Nej jag vet inte vad som står på dessa tre bilder, men jag bryr mig inte, det är skönheten i den japanska skriften som gör mig nästan stum.
Med stor sannolikhet har jag levt ett tidigare liv i Fjärran Östern, för så innerligt känns det att jag "nästan kan skriva så här".
Jag använder ofta svart och vitt i min konst, ofta pensel och tusch, men känner mig hämmad av att inte våga ta ut svängarna ordentligt - rädd för att bli betraktad som en som försöker härma.
När allt jag vill är att känna koncentrationen och sedan den befriande känslan av rytm, dans och omedveten befrielse när tecknen blir till.
Nihongo heter det japanska språket som nästan 130 miljoner japaner talar. Dessutom finns det ett antal skriftspråk som jag inte tänker fördjupa mig i, än mindre försöka bena upp och förklara.
Vilket av kanji, kana, katakana eller hiragana som detta är vet jag inte.
Men njut. Det är skönhet i sin yttersta mening.
2 kommentarer:
Picture #1 is backwards
Thank´s. Hope it´s readable now.
Skicka en kommentar