Vandraren i Vadstena.

Detta är Vandraren, på väg mot Galleri Curt Friman i Vadstena, där skall han och andra figurer visa upp sig med början den 16 april och tre veckor framåt.

Möt Vandraren i Vadstena när vårsolen lyser.

© Olle Qvennerstedt, Vandraren, teckning/blandteknik.

Ritz-Carlton om du vill visa att du är på topp.

Hongkong stoltserar nu med världens fjärde högsta byggnad. 484 meter högt.

Här har man varit smart och placerat från våningsplan 102 och upp till 118 det femstjärniga Ritz-Carlton Hotel med sina 312rum, lyxiga restauranger och barer med vidunderlig utsikt och en pool på plan 118. Tänk att vakna på morgonen och titta ut över stan...

Skall det vara så skall det vara. Inga kompromisser.

Ett rum? Från 2 900 SEK och uppåt per natt. Inte så himla farligt. De hade ju kunnat vara skyhöga.

Vårsolens rännilar

När gamla fula snödrivor smälter i vårsolen och rännilarna sipprar över asfalten ner mot vår garageinfart, då kan det i starkt ljus se ut så här, med den blå himlen speglande sig i det tunna vattnet.

Abstrakt om det vore en målning skulle de flesta tycka, men i högsta grad en realitet och föreställande "naturkonst".

Foto: Olle Q @

Delstatsvalet i NSW, Australien

På lördag går innevånarna i New South Wales till val.

Lars-Erik rapporterar att det sägs att det är obligatoriskt att rösta i Australien, men det är inte riktigt hela sanningen.

Man måste visserligen infinna sig vid vallokalen för att bli avprickad, om man sedan kliver in och avger sin röst är upp till var och en.

Därför får vi inga öststatssiffror som 99,89% eller liknande.

Den här teckningen tycker jag är underbar, när valet är motbjudande och få partier eller kandidater lockar som Lars-Erik tycker, ja då kanske man måste ta till drastiska metoder, som tecknaren här ser framför sig.

I Libyen har man ingen rösträtt alls, inte i Jemen, Syrien, Bahrain, Nordkorea, Kuba... skall jag fortsätta?

Att schamponera en tjur.

Denne 1200 kilo tunga bjässe till tjur, tvättades och ansades noggrant i går på Davista Gård.

Det började med att hans päls klipptes jämn och snygg, sedan vidtog badet, först schamponering sedan en varm dusch, som han egentligen inte var så förtjust i.

Efter det klipptes hår i öron och på andra ställen som inte en tjur med klass och stil skall ha.

Så 6637 blev till slut skinande blank, idag står han (jor´å det finns liggplats också plus mat och dryck) tillsammans med tre andra stora grabbar i en speciell djurtransport på väg till Malmö och en stor lantbruksmässa där.

Där skall han visa upp sig med stolt ägare som heter Kurt Rehnström.

Lycka till bägge två.

iPhone-foto av Olle Q.

In the air

Everett-flygfältet i söndags, Boeings största skapelse hittills, den större varianten av den gamle klassikern och trotjänaren 747, nu döpt till 747-8 Intercontinental, lättar här på sin jungfruflygning i ny skrud.

Några siffror bara, 467 passagerare i tre klass-figuration. 11 300 kilometers räckvidd imponerar, men bara 114 order.

Härligt med denna stora nyhet för oss som gillar flyg.

Absurd verklighet.

I Panmunjon, på gränsen mellan Syd- och Nordkorea går som bekant den 38:e breddgraden.

Här står, stela som pinnar, två nordkorenska vaktsoldater, notera obeväpnade, precis några centimeter in på nordsidan, medans officeren till höger står några steg in, man ser tydligt gränsen strax bakom honom.

Vad den strame som är riktad mot norr har för uppgift vet jag inte, men bilden i hela sin absurda verklighet är verkligen för mycket för att man skall ta den på allvar.

Sydkoreanerna på andra sidan verkar något med avspända.

Men här har sedan krigsslutet bara rått en vapenvila, detta i dryga 55 år.

Vore det inte bättre att sluta fred och slappna av lite?

Kata Tjuta

Denna vackra bild visar ett av undren i Australien, Kata Tjuta.

Några mil nordväst om den röda klippan Uluru ligger det lite mer böljande och bulliga Kata Tjuta. De är "förbundna" under den i övrigt platta marken, berget löper sedan vidare österut mot Mount Conneur, som har en platt topp men i övrigt liknar Uluru.

När vi var vid Kata Tjuta för ett antal år sedan regnade det i denna annars så torra del av Northern Territory, vi klädde oss i svarta platssäcker och gjorde intressanta vandringar in mellan klipporna.

Magiskt.

Exotiskt.

Kata Tjuta är det aboriginska namnet, det engelska var the Olgas, besöker ni centrala Australien ta en tur ut till dessa klippor som sticker upp ur den röda jorden.

Foto: Lukas Ratay

Saltlandskap inte snö!

Två meter tjockt ligger detta salttäcke i Lake Eyre i South Australia.

Mig lockar det att utveckla skidor som glider lika lätt på salt som snö, där vare sig valet av klistervalla, tövalla, fästvalla är avgörande för glid eller fäste, utan samma förutsättningar skulle gälla för alla.

En femmil i 40 graders värme är ändå mer än tillräckligt.

Trött på solsemestrar?

För dig som verkligen tröttnat på sand i håret, sololja som kletar, solglasögon som bara trampas sönder av någon idiot intill där du ligger och ungar som kastar frisbee i nacken på dig.

Jag har ett alternativ, ett exotiskt sådant. Hawaii!

Men inte Waikiki Beach, utan upp på Mount Waialeale på Kaua´i ön. En icke aktiv vulkan.

Där kan jag nästan garantera dig att slippa solskyddsfaktor 30 eller skydda dig med silvertejp mot den frätande solen.

Här är det regn i genomsnitt 335 dagar om året, tänk att få stå i regnet och njuta, klimatet är ljuvligt varmt och fuktigt. Du svalkas, men slipper sanden och skrikande ungar.

Här kommer i genomsnitt mer än 10 800 mm regn årligen, vissa hade tur som var där 1982 då det kom modiga 17 300 mm.

Gör grannen torr i munnen av avund, gör något annorlunda - boka en regnsemester på Hawaii.

Sopkorg med hög status.

Design omger oss, omsluter oss, slukar oss. Allt vi tar i, ser och hastigt förnimmer är designat av någon.

Så även en simpel sopkorg, som man tycker inte skulle behöva få något extra uppseende, den skall bara finnas där, att kasta skräpet i.

Sundbybergs kommun, bland många andra, har haft klokheten att tänka annorlunda, de satsar på att även sopkorgarna skall se tuffa ut, en skräppelle med status.

Och inte blir saken sämre när jag säger att min kusin Bo Qvennerstedt gjort designen.

Foto: Olle Q ©

Hur man tvättar sina händer.

Vem vill inte få en repetition på hur man på ett rätt och riktigt sätt skall tvätta sina händer?

Efter ett toalettbesök gäller detta. Förmodligen även i andra sammanhang.

På Her Majesty´s Market i Melbourne hittade jag denna informativa skylt.

Stay germ free and healthy.

Att Australien är världsmästare på offentliga toaletter skall de ha all heder av, om vårt land hade en tiondel av deras ambition att förse medborgare som har trängande behov med nödvändiga avträden, skulle jag vara stolt.

Att de Down Under dessutom håller toaletterna (de vi besökte) rena och snygga, klotterfria och hela är ytterligare en fjäder i hatten för landet med stort A.

Foto: Olle Q ©

Ordning och reda på jyckarna

Vandrar man längs Cook River i Canterbury, ja Hurlstone Park i Canterbury i Sydney närmare bestämt, ja då vandrar man i områden där inga hundar kommer rusandes för att sätta sina käftar i ens vader eller där man halkar omkring i nylagda hundlämningar.

Nej, man vandrar, som nämnts, i områden där hundägarna hålls i tukt och förmaning och de som tillfälligt släpper på disciplinen och inte håller sig i tukt och förmaning stöter både här och där på skyltar som gör att de snabbt återgår till tukt och förmaning.

Å hundarna skiter väl i vad skyltarna säger bara matte eller husse gör det.

Foto: Olle Q ©

Tankar och misstankar kring Fukoshima

Den allvarliga explosionen i kärnkraftverket Fukoshima visar att den värsta jordbävningen i Japans långa historia, faktiskt lyckades rubba, rucka och skapa ett näst intill katastrofalt läge för de annars så jorbävningssäkra japanska kärnkraftverken.

Skrämmande bilder som nådde oss i morse.

Nu verkar det enligt japanska experter som att en befarad härdsmälta inte är ett hot längre.

Den japanska myndigheten för strålskydd och säkerhet säger att "olyckan är utan betydande risk för omgivningen."

Jag personligen gläds åt att explosionen, i nuläget, inte ledde/kommer att leda tll en allvarlig katastrof.

Men, tycker mig ha snappat upp att alla gamla halvsovande kärnkraftsmotståndare plötsligt började andas optimism och morgonluft igen, sannolikt är många mer eller mindre besvikna över att det inte blev ett radioaktivt utsläpp, vilket skulle ha hjälpt att blåsa luft i motståndet igen.

Här menar jag blodigt allvar.

Kosta vad det kosta vill, resonerar vissa, dock långt ifrån alla, såväl gamla som nya linje 3-are.

Nu hoppas jag att detta mycket hotfulla och allvarliga tillbud visar att, japansk kärnkraftteknologi, även lyckats bemästra det allra värsta scenariot.

Reaktorerna, det finns 55 stycken, stänger av automatiskt när skalven når en viss magnitud.

Det värsta scenariot inträffade för Japans del igår.

Nästa gång ett lika kraftigt skalv skakar Japan är förmodligen kärnkraftsparantesen över och ersatt med andra ofarligare energikällor?

Bilder från mer än en förort.

Inte klingar det speciellt lockande - en förort.

Men det finns undantag, ta denna, Glenelg en underbar förort, sydsydost om Adelaide, på 30 minuters spårvagnsavstånd.

Underbart belägen vid havet, grönskande och lockande, förförisk och inbjudande. Här finns allt. Allt du behöver som bekväm västerlänning. Ingen lyx, men allt.

En dag försvinner i ett skimmer av lycka och välbehag.

En vecka blir som att sväva på ett moln.

Förort eller ej, här är livet värt att leva - på fullaste allvar och livligaste lek.

Här finns värmen, här finns lugnet, här finns drömmen om en tillvaro långt, långt bort från snö, is och höga elräkningar.

Glenelg, på spårvagnsavstånd, som sagt, från Adelaide.

Värt ett besök, vi återvände dit efter 15 år, lika övertygade om att här skulle vi tillbringa våra långa vintrar om våra plånböcker eller portmonnäer så tillät.

45 minuter till Barossa Valley, med sina prunkande vingårdar och förföriska shirazviner.

South Australia är min önskeretreat numer ett.

Glenelg punkten att där slå sig ner.

Riv-av-affischer

Väldigt vanligt att vi på anslagstavlor möter allt från små annonser till affischer med riv-av-lappar, att ta hem, dessa är försedda med kontaktuppgifter för att kunna nå annonsören.

Den här affischen, om den nu är riktig, är träffsäker, näst intill lyteskomik.

Men den är värd att beskåda, trots mina dubier.

En pensel från himlen.

I Jönköping kommer mycket från himlen, som igår när HV mötte AIK i första slutspelsmatchen.

Plötsligt mitt under pågående spel i andra perioden hissas en jättelik pensel ner från taket, naturligtvis avsedd som en reklamgrej i en paus, men nu kom den ända ner till isen vid fel tillfälle.

Ganska unikt.

Men reklam fick dom.

Matchen? Jo HV gick ut ställde sig på isen och trodde matchen var vunnen, AIK tyckte annorlunda och vann med 4-2.

HV, inga tidigare meriter räcker till himlen, även om man hör hemma i Jönköping.

En långnosad japansk Falk

Detta, mina damer och herrar, är Japans senaste skapelse på snabbtågsfronten - Hayabusa.

Eller Falken översatt, den här falken är snabb, pilsnabb, 320 km/h är topphastigheten, 300 på den första officiella provturen.

Mumma för den som vill slippa incheckningsdiskarna på flygplatserna. Tåget har bla, även en vagn inredd som flygets business class.

För ca 2.100 enkel resa till Aomori får du i GranClass, som på flyget värdar/värdinnor som passar upp med drinkar och mat i bekvämt tillbakalutade fåtöljer, tyst med tjocka ullmattor på golvet.

Tåget gör fn två turer dagligen från Tokyo till Aomori på norra Honshu ön.

Detta mintgröna-silver-under till tåg gör de 675 kilometrarna på tre timmar och 10 minuter med en toppfart på 300 km/h.

Kina vore kanske en marknad, men det kan jag knappast tänka mig att kineserna skulle gå med på, "att importera japansk teknologi?".

De gör nog sitt bästa för att efterlikna en egen motsvarighet till sitt egna snabbt växande kinesiska snabbtågsnät. Allt annat vore ett under.

Canon ball trains är här för att stanna - nähhh? Det låter fel - men är i sin andemening rätt.

Vårt Holmenkollen, vårt Vasalopp.

Det här är inte illa, kan man ha det bättre? Spåren leder över sjön till andra sidan, sedan en krok hemåt, upp över åkrar och ängar. Lite svettig blir man.

Men vi slipper ha en tickande klocka som hetsar. Ljuvligt.

Att klä sig rätt för ett maratonlopp

Tokyo Maraton med 36 000 deltagande löpare hade en del som utmärkte sig lite extra.

Att klä sig rätt (för uppmärksamheten) är uppenbart lika lika viktigt som att, i övrigt, ha förberett sig rätt och riktigt.

För min del väljer jag nog "Jesus med korset" som den som får min röst för bästa utstyrsel.

Herre jösses, vilken extra börda att släpa runt drygt 42 kilometer.

Men "Rislampen" är en svår konkurrent.

Hur trovärdigt är det?

Titta noga på denna bild, en fryst bild från Canal+.

Nummer 16 i Brynäs IF Sebastian Lauritzen skjuter ett skott som träffar stolpen på målvakten i SSK, Pontus Sjögrens vänstra sida.

Pucken studsar inte via målvakten ut igen!

Ett stolpskott, ett vanligt simpelt stolpskott.

Pucken studsar den enda väg den kan ta efter en stolpträff, snett ut på isen igen.

Men icke i Gävle, där bedömer måldomaren det som mål, att hela pucken efter stolpträffen gör en liten lov in över mållinjen och sedan letar sig ut igen. På egen kraft och utan att studsa på något!

Och utan att träffa nätet bakom!

Eller träffa mittstolpen bakom målvakten.

Hur i hela friden kan detta gå till?

Förklara det den som kan.

Jag förstår att Södertälje SK är ursinniga på att en lokal måldomare kan få det till mål när det rent fysiskt är omöjligt att det var mål.

Varför inte presentera en stillbild, då köper jag målet. Men inte som denna bild från Canal+ förklarar "målet".

Nu är det inget ovanligt att SSK får lida poängförluster, dels för dåligt spel, ibland bristande motivation - men också för att de ligger där de ligger. Långt ner i serien.

Inte skulle detta ske om the Fat guys, Färjestad, HV eller Linköping varit på besök i Gävle.

Aldrig i livet.

Är man mobbad så är man.

Men kom igen SSK, mal ner Timrå och HV på torsdag och lördag och visa att orättvisor inte biter på er.

Tvärtom!

De tänder.