I andra hälften av åttitalet var vi stockholmare, Ludde och jag i Stockholm - men inte vilket Stockholm som helst.
Utan Stockholm, Saskatchewan, Kanada.
Vi ville se och dokumentera hur en liten ort med många svenskättade levde och även hur de förvaltade sitt svenska ursprung. Ludde skrev och jag tecknade och fotade för tidningen Vi och tidningen Stockholm, vår huvudstads tidning till alla sina innevånare.
Hittade dessa dior i några karuseller och ville dela med mig lite av de minnen jag har från denna minst sagt minnesvärda resa.
Sällan har två personer blivit så varmt välkomnade som vi blev. Alla ville träffa oss, alla ville bjuda, visa, berätta och fråga om allt de hade i sina bagage. Lucia, jul, midsommar firades enligt svensk tradition, de sydde folkdräkter och gjorde kroppkakor med lingonsylt till oss. Flera gånger. Vi bjöds på lutfiskfest, trots att det var i september. Vi fick se deras stora gårdar och fält, höra deras historier, strapatser och minnen från krig och svåra tider.
Orville och Laura Paulson kom på besök till Ludde och mig här hemma några år senare, tyvärr har kontakten med Stockholm helt upphört. Men jag bevarar minnena och de rörande berättelser vi fick ta del av för alla mina återstående dagar på denna jord.
Har man 370 innevånare måste man visa för passerande tågresenärer att här ligger Stockholm, Saskatchewan.
Tre jättelika vetesilos utgör Stockholms "skyline". Två privata och ett kooperativt silo.
Hela södra delarna av Alberta, Saskatchewan och Manitoba är platt prärie, med megastora odlade fält, mest vete men även oljeväxter och bönväxter av olika slag. De flesta svenskättlingarna är storbönder och lever ett gott liv här, på hösten när jag var där och veten skördades kom de ofantligt långa vetetågen och fyllde sina 120 vagnar med råge för vidare transport till Vancouver eller Montreal och utskeppning till något spannmålsfattigare land någonstans i världen.
De första svenskarna slog sig ner här på den kanadensiska prärien i början av 1890-talet, när jag var där fanns bara ättlingar kvar, en av de cirka 370 innevånarna var född i Sverige.
Hus som ser övergivna ut, är övergivna, men intill har ägarna ofta byggt ett helt nytt och modernt hus utan att bry sig om att riva det gamla. Det finns gott om utrymme i världens till ytan näst största land.
Utan för CO-OP Stockholm står Stuart Stevenson med hustrun Darlene och sonen Dean.
Stuarts farfar hette Alex Stenberg och var den förste som slog sig ner här, han döpte platsen efter sin hemstad, Stockholm.
CO-OP är inte likt Coop Nära eller Coop Konsum här hemma precis, mer likt en diversehandel med tonvikt på specialvaror för lantbruken runt omkring, hydralslangar, skiftnycklar, packningar mm mm.
Konsumbutiken i Stockholm ligger i hörnan av Ohlen Avenue och Railway street.
Ohlen Avenue döptes efter den öländske immigranten Öhlen, prickarna försvann, men han lever kvar.
När vi jobbar här upp i våra ateljéer så är musiken en källa till inspiration.
Opinionsmätningarna duggar då tätt som hagel, debatter och anföranden på varje torg, braskande annonser i media.
Kattla, inomhuskatten är en smart katt, sover inte alls utan hon blundar helt enkelt för att hon inte vill ha en jäkla fotoblixt mitt i nian. Smart katt.
Den här vovven tog sig både ett dopp och en slurk vatten, när det var varmt i torsdags inne i parken vid Bofills båge på Söder. Svalkande skönt ser det ut.
...eller kanske en veckad spetsduk? 
Stephen Rees tog denna bild så sent den 17 augusti i år. Framgår inte var. 
Man ger sig ju aldrig tid att titta på detaljer i vår vackra natur. Inte förrän man stannat upp och börjat reflektera över de konstverk som bjuds oss inser man i vilken oändlig mångfald de finns, överallt, var vi än vänder våra blickar.
Den här stora målningen i tempera hänger på Nyköpings lasarett, när man gått upp en trappa och landar på ett stort plan med soffa, stolar och fint infallande ljus, så sitter Mias värmande bild och ger alla besökande lite extra känsla, och kanske mod, för att de skall klara sina besök, besked, provtagningar, röntgenplåtningar, frågor och besked på ett positivt och bra sätt.
Att få det ansvarsfulla uppdraget att vara en i en jury kräver såväl bildseende, färgkänsla, variationstänkande som ansvarstagande. 
Det tar på krafterna att ha vässat sina intryck och åsikter, en vila är det bästa som finns för alla, oavsett vi har två- eller fyra ben.
Det vill säga, jag lyckades brotta mig ur det grepp som denna målning hade om mig under en längre period. Jo, den stod undangömd och lurade i några år. Dök upp och ställdes undan igen.
Ur detta perspektiv kan man se rikedomen lastas på tåg - vetet på väg till omlastning till de långa tågen och vidare ut i världen (som nämns i förra inlägget). Detta är i hjärtat av svenskbygderna runt Stockholm. Slutet av åttitalet. Silot närmast tillhör det kooperativt ägda Saskatchewan Wheat Pool.
På Stockholm Hotel fanns en toaborste som jag aldrig set maken eller makan till. En pudel i cerisfärgad plast. Ur sin undanskymda plats bakom toastolen har den här lyfts fram i ljuset för full exponering. Lilla fina vovven.......
Septembermörkret la sig över prärien, när horisonten är vid och öppen, blir himlen och dess molnformationer så nära och påtagliga. Observera det fallfärdiga huset, inget tecken på fattigdom utan snarare ovilja att riva när man byggt nytt.
Ludde visar upp en Konsumkasse i Saskatchewan, kooperationen i Kanada arbetar på en rad områden - lantbruk, fiske, bostäder, försäkringar, bankverksamhet, hälsovård, energi, dagligvaruhandel mm mm. En riktigt stark kooperation alltså, vi vill ju så gärna förhäva oss här i Skandinavien över det mesta, men de har på andra sidan Atlanten också.
Har man 370 innevånare måste man visa för passerande tågresenärer att här ligger Stockholm, Saskatchewan.
Tre jättelika vetesilos utgör Stockholms "skyline". Två privata och ett kooperativt silo.
Hela södra delarna av Alberta, Saskatchewan och Manitoba är platt prärie, med megastora odlade fält, mest vete men även oljeväxter och bönväxter av olika slag. De flesta svenskättlingarna är storbönder och lever ett gott liv här, på hösten när jag var där och veten skördades kom de ofantligt långa vetetågen och fyllde sina 120 vagnar med råge för vidare transport till Vancouver eller Montreal och utskeppning till något spannmålsfattigare land någonstans i världen.
De första svenskarna slog sig ner här på den kanadensiska prärien i början av 1890-talet, när jag var där fanns bara ättlingar kvar, en av de cirka 370 innevånarna var född i Sverige.
Utan för CO-OP Stockholm står Stuart Stevenson med hustrun Darlene och sonen Dean.
Nästa år öppnar Poseidon Resort på Fijiöarna. 24 sviter under vattnet i den bästa av tropisk undervattensmiljö, tror att man kan förhandsboka redan nu. 
Visst märker man att det är mitten av augusti. Kvällsmörkret kommer tidigare och lampor som vilat under sommaren får åter träda in i mänsklighetens tjänst och fromma.
Du käre gamle hus, där uppe på höjden bakom oss, Bleckbacken. Tänk om du kunde berätta din historia.
Den här stora målningen på 2 m x 1,80 m, som Mia betraktar som oavslutad, rent av bara "en grundning", fick en extra dimension, när den utsläpad ur ett förråd, plötsligt såg lite mer färdig ut, efter att skuggan "fallit på plats." 
Nästan alltid, det finns undantag, men nästan alltid går diplomatin segrande ur en ett motsatsförhållande, en konflikt eller en till synes simpel dispyt.
Denna turboprop Bangkok Air ATR 72-500 halk-kraschde i miserabelt väder rakt in i kontrolltornet på flygplatsbyggnaden, detta på ön Koh Samui i Thailand idag. Piloten omkom tyvärr och runt tio personer skadades.
Jo faktiskt, det du ser här är toppen att smaska i sig en härlig sommarmorgon. Svarta vinbär och mild vaniljyoghurt. Mia tycker det ser lite "fläskigt" ut, rent av smått äckligt, men vet man vad det är så vattnas det i mun. Och nu vet också du vad frukosten består av - hos oss.
Gillar inte att publicera bilder av mig själv, men eftersom vi var inne på ämnet tak, se inlägget om Globen under, så föll denna bild in som en pusselbit.
