Hjältar i hettan

Hjältar.
En av kvällspressens många vedertagen klyschor. Idag lånar jag det ordet. Delar ut det till alla ni som sprang Stockholm Marathon i 28-30C.
På ångande het och svart asfalt, med gul och solig värme uppifrån dessutom. Ni är hjältar allihopa. Oavsett om ni har blåsor, skavsår, solsting, vätskebrist, kramp, utmattning eller kollaps som minne, så har ni gjort en bedrift som alla vi soffsittare inte förstår att riktigt uppskatta.
Jovisst är det frivilligt. Men det är bara de som vågat utmana ödet, göra det där extra, spänna bågen, som verkligen förstår vad strapatser är.
Vi andra sitter där och jäser och grymtar över vår ofullkomlighet, kanske?

Nu behövs en Wiley

Klicka på bilden så får du se den större.

Efter några dagar med lite tyngre ämnen, tycker jag att vi behöver lätta lite på allvaret och presenterar här dagens Wiley. Till åren något kommen och saxad ur Sydney Morning Herald, men den är lika go och jäkligt skickligt tecknad för det. Titta bara på sättet att behandla perspektiv, göra bilden tredimensionell nästan. Njut.

Caféutställning i Eskilstuna

"Stamgästen" av Olle Qvennerstedt, klicka om du vill se bilden mycket större.

I morgon, lördag 31 maj, vernissage kl 11-14, öppnar samlingsutställningen med konstnärer som varit "årets Sörmlandskonstnär". Temat är Café, vi är 18 stycken som ställer ut, på Konstfrämjandet. Gå in på www.konstframjandetsormland.se så får du öppettider och adress mm. Bilden ovan heter "Stamgästen" i blandteknink, mest tecknat, men lite färg också.

Två gubbar har skakat av sig dammet igen .

Jag minns själv som aktiv i FNL-grupperna i slutet på sextiotalet att Jan Myrdal och Sköld Peter Matthis var frontfigurer i kampen mot USAs krig i Vietnam.

Nu när USA åter är allas spottkopp, vilka tittar inte fram ur dammet då? Jo dessa båda herrar Jan Myrdal och Sköld Peter Mattis. 

Tittade de fram när Pol Pot härjade som värst i Kambodja, när Idi Amin slaktade sitt folk, eller när folkmordet i Rwanda eller Liberia pågick? Har de nämnt ordet Darfur? Nej icke.

USA var inte involverat, direkt i varje fall.

Men när Irak är på tapeten då dyker de gamla USA-hatarna upp igen. 

Välkomna. Var har ni varit, varför har ni tigit under dessa 40 år, inför alla de brott mot mänskligheten som skett med er fulla insyn? Fy skäms dynggubbar, ni gör skillnad på krig och krig, på illdåd och illdåd.

Som avslutning är det kanske bäst att jag kommenterar min egen inställning till invasionen i Irak år 2003, ledd av USA - jag tycker den var felaktig, med en förödande mänsklig katastrof som följd. 

Men....kanske genom att de inblandade nu sitter vid samma bord och pratar, så kan lugn och stabilitet åter bli verklighet i Irak, någon gång framöver. 

Al Qaida och dess hantlangare saknas dock i Upplands Väsby, kanske klarade de inte säkerhetskontrollerna vid utresan??

Alla barns vän......

Expressen hade en artikelserie om Nordkorea förra året, denna bild fotograferades av reportern i huvudstaden Pyongyang, där texten under stolt förklarade av Kim Jong Il - den käre ledaren är alla barns vän. Man kan bli rörd för mindre.

Vänta här. Kim Jong Il - den käre ledaren - är dessutom, bla kompositör, i de flesta nordkoreaners ögon den främste och kanske enda i hela världen. Han har skrivit bla "Rekordskörden på Cheongsam-slätten" enligt kritikerna "en dramatisk och eldande komposition". Det stycket plus flera andra kommer Nordkoreas Statliga Symfoniorkester att framföra under två konserter i Storbritannien i höst. Googla fram redan nu, det kanske finns biljetter kvar.

I sammanhanget är det värt att påminna om Mao Tse Tung som i en kinesisk flod slog alla tiders världsrekord i simning under det tidiga sjuttiotalet, 5 km på 25 minuter. Världsrekordet på 1.500 meter innehas idag av australiern Grant Hacket på runt 13 minuter. 

Visst är det ljuvligt med alla dessa fenomen till människor som dessutom råkar vara auktoritära statschefer i auktoritära stater.

Strandfynd

Nog är det här ett skapligt ställe för alla er som vill slippa att snurra runt med en gräsklippare, ta allergimediciner mot olika slags pollen eller stå på huvudet i ett trädgårdsland och rensa ogräs. Länge leve valfriheten.

Fotograf Tim Westmoreland för DN.

Jorden svettas

Den här illustrationen gjorde jag till Kjell Aleklett, professor i Uppsala, med världens oljetillgångar idag och imorgon, som specialitet.

Bilden,tillsammans med en rad andra i samma ämne, har turnerat runt jorden på hans otaliga föredragsresor. 

Idag fick vi de första högupplösta bilderna skickade av den amerikanska rymdsonden Phoenix från planeten Mars nordpol, med en temperatur på mellan minus 50 och 80C, där behöver man minsann inte svettas. 

Copyright Olle Qvennerstedt

Sega gubbar

Nu skall jag blir allvarlig och prata politik ett tag, håll i er!

Junilistan, ett parti vars enda fråga är att ifrågasätta EU, må ha sitt existensberättigande, precis som alla andra partier, oavsett frågor. Det är jag den första att erkänna. 

Men gu´va sega de är när de skall tillsätta nytt folk i ledningen för detta parti!!!

Valberedningen kom idag med sina kandidater. 

Fräscha fläktar, sensationella nyheter, nya ansikten? 

Nej, Sören Wibe och Björn von der Esch!!?!! Liknar mer något som katten släpat in, i mitt tycke.

Att de lagt till en ung kvinnlig fd fp-politiker från Göteborg verkar mer vara konstgjord andning från valberedningens sida, för att det inte skall bli för mycket gubbvälde.  

Har valberedningen verkligen inget annat att komma med än dessa två? De är helt förutsägbara, inga nytänkare, inga visionärer, inga optimister. They´re loosers så det stänker om det.

von der Esch som vandrat från m via kd till jl är ju mer än lovligt enkelspårig, plågsamt patetisk och retoriskt inmålad i en hörna, allt sedan han lämnade riksdagen. Och den besvikne Sören Wibe, lämnade s i våras, eftersom det partiet "inte rätade in sig i hans led". Han litar enbart på stödet från sina EU-kritiska jämtländska vänner. Tyvärr räcker inte det Sören, ägna dig åt storstäderna också.

Ja herre jösses, själv är jag sjutti år, snart redo för slakthuset, men nååågra nyansskillnader mellan svart och vitt kan jag fortfarande uppfatta. 

Tycker du att det är för grönt ute...?

Till alla som tycker att nu får det vara nog med grönska, blommor, sol och flygfän. Då kanske du skulle begrunda den här bilden från den 4 januari 2004 och tänka över dina tvivel och önskningar om bättre tider igen.

Sydney Morning Herald

ett litet klipp ur dagens SMH:

Russia won the Eurovision Song Contest today, with Dima Bilan beating 24 contestants to clinch his country's first victory in the event with the impassioned rock ballad Believe.

även folk down under hänger tydligen med.......

Wiley idag

Klicka om du vill se bilden större

Leunigs penna

Klicka på bilden om du vill se den i större format

Michael Leunig eller Leunig som man känner honom som i tecknarsammanhang. Australiensare. Född 1945 i Melbourne, bor på en farm i de gröna kulliga delarna av östra Victoria. Hans teckningar hittar man i The Age, Melbourne och Sydney Morning Herald.

Min kompis Lars-Erik i Sydney skickar mig varje år en almanacka med Leunigs eminenta teckningar, denna bild är från Januari i år. Vill du se mer? www.artloft.com.au 

Vilken glad dag och vecka det blev....

Klockan är 21.25 och här ligger/låg jag ledbruten och utslagen på soffan, efter en eftermiddag med ryggkrökande trädgårdsarbete.

Tittar på Aktuellt och upp poppar den ena goda nyheten bättre än den andra, jag gillar det jag hör. Helt i min linje.

1) Mp lutar mer och mer åt att slopa kravet på EU-utträde, inte en dag för tidigt, miljön har inga gränser kära gröna delegater.

2) Sydamerika skall bilda ett Sydamerikas EU, efter modell av EU. Kallas Unasur. Grattis Sydamerika.

3) Burmas groteska militärledare tvingas släppa in ALLA hjälparbetare, tre plågsamma veckor efter cyklonen!?!

Den här veckan har det varit internationell bingo, med Libanon-freden, Israel-Syrien-förhandlingarna, Pakistan-taliban-överenskommelse och så dagens godisbitar.

Finns ingen anledning att se mörkt på framtiden, tvärtom, den är ljus, med vissa moln som kommer och går eller består.

Tuff hangarbyggnad i Seattle

Vill man så kan man, törs man så gör man det. Något som vi så utsmycknings- och arkitekturrädda svenskar också skulle lära oss. Detta är en sprillans ny Boeing 777 i fraktversion avsedd för Air France, stående utanför en stor hangarbyggnad vid Boeingfabriken i Seattle, USA. Hangaren utsmyckad, som sig bör, i ett tufft flygplansstuk. Känns som ett digitalt fotomontage, men icke sa Nicke, verkligheten kan faktiskt vara så här tilltalande. Jag gillar det här. Klicka om du vill se bilden större. Cheers for Boeing....

En målning som omväxling

Den här heter "Vattenspegling" och jag målade den i akryl i januari 2008. En färsking.  Klicka på den så blir den lite större

Nu behövs Wileys penna .....

Klicka om du vill se bilden större

Efter allt snack om världshändelser idag, behövs en Wiley som uppfriskare, varsågod njut av ännu en godbit av den gode Wiley.

Breaking news!!!

Hörde just (20.00) att hör och häpna Syrien och Israel har börjat samtala.

Vad det leder till vet ingen, det är ju första gången på 8 år, märkligt de är ju ändå grannar.

Men bara det faktum att de sätter sig ner och för ett fredligt samtal är ju stora kors i taket!!!!!

Hoppas på en dominoeffekt i Mellanöstern, kanske, kanske kan det, dvs om detta leder någon stans, leda vidare till att knutar löses upp.

Dagen som den ser ut nu klockan 14.20

I morse möttes jag av text-tvns förkunnande att nu hade Obama vunnit en majoritet av de fasta delegaterna efter vinsten i Oregon och tillräckligt många, trots förlusten, i Kentucky.

Men Hillary hänger kvar, hoppas på de oberoende delegater som ännu inte valt sida och att demokraternas styrelse skall godkänna valen i Florida och Michigan som ogiltigförklarades när valen hölls i förtid (!?!), märkligt. Men godkänns de så kan Mrs Clinton få kontakt igen.

Den som lever får se. John McCain mår säkert gott i detta demokraternas stridsdamm.

I Libanon verkar det som Hizbollah och regeringen slutit fred, barrikader rivs nu i Beirut. 

I Moskva spelas CL-finalen ikväll, för mig är det totalt likgiltigt vem som vinner, men innerst inne kommer jag att glädjas snäppet bättre om Chelsea vinner. Men de är bägge som pest OCH kolera i mina ögon. Förgiftade av pengar och i de närmaste utan hjärta, det verkar bara vara fansen som kopplat bort sina hjärnor och fortfarande hejar på dessa båda lag.

Senare går Perelli i kamp i Belgrad

Återställare

Klicka på bilden om du vill se den större

Nu börjar jag tröttna på det här med att solen går upp så jädrans tidigt och ner så sent. Dessutom spär SMHI på med att meterologiskt definiera denna årstid som sommar! Vi nordbor lever nära nordpolen, här skall det vara kallt och rått. Å mörkt!

Denna bild visar hur man egentligen skall vara klädd på dessa breddgrader. En återställare för oss som trivdes i detta rum på Österlånggatan i Stockholm för ett antal år sedan. När´å centralvärmen var inte avstängd, detta var (är?) ett slags annex till Ishotellet i Jukkasjärvi, här kunde man kliva in i -20C och få en vargtass (vodka och lingondricka) i ett äkta isglas.

Det var tider det. Gänget? Samma som du hittar tidigare (nedan) i bloggen, Svea Gubbs, en samling som inte går av för hackor, med århundranden på nacken.

Wileys penna

Klicka på Wileys bild om du vill se den större

Wiley, eller som han är döpt till, David Wiley Miller föddes 1951 i Burbank Kalifornien, startade 1976 i Virgina sin bana som skämttecknare efter sin konstskoleutbildning ävenledes den på östkusten.  

Wiley är känd över hela världen, främst för sina humoristiska vinklingar av människans vardagsbestyr. Inga råflabb, utan lugnt och sansat iaktar och tecknar han det vi dagligen brottas med i våra ekorrhjul.

Beijing eller Peking? Åsikt?

Ja det är frågan, kanske inte den mest kontroversiella eller mest angelägna just nu. Men Bejing eller Peking kommer mer och mer på tapeten. Den 8 augusti blir vi översköljda i alla tänkbara media med ordet Beijing 08.

Varför säker vi Peking? Detta oavsett OS där eller ej. Alltså min undring är varför säger vi Peking? När det heter Beijing. Slå upp Nationalencyklopedin: "Peking äldre västerländskt namn för Beijing".

OK världen går inte under, men jag har personligen jäkligt svårt att säga Peking, men för att inte verka snobbig så gör jag det tills media i Sverige ändrat sig.

Skrev just till en ekonomireporter i SvD om detta, intressant att få svar från honom.

 

Tack Sissel...

...för kanongott kaffe och hälsobakelsen, glömde tacka dig. Vilken trevlig franskinspirerad stund det blev med dig och Ria.

Kyssen

Så blevo de man och hustru, Anton och Maria efter vigseln i kapellet på Arlanda i går den syttende maj 2008. Idag fortsätter bröllopsfirandet i sus och dus, med en resa till Rhodos. 

Strandfynd

Helgumannen, Fårö

Anton och Maria

Idag blir det bröllop i kapellet på Arlanda. 

Tufft ställe att gifta sig på.

Grabben min, Anton/Anders och Maria går samman under äktenskapets förpliktiganden av olika art, tror inte de får det så svårt att älska varandra i nöd och lust.

Önskar dem en fin gemensam resa i livet.....

som så smått börjar i morgon med en resa till Rhodos, en bröllopsresa, fint ställe att åka till. Ha det så skönt.

Zapiros penna

Zapiro eller Jonathan Shapiro är en av Sydafrikas fränaste satiriker. 

Han vågar till skillnad från sina egna tandlösa politiska ledare ge sig på despoten Robert Mugabes raserande av sitt Zimbabwe i The Guardian-teckningen "Bob the breaker". 

Igår introducerades i Zimbabwe $250.000.000-sedeln. Alltså en kvartsmiljards-sedel, man svajar......det svindlar. 

Tänk om man hade tänkt...

I morse efter en tur till brevlådan med morgontidningarna under armen, gnällde jag till utan att tänka efter före.

"Jäkla va´kallt och regnigt det är...att det aldrig kan få va´varmt å skönt...en längre period"

Mia, med sina revbensbrott, vred sig smärtsamt om och sa "tänk Olle

va bra vi har det ändå, inga raserade hus efter jordbävningar eller cykloner, inget lidande"

Då förstod jag hur bra vi har det, tack för att det är +5,1 C och regnar.

Hjärtan

På lördag gifter sig Anton och Maria, tillägnar dem detta naturens eget formade hjärta.

Lyssna till och följ era hjärtan, hos er slår de så fint och lugnt i takt. 

Strandfynd.

Rauschenberg och West Virginia

Den amerikanska konstnären Robert Rauschenberg är död, han blev 82 år. Han hade en fantastisk ateljébyggnad på en ö i Key West-kedjan av öar i Florida.

Jag ser Rauschenberg som en popkonstnär, men han var abstrakt impressionist innan poptiden, blev konceptualist och performancekonstnär. En allkonstnär som blandade teknik och konst, bemålade skrot och prylar placerade tillsammans med målade dukar.

Den behornade geten med bilringen på Moderna Museet i Stockholm kallad "Monogram" är känt för de flesta. Omdiskuterad på sin tid, men idag får den stå där (geten alltså) och betrakta besökarna utan att behöva besvara frågan om hur han blev till, eller varför.

Rauschenberg var både målare, grafiker, fotograf, koreograf och tom kompositör, nu vilar han efter välförtjänt värv. See you around Bob.....

Vi stannar i USA, West Virginia, en vit arbetarstat, med massor av nedlagda kolgruvor, stål-och järnindustri hade demokratiskt primärval igår. Clinton vann ganska övertygande säger media, men Obamas ledning verkar ointaglig.

Och McCain har blivit grön, näst intill i alla fall, en Wetterstrand-kramare?

Förespråkar nu handel med utsläppssrätter, något som George W inte kunnat tänka sig.

Men jag vill inte se honom som medlem i Hammarby IF, keep Bajen clean......

 

Geografikunskap och 2-1

Det roliga först, vändningen på Söderstadion, med ett raffinerat slut signerat en uruguayan.

Claudio Dadomo heter han som avgjorde i matchens sista minut.

Uruguay, ett relativt litet land i Sydamerika, mer eller mindre inklämt mellan de geografiska jättarna Argentina och Brasilien.

Och hur många hade hört talas om provinsen Sichuan i Kina och dess huvudstad Chengdu innan gårdagen?

Räck upp en hand............!!!!

Inte många. 

Det krävdes en förödande jordbävning med över 7,0 på Richterskalan och ett skrämmande antal döda, skadade och saknade för att vi skulle lära oss det.

Nyheten nådde oss på några få ögonblick, via television och nyhetstelegrammen.

Kina visade en oväntad snabbhet och öppenhet, inget hymlande längre, inget döljande av verkligheten. Det är klart är det en naturkatastrof kan ingen göras ansvarig och då kan man vara mer öppet redovisande.

Tänk förr, när jag var ung fanns visserligen radion med sina dagsnyheter kl 08, 12,30 och 19, de rapporterade, men ville man se livebilder fick man gå på kortfilmsbiograferna i Stockholm.

Där kunde man utöver Disneyfilmer få se amerikanska journalfilmer från bla Fox som visade större händelser i världen.

Där skulle säkert denna jordbävning ha fått utrymme, liksom cyklonen i Burma. Libanon, Darfur, Zimbabwe kanske.

Trots katastroferna, olyckorna så finns det också annat som bidrar till att ge oss bättre geografikunskaper på direkten. 

Tänk bara sporten, kulturen, den globala handeln, stadsbesöken mm, där får vi namn på, orter, städer, stater, länder utan att direkt reflektera över det, men de finns där inne, inte helt obekanta nästa gång de nämns.

Mina föräldrar fick nöja sig med tidningar och vad de behagade rapportera.

På gott och ont, så föredrar jag dagens rappa flöde, man kan sålla, ta till sig eller inte lyssna eller titta. 

Det viktiga är att det finns där.

Till sist. 2-1 tycker jag är dagens trevligaste siffror.

Strandfynd

Ett flyt-iland-fynd, en stam, på södra Gotland

någon gång i augusti 2007.

Gänget som inte går av för hackor

Det här gänget är inte bara sammansvetsat som det bästa av skrov, det är dessutom klokt och besitter en livserfarenhet på över 420 år, slå det ni som kan........

Att vara ung och nyfiken har sina klara fördelar, men med en tillbakablick att grunda sina beslut på är också en fördel, åtminstone ibland?

Undrar när???

Vilken skillnad...

När man tittar ut, ser det ut som igår, sol och klart.

Varmt så klart?

Nix, det är 10,2 plusgrader. Cirka 15 lägre än igår, nog kan man bedra sig.

Tänker på alla ungdomar, som valde linne eller t-shirt, shorts och andra sommarkläder när de tittade ut i morse med noll tid på sig till plugg eller jobb.

Ack, vad det bet till för dom krakarna när de kom ut genom ytterdörren.

Kolla termometern är mitt råd till alla, den ljuger aldrig.

"En skymt av himlen" heter denna bild.

Den blev till i januari 2008 och var med på Pelles Lusthus-utställningen en månad senare.

Målning i akryl 

70x93 cm

Inte någon av mina formatsmässigt största målningar, men på ett sätt ganska representativ för mitt sätt att numera komponera bilden, att måla, att välja färger och att inte bygga bilden med ett skelett av tecknade linjer längre.

Ibland saknar jag den möjligheten, men vill inte återvända till stommar av linjer, det finns en tendens till att det blir för lätt då, man färglägger som i en målarbok.

Men ändå inte.

För så enkelt är det inte. Man måste bli nöjd oavsett tecknade grundformer eller ej.

Två revben

...stackars Mia, som föll olyckligt igår kväll och fick två revben, vänster sida bak, knäckta av ett betongfundament.

SÖS akuten idag var idealisk att besöka, det fina vädret gjorde att alla glömde bort att vara sjuka.

Rena rama autostradan in, trots sjuksköterskekonflikten.

Röntgen konstaterade två revben av, värkmedicin och 6 veckors rehabilitering. Tufft långt.

En smärtsam vecka börjar, innan lindring sakta börjar kännas.

Detta överskuggar Sudan, Burma och allt annat som normalt fångar mitt intresse. Skönt.

Att den evigt idisslande Ferguson åter står som CL-segrare med sina röda djävlar är bara något man får stå ut med. Livet går vidare.

Viggo var för fin, så goa de är de små, så utlämnade och beroende, tur att det finns mer kärlek än motsatsen i vår värld.

Nattinattiiii....

Ljuset i mörkret

Denna ljusa underbart ljuva dag, med näst intill sommarvärmen, skulle man ju bara hänge sig åt.

Men det räcker med att slå upp tidningarna för att kylan kryper på en, ner längs ryggraden.

Vår olycksdrabbade och olyckssaliga värld gör sig påmind.

Om jag säger Burma, om jag fortsätter med Zimbabwe och sedan förlänger med Beirut i Libanon så förstår alla att den råkalla kylan finns inpå oss.

Militärdiktaturen i Burma är kanske världens mest ondskefulla och hänsynslösa gruppering som styr något land för närvarande, tätt följt av despoten Mugabes regim i Zimbabwe.

Ett hotande inbördeskrig igen i Libanon ger ingen makthavare där, kristen eller muslim carte blanche för sina beteenden.

Nu ut i solen, till staden och Sundbyberg, men jag/vi tänker inte stanna där för evigt. Bara lite gos med Viggo och hans föräldrar.

Vin och åttital

En kompis i Sydney är lack på DN.

För några år sedan skrev han en artikel om en svensk tekniker från Kockums i Karlskrona som kom till Adelaide på åttitalet för att bistå vid byggnationen av ubåtar som Kockums sålt till den australienska marinen.

Tord Söderström som ubåtsbyggaren heter, sadlade om å det radikalaste, köpte sig en vingård, där han numera är framgångsrik exportör under vingårdnamnet Viking Wines. 

Allt tillsammans med sin australiska hustru.

Snyggt uppdukat åt stora glufsen DN att bara publicera. Serverat och klart. Idé och text!!!

Men vad gjorde DN, jo de skickade över några snubbar som jobbade på DN men var på semester i Australien och så signerade de kompisens artikel. Tog åt sig den journalistiska äran.

Hyenor.

DN slapp arvodera en frilansare, de snodde ett jobb, de bar sig åt som stora bufflar gör.

Jag slutade med DN för 2 år sedan.......tack gode gud för det. 

Kompisen då? Jo han mejlade chefred Jutterström och bad henne dra åt fanders och ännu hetare platser.

Så kan det gå till i de frilansande skarornas värld.

Nu ska vi strax grilla och dricka australiskt vin, Killawarra rött. Mums.

 

Plötsligt fredag

Det blev inga ord i går torsdag.

Något kort nu till att börja med när det väl blivit solig fredag.

70 kor låg och solade, idisslade eller kanske funderade på livet eller nästa mjölkning.

De bredde ut sig precis nedanför vår veranda under vår fikastund där, på sin andra dag ute efter en vinter inomhus.

Muuuu vilket liv.

Firade, om man så vill, igår Bajens triumf genom att tillbringa eftermiddagen mestadels på Södermalm.

En del hade skrudat sig i grönvitt. Kändes rätt att vara på rätt sida Slussen, tvingades dock in i Gamla Stan vid ett par tillfälle, dels med bilen fylld med skulpturer och sedan till fots.

Men via Järntorget når man Slussen kvickt och Götgatsbacken känns som en befrielses stigning trots att man blir tungandad på väg upp.

Sen alla dessa jäkla ungdomar som cyklar, åker bräda, står i vägen, sörplar latte och lever ett herrans liv... tänk om ändå vore en av dem, visst avundas man dem ungdomen och livet som väntar dem alla.

Undrar bara hur det kommer att se ut - ja livet, världen ser något lite mörkare ut nu än när jag var i deras ålder, eller är det bara en inbillning från min sida - som tröst??

Bara kulturen får spira så finns det hopp, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Oasen till allt mänskligt liv.

Blandteknik och fotboll

Jag gnuggar på med mina bilder/teckningar i blandteknik. 

Borrar har jag sagt tidigare.

Blyerts, fetkrita, kol, torrpastell och lite annat smått och gott, samsas på något som till slut kallas blandteknik. Allt på papper.

Här kan man blanda in annat också, klistra in och göra collage, gnugga in texter, några gränser finns inte egentligen.

Det är bara att stoppa i tid. 

Svårt nog ibland. Vissa gånger är det självklart. 

Eller så får bilden vila några timmar eller dagar och sedan när man ser den igen är det kristallklart vad som måste ändras eller förbättras.

Ibland hjälper inte ens vila för en bild, då läggs den åt sidan för ett halvår eller längre.

Sen tar man en ny titt på den.

Ikväll är det derby i Stockholm. Ja på Råsunda då. Bajen möter Djurgår´n. Hoppas på stor publik.

Och att Södermalms flagga vajar högst när slutsignalen går.

Björkveden kom...hjälpen till Burma för vänta.

...ja vilken nyhet va, men att få ett lass björkved är som att få en högre vinst.

Sprakar så härligt (ja björkveden alltså) i kakelugnen, när det blir dags igen fram i september.

Obama blir det nog. 

FN:s hjälporganisationer kanske kommer in i Burma, som kräver visum av hjälparbetarna!!?? Hur jädrans snäv och inkrökt får man bli?? Här är 22.000 människor döda och över 40.000 saknas och man diskuterar viseringsfrågor med nödhjälpsarbetarna.

Bara för att man bär uniform med mycket glitter behöver man ju inte förvandlas till neandertalare.

Nu skall jag fortsätta borra mig in i min bildvärld...vi hörs.

Tankar

Vi tog en snabb promenad och rensade ut obehagligheter. Obehagligheter?

Ja, jag upplevde ett väldigt obehag igår när mitt kära Newcastle United föll hemma mot Chelsea.

De föll men med flaggan i topp och då känns det värre.

Har man hållt på samma lag i evigheter svider alla nederlag, hedersamma eller inte.

Värre saker händer, katastrofen i Burma, där militären åter visar sin bristande vilja att lyssna och tala till människorna är väl ett exempel på värre saker. Undrar lite smått om inte hinken är fylld för de självutnämnda härskarna i Myanmar/Burma? 

I North Carolina och Indiana fortsätter idag tvekampen - mellan Obama och Clinton.

Här är jag kluven, jag vill ha en demokrat som president, men vem av de två vet jag faktiskt inte.

Trots att jag försöker hänga med så är det svårt att se vilka fördelar den ena har över den andre och som då kanske skulle få mig att ta en definitiv ställning.

Nu skall jag borra mig in i försöket att skapa ett par bilder , på temat café, till en kommande utställning...wish me luck.

Så småningom kommer det nog några bilder på denna busfärska blogg också.

 

De första stapplande orden

Jaha, då startar vi då...mina första ord i en helt okänd värld - bloggvärlden.

Må den hålla  sig, viljan att skriva det viktiga, att dela med sig..........