Guillou, Lenin och Myrdal. En skön trio.

Guillou, Lenin o J. Myrdal. Foto: Anders Deros

Så har då äntligen Jan Guillou fått det litterära pris han under årtionden så enträget och tålmodigt längtat och trängtat efter.

Och det blev inte vilket pris som helst - det blev J Myrdals stora pris - Leninpriset.

Äras den som äras bör. Jan Guillou är en stor författare, en av våra största, ingen diskussion om det. 

Här kan ni som vill läsa hela Guillous tacktal.

Det är dock i mitt tycke ett bittert tacktal, det är i mitt tycke ett försvarstal för ett pris som genom sitt namn inte luktar så gott längre.

Till skillnad från 60-talsåren, är Lenin inte längre en av frontfigurerna i den politiskideologiska diskussionen eller vid demonstrationerna den 1 maj. 

Jag har själv gått i dessa tåg på den tiden, både på 1 maj och i otaliga Vietnamdemonstrationer.

På 1 maj, var det ofta både Marx, Lenin och Stalin på stora plakatporträtt som "anförde" de långa tågen till Kungsträdgården eller någon annan central plats i Stockholm.

Så tro inte att jag att jag inte vet.
Inte varit med.
Till skillnad från Jan Guillou så har jag sett konsekvenserna av den politik som den gode Lenin, i all välmening, införde i och med störtande av en annan härskare - den ryske tsaren och hans orättvisa välde.

För vad blev det av den socialistiska revolution i Ryssland? Skipades det rättvisa och jämbördiga villkor för alla arbetare och bönder? 

Icke sa nicke, nya makthavare tog för sig, skodde sig, bildade en makt- och ekonomisk elit med alla de privilegier som den undanskuffade tsaren hade och i kommunismens namn deporterades eller avrättades alla som inte inrättade sig i leden.

Jag tror att du Jan Guillou skulle ha läst på bättre, kanske tänkt igenom lite grundligare vad det är för ett pris du accepterat, visserligen förbittrad över att ha blivit ratad i så många år, men ändå.

Pengarna du får går oavkortat till den palestinska frihetskampen, något jag återkommer till.

Lenins anda må fortfarande sväva över oss som den utopi, den onekligen var.

Men att som du Guillou veva vilt runt sig i ett slags försvar, att kasta dynga på de som ifrågasätter Jan Myrdal och hans orubbliga hållning vad gäller exempelvis det forna Pol Potska paradiset Kampuchea, det är långt under din debattnivå käre Guillou. 

Att sedan som grädde på moset raljera över de miljoner människor som torterades och avrättades i Pol Pots läger med orden "visionen av det bokstavligen huvudlösa samhället" det får mig att gå i taket.

Jag tycker att du Jan Guillou skall boka första bästa flight till Phnom Pehn i Kambodja och ställa dig på den största torget i stan och med en tolks hjälp upprepa dessa ord inför kambodjanerna, jag kan garantera dig att var och en av dem har en eller flera nära som fick sina huvuden avhuggna -(bokstavligen).

Jag är inte klar än.

Du avslutar ditt försvarstal med bl a dessa ord ".... man skall bli en solidarisk författare, inte en anpassad, inte lydig, man skall käfta emot till sista andetaget och man skall räcka långfingret åt var fin litterär jury."

Vad menar du med det, att vara anpassad till vem och vad? Solidarisk, mot vem eller vad? Inte lydig, mot vem eller vilka?

Du får det att verka som att bara skriftställare, debattörer eller författare på din politiska sida inte är lydiga och anpassade till överheten och att käfta emot och peka finger gör man bara om man har din politiska uppfattning.

Inget kunde vara mer felaktigt, tyvärr käre Jan Guillou, för visst vore det underbart om en del av vår litterära elit kunde vara fläckfria, obundna och opolitiska. 

Men. 

Alla är vi fast i ett tänkande, därmed också anpassade och lydiga.

Så även mottagaren av årets Leninpris.

Och jag.