Jonas Sjöstedts självmål

Denne partiledare, Jonas Sjöstedt Vänsterpartiet, tycker jag gör ett rejält självmål - i tom bur dessutom. Under många, många och långa år har hans parti mer än mindre varit motståndare till EU och Sveriges medlemskap där. V har inte sett det som det fredsprojekt som det från början var, och som det, om än i mindre grad, fortfarande är. Utan EU som en samlande kraft i Europa, hade motsättningar, mellan olika regioner, etniska grupper eller ekonomiska förutsättningar kunnat tända minsta gnista. Se bara på Balkankriget i början av nittiotalet. Det räcker som motiv för att behålla EU, försvara EU och se till att det inte blir allt för överstatligt och federalistiskt. Jonas Sjöstedt, kröp så småningom om till korset och förordade inte direkt eller indirekt längre att Sverige skulle dra sig ur. Han har sedan dess hela tiden sluddrat på målet, läpparnas bekännelse räcker inte, det måste finnas ett hjärta, ett trovärdigt hjärta med i bilden, Det har jag saknat hos V och Jonas Sjöstedt. Nu i EU-valet för några dagar sedan så gick det inte så bra för hans parti, de hade hoppats på att håva in missnöjda sossar och rida på risken för att högerkonservativa krafter skulle få allt för stor makt. Nu snubblade man in bollen i eget mål, de nationalistiska och EU-fientliga partierna gjorde sämre, generellt sett, ifrån sig än befarat. Se på Danmark, Nederländerna, Tyskland m fl. Nähä du Jonas lille vän, du får allt sätta ned foten ordentligt på den sida linje som avgör om man ärligt och uppriktigt är för eller mot EU. Nog om detta. På återhörande //Olle

EU-valet i övermorgon....

Det var evigheter, kanske två månader sedan, jag hann teckna en Gnällspik. Men idag två dagar inför EU-valet, så kunde jag inte låta bli, plus att jag hade lite tid över. Lägg därtill att detta EU-val känns, för mig och många andra viktigare, viktigare än tidigare val till Bryssel. Inte bara för att se till att stoppa att mer nationalistiska partigrupper tar överhanden i EU. EU är ett fredsprojekt som bygger på öppenhet och gemensamma åtaganden. Och skall så förbli anser jag. Gubben eller Gnällspiken om ni så vill, är lite främmande inför att rösta, han lever kvar i forntidens partipolitik och den gamle Gunnar Hedlund, som ledde Bondeförbundet innan det blev Centerpartiet. Tror att DN:s Åsikts-sida är stängd för detta ämne, några inlägg kommer inte förrän på måndag och då är denna teckning inaktuell. Hoppas att ni går och röstar på söndag, maka er ur sofforna, ta en tur till vallokalen eller skynda och förtidsrösta idag eller i morgon lördag. Vi hörs igen //Olle

Utställningen i Karlstad

Ja här står jag och stoltserar med ett av mina konstverk som precis skall plockas med hem av köparna. Det var i lördags, min utställning i Karlstad är slut, Mias tog slut dagarna innan min började. Allt på Galleri Ekdahl. Två fina och mycket uppskattade konstutställningar enligt Magnus, galleristen, och även bland många av de besökande. Jag är nöjd med att ha fått sålt några verk, Mia likaså. Karlstad en trevlig stad, med glada hjärtliga människor. Tre turer dit tur och retur tog lite på krafterna, men nu är vi tillbaka i tämligen god form igen. Och Magnus, du skall ha all heder av din snabba redovisning, allt på pränt och inne på bankkontot. Tänk om alla gallerister hade den viljan att betala i rimlig tid. Men all ära till dig Magnus. Nu väntar en utflykt till Luleå i slutet av september för Mia och mig, en gemensam visning hos Galleri Helene Lindberg. Nu en plats i skuggan och hammocken. Vi hörs. //Olle

Fujiyama, den mäktiga.

När man färdas med tåg, buss, bil, båt, linbana, eller kugghjulsbana i trakterna lite sydväst om Tokyo, så finns hon alltid där, i diset, bakom molen, i motljuset, wller när det inte går att få någon riktig kontrastverkan ur sin kamera, som i dessa fall. Vi var på väg i på en rundtur med just tåg, buss, båt, linbana kugghjulsbana tillbaka till tåget i Hakone, med Fujuyama hela tiden i fjärran. Som om detta heliga, mytomspunna berg, vaktade oss och såg till att vi inte råkade illa ut, i okänd terräng. Man ser hennes perfekta "vulkanform" och känner att friden vilar, men anar också att om den skulle bli aktiv igen, så vore det bäst att kasta sig i havet fortare än kvickt. Från tåget såg vi henne på väg från Kyoto och under ett besök i Fujikama likaså, skymtade hon i diset där borta över sjön. Vacker. Oemotståndlig, mäktig och vördad även av oss icke-japaner. Vi hörs igen//Olle

Tokyo - lite tilltrasslat ibland.

En jättestad. Tokyo. Men lägger bara upp två bilder, som lika gärna skulle kunnat vara tvåtusen, för att inte ens då kunna beskriva denna fantastiska stad och dess mångfald och folkliv. Hade nog krävts tjugotusen bilder? Den övre av dessa visar att även om det är tilltrasslat bland ledningarna, till synes tilltrasslat är kanske bäst att tillägga, så fungerar allt som vi stött på under två besök i denna megastad, som det skall, dvs perfekt. Kanske dessa utanpåliggande ledningar klarar jordbävningar bäst? Men då skulle det ju se ut likadant som det gör även på den undre bilden, vid Sjinjuko-centrat, där Tokyos största järnvägsstation ligger i ett antal våningsplan. Där den största konstnärsbutiken i sex våningar, som jag sett också ligger. Plus ett otal restauranger, barer, butiker stora som små, utanför framförs en massa trollkonster och tricks av skickliga gatuartister, som inte vill pocka på uppmärksamhet, de håller alltid en låg profil. Men deras skicklighet är så påfallande att de drar storpublik av vanliga Tokyobor såväl som besökare från när och fjärran. Tokyo är en stad dit jag vill återvända igen, trots sin storlek, mängder av människor och liv och rörelse, så är allt välordnat, tryggt och säkert, ganska lugnt, trångt på tåg ja, men ändå inget armbågar och sura miner. Inga glada heller är bäst att tillägga. Japanen är som han/hon är, lite slutna och inte den spontanaste av nationaliteter, men en trygg person, som inpackade som sillar i ett pendeltåg, inga plånböcker eller halsband stjäls, det är lugn och frid. Tack Tokyo för att vi fått lära känna dig lite på ytan, kanske det räcker så, för börjar man skrubba, kan det tänkas att den glans som vi mött blir lite krackelerad och smutsig, vad vet vi? Vi ses igen, förhoppningsvis 2021, med Contemporary Art-utställningen i Yokohama. Innan dess så hörs vi. //Olle

Vad är flygskam?

Flygskam, klimatpanik, ångest och missmod sprids nu som ord för att skapa fullkomlig panik bland oss människor. Låt mig hålla fast vid begreppet flygskam, igår visade SVT Granskning att vår inrikes sjöfart står för större CO2-utsläpp än vad vårt inrikesflyg gör. Krävs det en extra båtskatt nu? Skall Gotlandsfärjorna läggas ner för att ersättas med flyg eller roddbåt? Idag kommer SVT med ytterligare siffror som visar att våra besökande kryssningsfartyg låter sina motorer/maskiner gå för att generera energi ombord i 5 500 timmar under sina dagar i våra farvatten. Skrämmande även detta. Eller hur Isabella?Man undrar varför Enfrågepartiet inte tar upp andra utsläppskällor än flygets? Varför? Och om de riktade sina blickar utanför Stockholms innerstad kanske de skulle ana att rysk gas, polsk och tysk kol smutsar, ja rent ut sagt skitar - ner tusenfallt mer än några stackars förirrade flygplan över Sverige gör. Sverige ett avlångt land, med stora avstånd mellan utspridda städer, orter och de mer storstadsliknande områdena, varför skall inte flyget få trafikera sträckor som människor aldrig kan ta sig fram på med buss, tunnelbana, elsubventionerad sparkcykel eller vad som gäller i innerstaden? Jo med bil då. Men vad säger Enfrågepartiet om det? Jag känner ingen flygskam, jag flackar inte runt i luften titt som tätt, men när jag gör det, så har jag ett behov av det och det finns inget annat val. På bilden ser ni the Queen of the Sky, Airbus A380, lite mullig men vigt svänga in för landning någonstans på vårt jordklot. Förresten, Airbus, Rolls-Royce och Siemens håller på att utveckla elmotorer till stora passagerarplan meddelade Vetenskapens Värld igår, man börjar med att sätta in en motor på ett fyrnotorigt plan, går det bra så byter man en andra motor och då har man dragit ner energiförbrukning och utsläpp med nästan hälften. 2022 trodde man att det blir första provflygningen på en längre distans. Det ni Enfrågepartiet! Tycker ni bör känna känna kolskam, gasskam, båtskam och infantilitetsskam. Adjö. Hörs. //Olle

I morgon smäller det.....

Ja, klockan 17 slås portarna upp till Galleri Ekdahl på Sundbergsgatan 20 i Karlstad. I morgon fredag alltså, vernissagen pågår fram till kl 20. Jag hoppas på att ni, som kan, också kommer för ett besök. Det bjuds på lite dryck och tilltugg och som antytts en hel del konst. Blandteknik och collage står på den menyn. Varmt välkomna. Mer finns att se på www.galleriekdahl.se