Längtan är stor...

Visst är längtan efter ett landskap fritt från snö ganska stor nu. Men jag vet...slaskgrått är inte det ultimata heller. Snön, måste medges och medges gärna, gör allt så mycket ljusare och vackrare. Men ändå...vi tillbringar alldeles för lång tid i vintertid, långa höstar och oändliga vårperioder - som inte är vår - utan kyla och grått, för att sedan plötsligt explodera i en kort period med värme och knoppningar. Man hinner inte riktigt med då. Tur är väl ändå att vi inte kan styra mer än vad vi nu gör över väder och vind. Vår mänskliga påverkan går inte att förneka, det finns ändå nationer som gör vad de kan, nästan vad de kan. Viljan finns hos fler, men förmågan uteblir, när allt för många ifrågasätter kostnader och prioriteringar. Australien har extrem hetta i vissa delar. Nordamerika mellanväster har arktisk outhärdlig kyla. Alice Springs har just nu på kvällen deras tid +34C och Key Lake i Kanada nyss -46C. Det är 80 Celsiusgraders skillnad. Tror inte den som förflyttar sig mellan dessa orter idag skulle må så bra - oavsett riktning. Alltnog, vi lider inte här, men längtan till mildare väder och mindre snö hänger över mig. Vi hörs /Olle

Måndag 28 januari 2019

Hej. Idag är det exakt ett år sedan vi for till Sydafrika. Sedan dess har det blivit en tur till Gotland, den sedvanliga ner till Holmhällar, under en vecka i augusti månad. Planer finns för längre resor om ett år. Hoppas hälsan är på vår sida och att plånboken inte är för tunn. Längre resor? Jag det beror på hur man tolkar det begreppet, är det i tid eller avstånd? Kan vara både ock... Vi får se. Alltnog, denna måndag har gjort att jag fått ändan ur vagnen på ett nytt sätt, inte för att jag suttit overksam om dagarna. Men när ett nytt mål hägrar blir det en annan sorts effektivitet, en allvarligare glöd. Nu pratar jag om bilder, konst, blandteknik, teckning och eller collage - i en salig blandning. Men utan så mycket tusch som jag brukar starta med, se inlägget under detta. Än så länge, inget tusch i den första bilden. Första bilden? Ja den är avsedd för en kommande utställning som dök upp idag. Med start i början av mars, vernissage då alltså. Nu ligger fyra stora 300 grams papper uppspända på masonitskivor, för att tåla, ja pappren alltså, för att tåla ev akvarell, ev tusch, ev vatten, ev klister. Den femte har jag börjat på som sagt. Flera, något äldre finns redan klara. Försöker hålla en linje genom alla, utan att det skall bli schabloner, eller uppfattas som manérartade. Detta om dagen den 28 januari, Karl-dagen. Grattis till mig själv - tack!

Att inspireras av kalligrafi

Min fria konst, den icke föreställande som finns vid sidan av min illustration, är kraftigt inspirerad av den asiatiska kalligrafin. Kanske skulle jag i min vokabulär kalla den för japansk. Men den är ingendera, den är influerad, inspirerad av vad jag sett i Japan och Kina. Deras vördnad för det svartvita, för rytmen, dansen, rytmen och naturligtvis, för dem, betydelsen av det svarta tecknet. Alltid, nästa alltid ligger det en tusch-kalligrafi i botten av mina blandteknikverk, som nu den 2 februari, på Sörmlandssalongen i Eskilstuna så finns fyra av dem utvalda och. Ganska kul. Innan det blir för mycket av manér kanske jag måste sticka emellan med att måla över några gamla målningar och därmed få armlängs distans till själva bilden och få stå upp och med rak arm få låta penseln dansa över duken - fritt. Underbart. Tänk att den rent abstrakta bildvärlden går så bra ihop med mina föreställande illustrationer. Det är så skönt att ha bägge, plus några andra, arter att få uttrycka sig i. Detta om detta. Vi hörs // Olle

Bantning anbefalles...

Sörja eller glädjas? Vilket som, helgerna är över och vi tröskar på i januari månad. Säkerligen har en och annan lagt på sig några extra kilon efter all mat och sörplande av must, öl, snaps och annat drickbart? I den här familjen (i illustrationen) har mannen lyckats , eller försöker lura i alla fall, sin kökspersonal, ursäkta hustru, med att han dricker öl som får honom att rasa i vikt. Kanske, kanske inte? Det blev en cartoon, som lagts ut på Facebook igår tror jag. Reaktionerna har inte varit översvallande, men det är inte ständigt stående ovationer. Lördagkväll och en liten fest hos några grannar väntar, jag kommer nog att vägra argentinska biffar, fläsklägg eller jättepizza. Får se, möjlig rapport i morgon. Vi hörs// Olle

Illustration/cartoon är också konst.

Alla besserwissrar som tror sig förstå och hävda med emfas att "konst är konst, illustration är bara ett krafsande.." har totalt fel. Att skapa en bild, med eller utan text, är ett kreativt arbete, som kräver förberedelser, planering, uppladdning och sedan till verket med själva bilden. Så är det för mig, om jag arbetar med en abstrakt blandteknikskapelse eller en målning, ett grtafiskt blad, eller som sagt, en illustration. Koncentrationen kan vara ge en kortare originalprocess, men inte dessdåmindre, en kreativ tillblivelse av ett verk. Kan vara viktigt att poängtera detta. Jag har ju rötter i reklamvärlden, minst sagt, påbyggt med flera årtionden i den "rena" konstnärliga världen, med mer osäkra resultat. Enillustration var en beställning, en bestämd bild, bestämt motiv, men där du hade din rent konstnärliga frihet att göra den beställda bilden som du vill att den skall gestalta de önskemål som beställaren hade. Oftast träffar du rätt, sällan får du gå hem och göra om. I konstens universum är det fråga om beställningar, i bästa fall, från gallerier, konsthallar eller konstföreningar. Du har här en större frihet att skapa det du vill, men inte svika dina uttryck, dina "manér". Här kommer två illustrationer, som man kan kalla cartoons eller roliga gubbar på svenska. I inlägget ovanför detta, ser du en helt "fritt skapad" bild, ett abstrakt motiv. Illustrationerna är också fritt skapade, texterna är mina och grunden för bilderna. Bilderna (teckningarna) är också skapade utan någon enda människas tyckande eller inblandande, bortsett från mig själv i egen hög person. Bludder på alldeles för många rader. Illustrationer är också konst!!!! Å hör sen. //Olle

Sörmlandssalongen 2019

Lördagen den 2 februari slår Eskilstuna konstmuseum upp sina portar och hälsar alla besökare välkomna till årets begivenhet - Sörmlandssalongen 2019. Länets konstnärer har fått skicka in, sitta med bultande hjärta och vänta på besked, många blev lättade när beskedet kom, andra missnöjda, 68 av 127 konstnärer kom med. Men så är det - ger man sig in i kampen om väggutrymme så måste man förstå att det inte är obegränsat. Jag är alltså en av de som lyckades komma med, med fyra verk. Mia, min kära Mia kom också med, fyra stora målningar som kommer att synas och ha en rejäl inpact. Härligt att vi bägge fick och kommer att få glädjas. Så styr era steg eller ratta ert fordon till Eskilstuna konstmuseum. Där finns en godisbutik med allsköns konst. Välkomna 2 februari till 31 mars.

Karin och Conny

En helt underbar bild som jag bara måste få dela med mig, Karin och Conny, som alltid på glatt humör, besöker oss i värmen och berättar minnen från deras många och långa resor. Under många vinterhalvår åkte de till Australien, köpte en begagnad husbil och for runt i den, på landsbygden och ut i obygden, några städer, ofta mindre, där det fanns en pub. En god kall öl, svalkade som bäst efter en dag på dammiga vägar. De såg verkligen Australien utan och innan och älskade landet och dess avslappnade och positiva befolkning. För några år sedan blev Conny lite knackig, fick svårt att röra sig och tröttheten kändes så bedövande att de inte kunde resa till Brisbane via Bangkok för att köpa sin husbil igen. Conny gick tyvärr bort i maj 2017, sörjd av många. Mannen som sett världen i båt och husbil. Den glade, den bullrande och skrattande Conny. Vi saknar dig, du fick låna min första Australienhatt och det pryder dig. Karin lånade Mias hatt och även hon är vacker i den. Conny ha det bra var du nu än befinner dig, Karin vi sågs för några dagar sedan och skrattade och fikade. //Olle