Två grannar, två vedhögar.

Man noterar ibland.

Exempelvis de två grannarna inte så långt ifrån oss och deras vedhögar.

De betyder inte att den ena är pedant och den andra en slarver, inte i mina ögon i alla fall.

Men noterbart är det allt, det kan mycket väl vara så att den ene fått sin ved kluven och levererad långt senare än den andre som hunnit stapla sin hög så fint.

Vad de ändå har gemensamt är, att när kylan anländer framåt höstkanten, då värmer veden från bägge högarna lika gott.

Foto: Olle Q ©

Namn som säger något.

TeamPWLTNRPTSNRR

Royal Challengers Bangalore14940119+0.326

Chennai Super Kings14950018+0.443

Mumbai Indians14950018+0.040

Kolkata Knight Riders14860016+0.433

Ta en titt på dessa namn i den indiska cricket-ligan, Indian Premier League och kom sen inte och säg att man saknar fantasi och inlevelse när man ger sina favoritlag namn som de säkert förtjänar. Visst vi är vana med Holmsunds IF, Landskrona BoIS och Motala AIF, men ett extra litet tillägg som retar fantasin kanske inte skulle skada? Landskronas Tjuvaktiga Skator? Holmsunds Fruktade Öbor? Njaaa? Tål verkligen att tänkas på, för visst låter de indiska varianterna mycket bättre?

Tornadon närmar sig Joplin, Missouri

Den 22 maj, ödelades en tredjedel, kanske mer, av staden Joplin i Missouri, USA.

En stad med ca 50 000 innevånare.

Tornadon som här kommer med en hotfull cyanfärgad pelare tog drygt 125 liv, 500 saknas, delar av staden är helt ödelagda.

Tack och lov att vi här hemma är förskonade från tornados, vulkanutbrott, översvämningar, tsunamis och jordbävningar.

Varför klagar vi?

Varför?

Vi har det bra här uppe i denna lilla hörna av världen, medans andra delar ödeläggs.

Så varför klaga?

Vancouver firar finalplatsen.

Som jag sa i inlägget under, visst firade Vancouver att Canucks tog sig till final.

Kanadadensare är stolta över hockeyn som betyder så mycket, så mycket mer för dem, än vad vi någonsin kan föreställa oss här hemma i Sverige.

Det finns knappt en by i Kanada som inte har en ishall för ishockey och curling.

Ett kanadensiskt lag i final - Vancouver Canucks.

En nation stod på tå i natt.

Kanada.

De fick också uppleva sitt kanadensiska Vancouver Canucks gick till final i NHL-slutspelet.

Äntligen.

Och här spelar det ingen roll om du bor i Nova Scotia, fyrahundramil österut, här är det viktiga att det är ett lag från rätt sida gränsen - den norra alltså - den kanadensiska.

Inget illa om amerikanska lag, men visst skall Kanada finnas med när man gör upp om titeln? Jag är så gammal i gården att jag har svårt för lag från cowboy- och träskdistrikten i USA.

Inköpta till regioner där de egentligen "inte har traditionen att höra hemma."

Får Vancouver nu Boston Bruins i finalen är allt ok, Boston har just traditionen och tillhör bältet där hockeyn är naturligt hemmahörande.

Go Canucks go!

Här på bilden har Kevin Bleksa just gjort 3-2 i andra förlängningsperiodens tionde minut.

Vancouver festade säkerligen rejält i natt.

Indonesisk leopardpalm

Vår imponerande palm bara växer och växer.

Kronan är ännu inte utvuxen i sin fulla bredd.

Indonesisk leopardpalm på populärspråk eller på latin Amorforphallus bulbifer.

Ganska unik, i vår ägo i snart fyrtio år. En knölväxt som vissnar på senhösten och knölen i sin kruka ställs in för vintervila, i sval temperatur, får lite vatten nån gång då och då.

På våren sticker den sedan upp, blygsam och försynt, för att sedan skjuta full fart.

Vi har två vuxna "Mormor" och "Moster".

Några småknölar dyker upp då och då och nya små palmer börjar sina år intill den stora, för att sedan får de egna små krukor.

Hur de förökar sig vet vi inte, men vad som helst kan ske där nere under jorden i den privata värld knölen lever i.

Tänkvärt

Cartoonisten Randy Glasbergen har verkligen fattat vad datorerna betyder för oss människor.

Kanske mer för oss män.

Min kära Mia fyller år idag.

Käraste Mia du är fantastisk på alla sätt, att du sedan fyller år när det är som allra vackrast, skirt, nytt och luften är fylld av förväntningar, blir bara en bekräftelse på din stora betydelse för mig, dina nära och kära och alla vänner som du omger dig med.

Jag älskar dig djupt Mia, utan dig vore livet inte en solig majdag.

Din/Olle

En stares öde

Staren som flög in i ett av våra fönster någon gång som vi inte har en aning om och som jag hittade liggandes på sidan på en av våra trädgårdsstolar begravdes under högtidliga former i kväll.

Jordbegravning, en stunds stillhet, jag gjorde ett korstecken och sa adjö.

Man ska visa vördnad för en död varelse.

R.I.P. Staren

Jag minns den smäckra Connie.

Detta mina kära vänner, det här är inte vilket flygplan som helst.

Det är en Connie!

Eller en Lockheed L1049G Super Constellation med registreringen VH-EAO och det tjusiga namnet "Southern Aurora". Flygbolaget var och är Australiens internationella Qantas Empire Airways, QEA.

Hur som helst Connie här på bilden står på Melbourne/Essendon Airport i Januari 1958 redo för sin invigningsflygning i reguljär trafik - Round the world service.

Samtidigt lyfte en annan Connie "Southern Zephyr" och flög den andra vägen runt jorden.

"Southern Aurora" flög först till Nadi i Stilla Havet, sedan Honolulu, San Francisco, New York, London, Rom, Aten, Karachi, New Delhi, Bangkok, Singapore, Djakarta, Perth och Melbourne eller Sydney.

Och " Southern Zephyr" omvänt som sagt.

Upp och ner mellan en massa städer.

Men jorden runt blev det. Första bolaget med den servicen.

Den totala flygtiden var 128 timmar.

Till saken hör att just denna tid bodde jag i Melbourne och minns mycket väl alla skriverier i tidningarna om Qantas jorden-runt maskiner.

Jag ryser lite när jag ser henne här, redo för några riktigt präktiga dagsverken.

Här är den otroligt vackert formade, smäcker som en delfin och i en speciell klass för sig som flygmaskin på femtitalet.

"Aurora" har varit på service på Sydneys Kingsford Smith-flygplats.

Några fakta om maskinen:

10-12 i besättningen, upp till 39 i första klass, 27 i Deluxe och 30 i turistklass, eller enbart 60 stolar i turistklass när Deluxe inte fanns.

Hastigheten var ca 540 kmh, tack vare fyra 3250 hp Wright R3350-TC18-DA3 turbomotorer.

Connien är värd en uppmärksamhet då och då.

Dagens klumpar, stora som valrossar eller flodhästar har odiskutabelt sina fördelar och förtjänster, men när det gäller formgivning finns inget som slår en gammal fin årgång av Lockheads Super-Connie.

Ingen glömmer Tomten

Idag när jag var ute och gick en snutt kom jag plötsligt att tänka på Tomten.

Vet inte varför men han dök upp i samband med tankar kring min tid på Fritidsresor.

Det är snart två och ett halvt år sedan Tomten dog.

Hans riktiga namn var Johan Johansson, det sägs också att hans karaktäristiska skägg anlades i protest mot att frisörerna införde moms på sitt frisörsjobb, så Tomten lät skägg och hår växa och så gjorde det tills han slöt sina ögon för gott, i december 2008.

En grönvit profil utan dess motstycke hade tystnat - och saknas fortfarande - på läktaren när Bajen lirar.

Han var född vid Nytorget på Södermalm, på rätt sida Slussen, i mitten av trettitalet, han kom några år efter att jag slutat till Fritidsresor där han jobbade och under dam-VM i fotboll i Kina blev han en stödjande supporter och fick en del utrymme i TV.

Men som sagt hans grönvita hjärta klappade inte bara för fotbollstjejer eller killar, utan även bandyn drog liksom handbollen, en sann Bajare.

En Bajare som inte bara nöjde sig med Zinken, Kanalplan eller Söderstadion utan också hängde med på långa resor till bortamatcher i ur och skur.

Sång och glädje och en osedvanlig utstrålning präglade Tomten, som jag ofta såg på Bajens matcher och träffade på de träffar som Fritteveteranerna ordnade. Fritte står för Fritidsresor.

Enkel och rak var en annan egenskap, inga skal som skulle trängas igenom, utan direktkontakt var ordet.

Vi minns dig Tomten.

Släpps om två dagar. Don´t miss it!

Newcastle Uniteds nya matchtröja släpps den 19 maj.

I den, kommer klubben att rensa ordentligt bland de stora elefanterna i Premier League nästa säsong.

50 GBP, ja pund då, ca femhundra, som hittat!

Gamla fina anrika Magpies snyggaste svartvitrandiga på årtionden enligt min åsikt.

Handla här: https://shop.nufc.co.uk/

Pedikyr på kossor.

Innan byns kossor i strålande solsken förra veckan släpptes ut i det fria, fick de först pedikyr av hitresta östgötar med en finurlig ställning.

Kon klev in i den, hissades upp och blev hängande med benen dinglande, men de bands fast i en hydralisk historia som vände upp klövarna så att pedikyren kunde börja, det slipades så att klövspillet regnade runt fötterna på både folk och väntande kor.

På under två minuter var det klart, kossans klöver var fina och hon kunde nu skutta ut i grönbetet. Sjuttio kossor avverkades och går nu omkring som på moln.

Jag tänker på alla Hollywoodfruar som betalar en förmögenhet för att få sina fossingars naglar fina, kunde man inte hitta en maskin som kossornas ungefär och som då gjorde jobbet snabbare och framför allt billigare för dom?

Östgötarna från Rimforsa ställer säkert upp.

Foto: Mia Jarnsjö, iPhone @

Det yttersta av förnedring.

Här utsätts Syriens president Bashar al-Assad för det mest förnedrande en muslim kan råka ut för, att bokstavligen bli trampad på.

Fötter och skor används när någon vill visa sin avsky, vem minns inte den gamle mannen i Bagdad som stod och hamrade med sin sko mot en stor bild av Saddam Hussein?

Nu har Assad gjort sig förtjänt av den här behandlingen, det visar alla som vågar sina liv i protester ute på gatorna, med Assads tunga stridsvagnar som motståndare.

Närmare 900 har offrat sina liv och herrar Guillou och Gahrton är tysta som möss.

9 dygn och 6 timmar till Sydney - med flyg!

Detta är den solenergidrivna "Solar Impulse" som flög från Payerne i Schweiz till Bryssel på 13 timmar, alltså med en fart på 70 km/h.

Imponerande vingspann som på en Boeing 777, men farten lite bättre än en Vespas skriver Der Spiegel.

Om jag nu vill åka till Sydney och hälsa på Lars Erik eller Maria därnere, så skulle det ta 9 dygn och 6 timmar att flyga den 15,600 kilometrarna.

Nonstop!!

Fine, det är fortare än med båt, det är energigodkänt även av den mest radikale gröne aktivist du kan tänka dig - men finns det toalett? Ni vet inkomster blir även utgifter.

Härligt att några jobbar med nya idéer, vågar satsa, vågar utmana. Även om det är blygsamt, så är det ett steg mot något annat, som vi måste inse är en del av morgondagens teknik.

Tack Lars-Erik för artikeltipset, eftersom du kommer uppåt snart så tar jag inte "Solar Impulse" ner till dig.

Foto: Deutsche Presse Agentur/DPA

En illustration ur högen.

Hittade en go´bit som jag gjorde för Året Runt för några år sedan.

Varsågoda och begrunda beslutsvåndan som tanten drabbats av.

Illustration: Olle Q ©

Män som sett åren passera med hattarna på.

Året är 2002, platsen är några hundra meter upp (dit vi åkte bil), på berget Hovärken vid Svartåsvallen i Härjedalen.

Här delade sig de rösade lederna uppåt och åt sidorna.

Detta ålderstigna och knackiga gäng (Svea Gubbs) föredrog den betydligt mer flacka leden västerut, några kullar, några små vattendrag, stenar,en stig till, lite uppför igen, men snart glesnade de snedvridna björkarna och en näst intill plan yta öppnades upp framför oss med fjällsidan på höger hand.

Trehundra meter längre bort var det en kant, där satte vi oss och fikade och avlutade med en starkis, innan det i sakta mak bar iväg tillbaks till de väntade bilarna.

Tio år tidigare, med yngre ben och större lungkapacitet hade vi stått på toppen 836 meter upp och skådat in i Dalarna och Norge.

Men åren har passerat, skäggen blivit gråare, lederna knarrigare och med en ork som sinat betänkligt.

Och idag nio år senare, har tyvärr Ove gått till de sällare vidderna, Ludde sitter på ett hem, vi övriga kravlar oss fram bäst vi kan.

Vår gemensamma bakgrund är att vi alla en gång valt reklambranchen framför diskjobb, drängsysslor eller duvmatarbänken, ett val som förde oss samman som vänner.

Men minnena lever kvar.

Klicka på bilden om du vill se den större.

Foto: Olle Q ©

En hund som gillar grafisk formgivning.

Detta mina damer och herrar är Selma, vars husse gör den grafiska formgivningen för allt material som går ut från Grafikens Hus i Mariefred.

Under den vecka vi arbetade i verkstan, precis intill datorrummet, så iakttog Selma husses arbete med en ny folder, ja det vill säga mellan tupplurarna.

Selma är bara två år och kräver en timmes motion innan hon tar del av formgivning och färger.

Bra jycke.

Foto: Olle Q ©

Vissa herrar har en suddig bild av vad som händer i arabvärlden.

Den här frihetsvåren i Nordafrika och i Mellanöstern har fått vissa, annars så talföra besserwissrar, att tystna totalt.

Herrar Gahrton och Guillou har, sedan i januari, krupit undan och syns inte, hörs inte, läses inte.

Varför?

Jo deras bild av denna del av världen har grumlats, blivit suddig och obekväm.

de vet inte vad de skall tycka, än mindre säga.

Ett folkligt uppror som inte riktas mot staten Israel, kan inte betecknas som ett uppror, det måste vara styrt av främmande makter, inte en folklig frustration sprunget ur årtionden av förtryck.

Det obegripliga har tystat herrar G och G.

Det är inte israelisk förtryckarpolitik som lett till folkresningen i Tunisien, Libyen, Egypten, Jemen, Syrien, Oman och Bahrain, utan, av herrarna, omhuldade och beundrade ledares brutala politik under mycket lång tid.

Och detta förstår tydligen inte hrr Guillou och Gahrton, för på vilket annat sätt kan jag tolka deras totala tystnad inför vad som sker inför våra ögon?

Facebook och Twitter, kära herrar debattörer, har nått de instängda - nu ser och hör de, nu vet de, nu förstår de, nu agerar de.

Som avslutning nämner jag bara ett ord - Syrien.

Varför tiger ni?

Lite prat, mycket verkstad.

Fem dagar på Grafikens Hus i Mariefred är slut.

Diciplinerade och hungriga på nya kunskaper blev det inte så långa kafferaster, utan vi kastade oss verkligen in i den grafiska verklighetens alla vrår och gömmor.

Inte helt okomplicerad, fylld av överraskningar och med ett visst mått av slump, gör grafiken till en spännande gren på konstens stora träd.

Grafikens Hus, grafikens hjärta i Sverige bjuder dessutom på en miljö utöver det förväntade. Det bästa som finns inhemskt och internationellt ställs ut, just pågår en konkretistiskt utställning och den 21 maj bjuds det på Lena Cronqvist.

Tack Mia, Fia, Inga, Agneta och Helena för att ni gjorde min vecka så värdefull, stöttade mig när exponeringen av mina Fp-plåtar inte ville stämma och humöret mitt sjönk som en gråsten.

Foto: Olle Q ©

Workshop i Mariefred

Sitter denna morgon i fantastiska Grafikens Hus i Mariefred, snön faller tungt och tätt(!!??)

Vi är ett gäng grafiker som har en workshop här - i all anspråkslöshet.

Närmast för att dela med oss och ta emot av erfarenheter, knep och nya tekniker.

Öppenhet gäller och det ska gudarna veta, det är ingen dussinvara i detta skrå.

Men här är det öppna kort och spjällen på vid gavel.

Konstnärer är ensamvargar och behöver samlas i flock då och då.

Oavsett snöfall eller ej.

Paraden den 1 maj

På Davidsta gård demonstrerar kossorna enighet och solidaritet den 1 maj. I raka led visar de att kollektivt utgör de en maktfaktor att räkna med.

Snålblåset ven kring de lurviga demonstranterna, men inget kunde sätta ner humöret denna manifestationernas högtidsdag.

Foto: Olle Q iPhone ©