter som skall understryka och förhöja poser utan att framhäva kroppsformerna.

Musiken, symbolisk och stämnings-skapande, framförs av musiker som är, hör och häpna, gömda bakom ett jalusi!!
Ibland spelar orkestern i scenens fond, då väl synlig för publiken, för att höja den så viktiga skönhetsupplevelesen.

Under 1700-talet uppskattades kabuki främst av borgare, handelsmän och folk som tröttnat på miltärherrarnas alla regler och strama bestämmelser.

Kabuki konkurrerade också med den populära dockteatern.
Under 1800-talet gjordes lite tafatta försök att modernisera kabukin, men den fortlever än idag i sin traditionella form.
Gamla träsnitt är en bra källa till den kunskap som finns om kabukins tidiga år.

På väg till Japan, boka en föreställning även om du inte förstår ett jota, så kommer den att bli en upplevelse av skönhet och förundran.