Michael O´Leary - den flygande fjanten.

Visst kommer du att säga att jag är avundsjuk på en framgångsrik affärsman och hur han lyckats lura 80 miljoner passagerare årligen,  att betala mycket mer än de tror att de betalar, lockade av det falska budskapet - lågpris.
Men Michael O´Leary är en slipad diamant på många sätt, dels försöker han framstå som folklig, uppknäppt skjorta, avspänd kroppshållning ända tills han ifrågasatt, genast blir han plump och språket sjunker under bältet.
På bilden, tagen 3013 inför en fotografering av bolagets almanacka 2014, paraderar han med några av sina anställda flygvärdinnor.
Vilka troligen inte hade något val när de blev ombedda att ställa upp.
Skulle någon av dem yppa minsta kritik blev det foten direkt, liksom det blir för de piloter eller andra ombordanställda som dristar sig till att kritisera allt från flygsäkerhet till arrangemang och förberedelser vid en flight, passagerarnas väl och ve (service).
Vill man som Ryanairanställd kritisera något måste man göra det anonymt och med förvrängd röst.
Facklig anslutning är utesluten.

Visst, jag har flugit Ryanair, i brist på annat.
Till Riga och från Skavsta till Mallorca och åter, vilket också definitivt blev den sista resan med detta bolag, allt blev fel.
Ingen mat att köpa dyrt ombord, bara chips. Avgång från Palma 19.40. Framme på Skavsta hölls vi i 50 minuter i kabinen, motorer och AC avstängda, mitt i juni en varm sommarnatt. Upprorstämning.
Det blev mitt avsked till Michael O´Learys stolta skapelse.
Men säger du - du får det du betalar för.
Pyttsan, den här flygningen gick på närmare 4 tusen var för Mia och mig, bokad tre månader i förväg. Alla andra direktflyg fullbokade.
Så den bleke fjanten förlorade många framtida kunder den sommarnatten på Skavsta.

Ferran Aquiló på taket av Es Baluard.

Palma de Mallorcas fina moderna museum, Es Baluard har jag nämnt tidigare.

Ber ödmjukast att få återkomma till denna minst sagt fantastiska anläggning, inbyggd i den gamla stadsmuren, med idel överraskningar av hög internationell klass.

På taket, eller ett undertak, utomhus, hittade vi den mallorkinske konstnären och skulptören Ferran Aquliós härliga metallråttor, som fick allt annat än äckelkänslor att blomma upp.

Så livliga, busiga och med glimten i ögat, dessa möss eller råttor "agerade" för oss betraktare.

"Sequia" heter samlingen, lär betyda "Torka."

Ferran Aqulió är idag 56 år gammal, med en rad utställningar på sin ö och i Spanien i övrigt, gjorde internationell debut i Berlin år 1998.