Transair Curtis C-46C Commando

Ibland, när tankarna är fyllda och bakåtriktade, dyker någon eller fler flygupplevelser upp i mitt huvud.

Som gammal resebyråräv (också) så tillbringade jag åren 1960-1967 i den underbara världen, innan annonsbyråvärlden välkomnade mig och mina tjänster som illustratör, kanske nämnas bör, att jag redan på Nordisk Resebureau och därefter på Fritidsresor jobbade med grafisk utformning av bl a resehandlingar, kataloger, annonser och meddelanden till återförsäljare.

Tillbaka till flygtankarna.
TSA, Transair Sweden AB transporterade många av Fritidsresors tidiga charterresenärer till Sydeuropa,  Rimini, Nice, Barcelona, Palma, Las Palmas.
En av Transairs maskiner var en Curtis C-46C Commando, SE-FCH, kallad "Valen" eller "Rörmokar´ns pina", det sista har jag inte lyckats utröna vad det kommer från.

Jag vet att jag en gång flög en Curtis, men banne mig jag kommer ihåg var.
När vi skulle landa på Bromma, i snöoväder, minns jag att vi gick oroväckande lågt in över södra Stockholm, Årstafältet låg alldeles för nära, det gula skenet från gatlyktor och bilar i snöfallet var vackert att se, men otäckt var det, för det krängde och hoppade. Året måste ha varit 1964 eller 65.
Ner kom vi, helskinnade.
DC-4C, utan tryckabin, om det var Loftleidir och DC-6B från Transair var andra brummande maskiner som man guppat genom åskväder och snöstormar med.
DC-3 utan tryckabin var ingen njutning, när DC-7C kom blev et rena fröjden att flyga.
Tyvärr för Transair gick det knackigt för dem, när Vingresor hoppade av som nyttjare av deras tjänster och valde Scanair i stället.

Mina tankar svävar vidare.