Det här är förmodligen rätt unika bilder, åtminstone den översta.Sällan aller aldrig får man så hur dessa återkommande nordkoreanska massmöten är regisserade och arrangerade.
Titta som sagt på den övre bilden, en detalj av ett par ögon, ja till och med ett par glasögon och en del av ansiktet runt om. Denna mänskliga mosaik, som man ägnar månader - ja år - att förbereda genom träning och åter träning.
Titta i detalj på de olika skyltarna som det gäller att alla håller inte bara på samma samma sätt utan också på samma höjd, har övergångar från ljusare till mörkare nyanser av samma kulör.
Finns t o m några med olika färger i.
Tänka bara att placera ut dess, logistiken kring det, ja man blir matt och stum och undrar varför?
Varför gör man detta?
Förmodligen för att ge folk det de saknar - skådespel, med mångas egna insatser som statister och plakathållare, säkert även det en tillfredsställelse, i annat troligen ganska så trist samhälle.
Allt nog - på bilden under ser man tydligare vikten av att hålla skyltarna rätt. Både horisontalt som vertikalt.
Och den undre visar inte bara den totala kontrollen på läktarna, utan även ute på arenans gräsmatta, med perfekta rader och synkroniserade rörelser.
De här stora tillställningarna är kända som The Grand Mass Gymnatics and Artistic Performance Arirang.
Cirka 30 000 ungdomar håller sina färgade skyltar uppe några sekunder för att sedan byta genom att vända på dem till ett helt annat motiv eller budskap.
Koreografin är spektakulär plus att tusentals dansare och gymnaster samtidigt utför sina nummer nere på planen som jag nämnde.
Totalt rör det sig om närmare 100 000 som deltar i detta, hisnande siffror.
Förutom de politiska budskapen är det ofta den koreanska historien som berättas.
Som sagt, i ett land där det saknas så mycket, finns denna kontrast.
Man blir stum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar