Michael O´Leary - den flygande fjanten.

Visst kommer du att säga att jag är avundsjuk på en framgångsrik affärsman och hur han lyckats lura 80 miljoner passagerare årligen,  att betala mycket mer än de tror att de betalar, lockade av det falska budskapet - lågpris.
Men Michael O´Leary är en slipad diamant på många sätt, dels försöker han framstå som folklig, uppknäppt skjorta, avspänd kroppshållning ända tills han ifrågasatt, genast blir han plump och språket sjunker under bältet.
På bilden, tagen 3013 inför en fotografering av bolagets almanacka 2014, paraderar han med några av sina anställda flygvärdinnor.
Vilka troligen inte hade något val när de blev ombedda att ställa upp.
Skulle någon av dem yppa minsta kritik blev det foten direkt, liksom det blir för de piloter eller andra ombordanställda som dristar sig till att kritisera allt från flygsäkerhet till arrangemang och förberedelser vid en flight, passagerarnas väl och ve (service).
Vill man som Ryanairanställd kritisera något måste man göra det anonymt och med förvrängd röst.
Facklig anslutning är utesluten.

Visst, jag har flugit Ryanair, i brist på annat.
Till Riga och från Skavsta till Mallorca och åter, vilket också definitivt blev den sista resan med detta bolag, allt blev fel.
Ingen mat att köpa dyrt ombord, bara chips. Avgång från Palma 19.40. Framme på Skavsta hölls vi i 50 minuter i kabinen, motorer och AC avstängda, mitt i juni en varm sommarnatt. Upprorstämning.
Det blev mitt avsked till Michael O´Learys stolta skapelse.
Men säger du - du får det du betalar för.
Pyttsan, den här flygningen gick på närmare 4 tusen var för Mia och mig, bokad tre månader i förväg. Alla andra direktflyg fullbokade.
Så den bleke fjanten förlorade många framtida kunder den sommarnatten på Skavsta.