Absolute Towers in Mississauga.

These towers in Mississauga, Toronto have been recognized as the "best" buildings in North and South America.
I just found this, usually there are criterias from which the the panel has valuated the results, but damned if I can find anything about that.
And another thing, what do they mean by "best"?
It´s up to you to figure that out, I have my theory, they mean the best looking. Or?
In my opinion they look great, shaped like vases or bottles.
For what purpuse?
Don´t worry about that, the creators at the drawingtables and computers had fun and as long as the buildings don´t fall over, they are just good looking.

Godispaketet.

Så har då, visserligen aningen försenat, den första kartongen med godiset kommit till Sverige.
Till Kjell Aleklett i Uppsala, den stolte författaren förstås.
Från tryckeriet i USA via det europeiska lagret kom boken Peeking at Peak Oil igår måndag.
Och....ett paket med fem exemplar är skickade från Uppsala till undertecknad.
Intet är som väntans tider.

Vi pratar här, som ni redan vet, om den engelska upplagan, som kan beställas på stubinen via Amazons näthandel eller via exempelvis adlibris.com här i Sverige.
Bokförlaget Springers officiella publiceringsdatum är den 26 juni, dvs idag. Så nu skall den finnas i lager och kunna beställas i nätbokhandlar vart du ä befinner dig.

325 fullmatade sidor med fakta om ett allvarligt problem, som få makthavare vill ta upp på sina agendor, nämligen att oljan såväl konventionell som okonventionell är på upphällning.
I den meningen att efterfrågan inom några få år kommer att överstiga tillgången, med de oförutsedda och skrämmande följder det kan få.
Hot om konflikter, ekonomi, stabilitet och maktförskjutningar är inget man kan sopa under mattan, men det görs idag av beslutsfattare, ekonomer och oljebolagsföreträdare.

Peeking at Peak Oil har många svar, väl underbyggda efter åratal av forskning av Globala Energisystem vi d universitetet i Uppsala.

Michael Lardelli - översättare med mera.

Michael Lardelli sitter just nu på flyget tillbaka till Adelaide i Australien efter några veckor i Sverige.

Tyvärr blev våra möten alldeles för korta och för få. Michael är en synnerligen positiv person som jag fått glädjen att lära känna och haft mycken kontakt med under de senaste två åren.
Hans besök i Sverige skedde i samband med att den engelska utgåvan av Peeking at Peak Oil släpptes i Sverige, detta i Uppsala den 11 juni.
Kjell Aleklett knöt tidigt Michael till sig som översättare av boken Peeking at Peak Oil, detta efter att Michael under flera år översatt Kjells blogg till engelska.
Michael har pluggat, bott och arbetat i Sverige under närmare sju år fram till 1997 då han flyttade hem till Australien igen.
Idag undervisar han i genetik och forskar i de molekulära mekanismerna som finns under utvecklandet av Alzheimer-sjukdomen, detta sker på the University of Adelaide.

Michael var också den person som organiserade vår vistelse i Adelaide under november - december 2010 då Camp Peak Oil Adelaide upprättades hemma hos Bob Couch.
Där satt Kjell och skrev på de första nio kapitlen, med mig som simultanillustratör.

Det var som jag inledde med, mycket trevligt att träffa Michael igen, en lättsam och synnerligen empatisk person som besitter en sådan vishet om saker som berör oss alla och som vi alla bör tänka på och ta ställning till, fortare än kvickt, bl a om Peak Oil, men även andra överlevnadsfrågor, som matförsörjning, tillgång på rent vatten, befolkningstillväxt och annat.

Och nu är han på väg hem igen, ville skriva dessa rader som ett försök att fylla ett tomrum som han lämnade efter sig.
Synd Michael att vi inte han pratas vid mer vid detta tillfälle, men det kommer fler gånger.
Cheers mate!

Amorphophallus bulbifer

De senaste dagarna har den "jättelika penisen" i Danmark skapat rubriker och lockat långa köer av besökare till Botaniska i Köpenhamn.
Den tropiska jätteknölkallan Amorphophallus Titanum blommar under några dagar, något som inte skett under de nio år den varit bosatt i Danmark.
Denna köttätande blomma blommar som sagt ungefärligen vart tionde år.
När den blommar kommer en mycket illaluktande blomma att locka till sig flugor, som dör just som flugor vid första bästa landning på blomman.
Vi har en annan art ur samma familj i två exemplar, bägge trettiotalet år gamla, de har blommat var sin gång under de senaste 15 åren, en 1998 och en 2007.
De heter Amorphophallus Bulbifer och de kallas "Moster" och "Mormor".
Mormor som du ser på bilden är 1,07 meter hög och kronor är 1,55 meter bred.
Den danska arten är 1,33 meter hög.
Så här ser den ut år efter år, den vissnar ner på hösten och vilar på vintern, sedan skjuter den fart och blir mäktig och imponerar på alla som får de den.
Och som sagt den blommar väldigt sällan, då innan själva stammen och kronan skjuter upp.
Indonesisk leopardpalm är en vanlig benämning och mycket passande, stammen är leopardmönstrad i grå nyanser. Bladverket är sammanvävt till ett enda blad med många flikar, helt unikt.

Som jag nämnt, Amorphophallus var artnamnet.

Michael O´Leary ingen av mina favoriter.

Denne man är VD för en av Europas mest framgångsrika flygbolag - Ryanair.
Hans namn är Michael O´Leary, en hetsig och tuff irländare, som inte skräder sina ord eller för den skull lägger räds några - vare sig EU, nationella lagstiftningar eller fackföreningar.
Och det må så vara, men när man tullar på säkerheten då går det för långt.
Och Michael O´Leary är den jag kastar skit på, för han är ytterst ansvarig.

I dagens lokaltidning Sörmlands Nyheter är det ett helt uppslag om just det som gör att Ryanair blir så kontroversiella i alla sammanhang.
Tyvärr finns det bara en artikel i webbupplagan av tidningen http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.1472693

Deras låprispolitik, vilken enligt tidningen beror på att de anställda har så urusla löner och villkor då de skall stå stand-by, eller byta bas, detta inkluderar piloter och styrmän.
Ryansairs förhållande till fackföreningarna är lika med noll, ingen av de anställda får organisera sig i ett fackförbund, då sprakas de, ingen av de anställda får tala med pressen för då får de sparken.
De som intervjuas i SN gör det under andra namn.
Tappet av piloter till Dubai och Emirates är stort, vilket kan leda till att styrmän rekryteras till piloter innan de egentligen är riktigt mogna för det.

Har man flugit med Ryanair så märker man också skillnaden mellan den stämning som råder ombord bland personalen och bland andra lågprisbolag, den här himmelsvid.
Låg lön, svältlön som utbetalas enbart när man är i luften skall kompenseras med försäljning ombord, något man som passagerare undviker. Det är svindyrt.

Vi underbetalar de anställda, genom att underbetala vårt resande själva, vilket får till följd att flygsäkerheten inte är lika god som hos andra flygbolag, inklusive lågprisbolagen.

Välj själv nästa gång du flyger, det är du som tar beslutet.
Mitt val är självklart.

Kalsonger värda 900 000 kronor?

Den danske fotbollsspelaren Nicklas Bendtner gjorde en kalsongkupp i EM, hasade ner matchbyxorna och gav kalsongerna största uppmärksamheten, texten Paddy Power syntes tydligt, framför allt på fotografernas skarpa bilder. Detta skedde efter att han kvitterat i matchen mot Portugal.
Men det europeiska fotbollsförbundet surnade till ordentligt och har bötfällt Bendtner med 100 000 euros, dvs knappt 900 000 svenska riksdaler.
Dessutom avstängs han i en av de stundande VM-kvalmatcherna.
Reklamen på kalsingarna var reklam för ett spelbolag. Så torftigt.

Nu drabbar väl detta ingen fattig, men summan är ansenlig och kanske manar andra till viss eftertanke.

Vad han gjorde så var det en otjänst mot sig själv, så här naivt och girigt får man inte uppträda, när man representerar sitt land, på en svensexa möjligen men inte i ett fotbollsmästerskap.
Nu blir du troligen EM:s största självmålgörare käre Bendtner.

Jan Eliasson och Peak Oil.

Den 1 juli tar diplomaten, medlaren och tidigare utrikesministern Jan Eliasson platsen som vice genralsekreterare i FN (deputy General Secretary of the UN).
Hans meritlista är imponerande, hans kunskap är stor och empatin för alla de som utsätts för orättvisor, krig, svält och förföljelser här i världen är djup och äkta.
Jan Eliassons möten med världens ledare, ofta i svåra tvistefrågor eller under konflikthot har oftast slutat med handslag och hopp om lösningar.
Inte alltid har han nått fram, motsättningarna har varit för djupa, han har ändå i sin medlarroll nått ut till världen med att problemen funnits och finns där.

Jan Eliasson träffade i går författaren till boken Peeking at Peak Oil, Kjell Aleklett, på Tällberg Forum som pågår i sommarfager Siljansbygd.
Om två veckor tillträder Jan Eliasson sin post i FN, då även påläst i ämnet som ofta är grunden till konflikter - striderna om råvaror - och då främst oljan, oljan som alltid har styrt vårt liv och så kommer att göra även i framtiden.
Problemet är att den inte räcker till alla, vilket kommer att leda till motsättningar, ekonomiska påfrestningar, politiska spänningar och oro hos gemene man oavsett var man bor.
Denna framtid ligger nära, bara runt hörnan, att nu Jan Eliasson fått ett exemplar av boken inger hopp om att frågan om den sinande oljan kommer upp på bordet kvickare än kvickt.
Världen måste först bli medveten, sedan ta ställning och därefter reagera mer effektiva metoder för att vi skall slippa djupgående konflikter framöver.

Lycka till Jan Eliasson, du är vår främste diplomat och förhandlare, jag tror på dig.

Kossan Mu

Vi iaktar varandra, hon undrar vad jag sysslar med, jag undrar vad hon funderar kring. Bara synd att vi inte kan pratas vid och utbyta erfarenheter och åsikter om det mesta som rör våra vardagar.
Lägg märke till mönstret på hennes mule, vilket inte är så vanligt, de flesta har en ljus eller mörk mule utan så här tydliga tecken.
Hon har sitt konummer i örat, jag mitt personnummer i huvudet, så långt är vi lika - vi är registrerade och kommer inte undan.

Det fanns tider som var värre.

Idag gråter Sverige, regnet smattrar mot fönsterblecket, vinden pinar husknutarna och en känsla av höst och dagen efter tycks ha lagt sig över vårt land.
I dessa timmar kämpar också tusentals cyklister runt Vättern, även de märkta och plågade av de urusla väderförhållanden som missgynnar dem.
Men kära svenskar, livet går vidare även efter en fotbollsförlust, så varför deppa, det handlar ju bara om sport. Om några timmar skiner solen igen.

Titta på bilderna här ovan, de visar ett övergivet Gulagläger någonstans i Sibirien, från tider då grymma diktatorer styrde i det som då var Sovjetunionen, då kunde man ha anledning att deppa över tidens ondska och oförätter. Dit kom aldrig solen tillbaka.
Så en fotbollsförlust ger en stunds regn, men friheten är kvar, ett förlupet ord för 50 år sedan förde dig till en oviss framtid i miserabla förhållanden.
Tänk på det och upp med mungiporna.
Vi vann i alla fall Bandy-VM!

Peeking at Peak Oil - the team behind the book.

                   
                   Illustrator Olle Qvennerstedt, author Kjell Aleklett and translator Michael Lardelli

 

The authors and the back-up team, Mia Jarnsjö, Michael Lardelli, Ann-Cathrine Aleklett, Olle Qvennerstedt, Liesbeth Mol and Kjell Aleklett.

The book is out, the book that takes you to the brink of reality, but not over it. Peeking at Peak Oil explains how oil was formed, discovered and produced.

Kjell Aleklett using science to reveal the errors and deceit of national and international oil authorities, companies and governments too terrified to admit the truth.

And what happens when a handful of giant oilfields containing two thirds of our planet´s oil becomes depleted? Will major oil consumers such as EU and the US face rationing within a decade?

The book has the answers!!!

The book is out. Visit your net-bookshop and order your copy.

Need a used car? Just drop in.

This photo was taken a little over 10 years ago, some 100 kilometers west-northwest of Sydney.
It is a another way to tempt people in the car-buying-mood to stop and drop in.
I admire the way car dealers find new ways to find new costumers, airborne or by road.

Fotot togs för drygt 10 år sedan, dryga 100 kilometer väst nordväst om Sydney.
Ännu ett sätt att locka folk som är i bilköpartankar att stanna till och titta in.
Måste beundra sättet som bilhandlare hittar nya sätt att hitta nya kunder, luft- eller vägburna.

Japanese art on manhole covers.

In most Japans 1,780 municipalities, in fact almost 95% of the them, you wil find artistic manhole covers, unique to each town or city.
In a way it has become a part of the national culture.
The designs as you can see differs a lot, it is facinating to see the the creativity the artists have proven.

I de flesta japanska städer, ja nästan 95% av dem, hittar man vackert och konstnärligt dekorerade lock till inspektionshållen eller gatubrunnarna. Alla lock är unika för varje ort och stad.
De utsmyckade locken har näst intill blivit en del av den nationella kulturen.
Utformningen varierar mycket och man imponeras av kreativiteten hos dessa konstnärer.

De första oljedropparna i Pennsylvania.

Den 27 augusti 1859, snart på dagen för 153 år sedan hade ett litet "borrarlag" under ledning av Edwin Drake bestämt sig för att prova om det fanns någon olja under ytan, intill, ja just det, Oil Creek.
Olja hade siprat upp till jordytan och Drake blev nyfiken, så den 27 augusti nådde borren 21 meters djup och den första oljefickan var funnen.
Dagen efter började oljan sakta stiga upp mot marknivån, oljeepoken i USA hade börjat.
Till att börja med handpumpade man upp det mörka flytande guldet.

De allra första rapporterna om oljeförekomster kom från Rumänien och året var 1857.

År 1860 var USA världens ledande oljeproducerande nation, redan år 1861 hade uppseendeväckande mängder förts upp till ytan, 5 000 fat om dagen, det var en legendarisk oljeperson, Hamilton McClintock som vid sina ägor nära Titusville, intill Oil Creek i Pennsylvania då hade funnit ett annat oljelager på 189 meters djup.
Även idag producerar den källan olja, bara ynkliga 12 fat i månaden (!), men enbart det faktum att det fortfarande kommer olja ur McClintocks källa gör den världens äldsta oljekälla.

Flygplan är också levande varelser?

De här bilderna är från Sydney, det är fotografen Jaryd som tog dem under en Spotting weekend.
De visar att i rätt position och rätt hundradels sekund så kan man faktiskt få flygplan att uppträda som levande varelser de också.
Den övre bilden, i vackert kvällsljus, förklaras med att Virgin blue taxar ut på taxibanan samtidigt som Thai landar på banan bortom.
Undre bilden också flygplan i taxirörelser, ett ut för start och det andra till gaten.

Räcker med kommentarer så här

Anastas Mikojan - överlevaren.

Född 1985 i Azerbajdzjan, men av armenisk börd ( som Josef Stalin himself) blev Anastas Mikojan mest känd för att bli den evige överlevaren, den som alltid slapp eller slank undan Stalins skoningslösa utrensningar och med livet i behåll överlevde Josef själv.
En prestation bland de som tidigt anslöt sig till bolsjevikpartiet, vilket Mikojan gjorde 1915.
Få av de tidiga revolutionärerna undslapp de misstankar och anklagelser som genom angiveri riktades mot dem, ofta av "angivare" som själva vill rädda sina skinn.
Angavs man, var utgången given - döden.
Men Anastas Mikojan klarade sig undan, överlevaren började tidigt, som sagts, med att bli lokalt aktiv i revolutionstidens Baku-kommun, senare i Röda arméns maktövertagande i Transkaukasien under åren 1920-21.
1923 tog Mikojan plats i centralkommitén och 1925 blev han den yngste medlemmen i Politbyrån någonsin, 38 år gammal. Året efter fick han ansvaret för livsmedelsförsörjningen.
Nu började Stalin agera mot vad han betraktade som borgerliga, antisovjetiska element i de egna leden.
Anpasslig och hal slank Mikojan ur de finmaskiga nät som kastades ut bland pionjärerna i den ryska revolutionen och efter Stalins död tog han "turligt" nog Nikita Chrustjovs parti och senare satsade han på Leonid Breznjevs.
Mikojan åtnjöt åren 1964-65 makten som Sovjetunionens president och ordförande i Högsta sovjets presidium.
Anastas Mikojan dog 1978.
En anpasslig överlevare, som armenier var det kanske just det som gjorde att att slapp hamna i Ljubljankafängelsets källare och sedan ställas mot väggen för att skoningslöst skjutas ner, anklagad för att vara en folkfiende.

Lufthansa Boeing 747-8

Så är hon då i trafik för Lufthansa, den första Boeing 747-8I.
Överst ser du henne i två bilder från take-off i Everett, Seattle, Washington på väg till Frankfurt, med ett kort stopp i Hamburg dessförinnan.
Den undre bilden visar henne efter landning i Frankfurt.
Diverse intrimningar, genomgångar, övningar och säkerhetsåtgärder som behövde övas in skedde så i Frankfurt innan D-ABYA lyfte mot Washington DC och Dulles International Airport.
Lufthansa väntar ytterligare fem "Intercontinentals" i år. De kommer att flyga på följande sträckor: Dulles Int Airport, New Delhi, Bangalore, Chicago och Los Angeles.

Konfigureringen, i denna världens längsta passagerarmaskin, är intressant. Längts fram sitter åtta förstaklasspassagerare och jäser, de 92 (!!) businessklassresenärerna får sitta i v-form, något snett mitt emot varandra längs en mittlinje i flygplanet.
258 ekonomistolar finns för de som föredrar att lägga pengarna på annat.

Lufthansa har nu flygplan för olika antal passagerare. Först 500-stolars Airbus A380, sedan 400-varianten Boeing 747-8, sedan finns 250-300 sittplatser-maskiner av olika slag.
På detta sätt har Lufthansa en bra täckning för att ha flyg anpassat till efterfrågan, färre tomma stolar och färre som man tvingas tacka nej till.

Tilläggas till sist är att denna nya Boeing 747-8 på alla sätt uppfyller de bästa miljömässiga aspekter man kan lägga på ett flygplan, avsevärt lägre bränsleförbrukning per passagerarkilometer än äldre varianter av 747.

Fly high!