Undrar lite hur den här mannen tänkte när det gäller att komma åt en dusch och sina ev medhavda torra och rena kläder? Han lär knappast ha varit ensam om att dyka, vältra sig eller plöja i leran.
Skriver om det jag känner för, intresserar mig för och vill föra till torgs med en stilla förhoppning att få en reaktion. Writing about whatever crosses my mind, what interests and concerns me. With the slight hope of getting a response.
Summa sidvisningar
tisdag, juni 30, 2009
Festivalen i Glastonbury
Glastonbury Festival 2009 i sydöstra England mellan 26 och 29 juni, en av Europas största musikfestivaler med 137,000 besökare drabbades bl a av åska och kraftiga regn.
måndag, juni 29, 2009
Cap Formentor
Längst uppe i nordväst på Mallorca, ca 45 minuter från Port Pollenca, skjuter den mycket branta och klippiga halvön Cap Formentor ut. På slingriga och smala serpentinvägar når man längst ut, till fyren, flera hundra meter över havsytan.
Där finns ett svalkande hus, intill fyren, med ett café några stolar och bord samt en terrass som gör att du vågar luta dig ut och se det som visas på bilderna här. Dykarna långt där nere, och de torra, solbelysta stråna som vågar hänga ut i tomma intet.
Foto: Olle Q
söndag, juni 28, 2009
När tryggheten betyder mest.
Världens tio säkraste och lugnaste länder har valts av tidningen Forbes Traveller, dit du kan åka och känna dig supersäker:
1. Singapore - så lugnt det kan bli, inga naturkatastrofer.
2. Island - låg kriminalitet, men placera inga pengar här.
3. Schweiz - med tre städer, Bern, Zürich, Geneve - "världens säkraste urbana områden."
4. Bhutan - lyckligaste landet i Asien
5. Mauritius - minst antal brott i Afrika, långt från piraters farvatten.
6. Nya Zeeland - att ge sig på folk utanför rugbyplanen är ovanligt.
7. Cypern - lugnets trygga hamn i ett turbulent Mellanöstern.
8. Irland - Europas fredligaste land
9. Dubai - med en regering besatt av kontroll.
10. ABC-öarna - Auruba, Bonair, Curacao. Få orkaner, låg kriminalitet.
Det känns lugnt att Sverige inte finns med på listan, ett säkert tecken på att undersökningen gått rätt till.
onsdag, juni 17, 2009
En kort paus.
tisdag, juni 16, 2009
Jättefoten
måndag, juni 15, 2009
Asfaltstårta
Idag bjöd Göran Nilsson, den driftiga och handlingskraftige Göran här i Blacksta, våra populära asfaltsläggare på god Princesstårta från Humbles. Här ser vi en del av gänget i ett lätt regn låta sig utspisas av denna delikatess. En journalist från Sörmlands Nyheter hade också bjudits in för att få en positiv nyhet, sig serverad, nämligen det faktum att efter många långa års väntan få en farbar väg, utan risk för vare sig bil eller ens eget väl.
Foto: Olle Q
söndag, juni 14, 2009
Under luppen: Penrhyn Island
Det här är Penrhyn Island eller om du så föredrar Tongareva, Mangarongaro, Hararanga eller Te Pikata!!! Klyschan "Kärt barn har......" ligger nära till hands.
Ön lyder under nyzeeländsk administration, valutan är nyazeeländska dollars, det finns en landningsbana och två övernattningsrum för gästande besökare om man inte bor privat. Långa vita sandstränder kantade med kokospalmer, rikligt med tämligen ofarliga hajar i vattnet runt atollen.
För detta är en av Stilla havets större atoller. Den mest avlägset belägna och som sagt största av de 15 Cooköarna, futtiga sju grader syd om ekvatorn, hela 137 svenska mil nord-nord-väst om Rarotonga.
Penrhyn utgör toppen av en mäktig undervattensvulkan, den högsta i Cookområdet. Imponerande 4.876 meter över havsbottnen. Atollens yttre är en 77 km rund ring av korallrev som omgärdar själva atollen som har en yta av 23,3 kvadratkilometer, landytan på ön Penrhyn är 9,9 km2, inom atollen finns stora områden med täckta av snäckor, skal och andra korallämningar - faktiskt uppmätt till 6,2 km2 stora!
Högsta punkten på ön ligger 5 meter ovan havsytan. Två mindre samhällen finns, huvudorten Omoka vid det högra inloppet i reven du ser på bilden upptill och Te Tautua vid korallrevsöppningen uppe i nordost.
Strax norr om Omoka ligger en landningsbana för flyg.
Trots alla namn är det Penrhyn som används mest, efter skeppet Lady Penhryn med sin skeppare William Cropton Lever som landsteg här den 8 augusti 1788 - 880808!!! Lady Penhryn var ett av elva skepp som seglade ut från Isle of Wight för att grunda den allra första engelska fångkolonin vid Botany Bay i New South Wales, Australien.
2006 bodde ca 200 personer på Penhryn, ön är ett populärt stopp för långseglarna på väg över Stilla havet från Mellanamerika till Nya Zeeland/Australien eller tvärtom, de två revöppningarna gör det enkelt att ankra.
På ön odlas svarta pärlor, den enda egentliga handelsvaran som går ut från Penhryn, man väver också Ritohattar av kokosnötsfibrer.
Havet förser innevånarna med det mesta i matväg, plus odlingar av brödfrukter och kokosnötter. Ris och mjöl kommer i bästa fall var tredje månad per båt från Rarotonga.
75% av öborna tillhör Cook Island Christian Church resten den romersk katolska kyrkan.
År 1864 tömdes nästan Penhryn på sin befolkning, då peruanska slavhandlare kom och förde bort tusentalet män, kvinnor och barn till Sydamerika där de flesta dog under slavlika arbetsförhållanden.
I efterhand har det framkommit att "inhemska" penrhyanska kristna missionärer erhöll ca motsv. 20 svenska kronor för varje människa de försåg peruanerna med. Hisnande belopp i dåtida mått mätt.
Kom ihåg en sak om du tänker ta dig till Penhrynatollen, att den ligger ungefär mitt i det ofantliga Stilla havet - inte som att åka till Smådalarö eller Koster precis.
torsdag, juni 11, 2009
Denna bild kräver några kommenterande ord.
På Roms flygplats igår, Silvio Berlusconi (ohh, du alla tonårsflickors dröm) möter en annan charmör av högsta rang, den uniformerade lybiske julgranen är dess president och befälhavare Muammer el-Qadaffi.
Muammers frisyr väcker säkert kommentarer i det till ytan så piffigt modemedvetna Italien.
Kanske han borde ha klippt sig innan avfärden från Tripoli?
Den svartvita bilden han har fastnålad på sin högra sida av uniformskavajen visar en lybisk frihetskämpe som greps av de italienska kolonisatörerna 1931 och som avrättades kort därefter. Vad den guldgalonbehängde Muammer hade tänkt sig med denna demonstration diskuteras idag världen över. Troligen blev alla som mötte honom på nära håll allt för bländade av allt annan stass och prål för att ens uppfatta hans protestbild.
Men säreget är det sannerligen, att som gästande statsöverhuvud göra en gest som denna, våra kulturer är så olika.
Visst är det två helt enkelt bedårande statsmän vi kan beskåda på denna bild.
Musikanten som fyllt jämnt.
Kaj fyllde jämnt häromdagen. Grattis. Han var hos mig här hemma i Blacksta när vi i gubbgänget, Svea gubbs, hade träff senast. Utöver mat, dryck och mycket prat passade Kaj på att dra några låtar, mest från Härjedalen, jag kommer ihåg Svartåsvalsen och Glötelåten. Han spädde på med en norsk bit också.
Kaj och resten av gubbgänget, vi är fem kvar, har jobbat ihop på DN och Svea annonsbyrå i olika omgångar, allt sedan 1969. Som sagt, numera träffas vi ett tiotal gånger varje år, går igenom vilka av våra gamla arbetskamrater vi stött ihop med hört rykten om eller som traskat vidare.....livet har sin gång.
Foto: Olle Q
onsdag, juni 10, 2009
Lite genant känns det allt.
En SDA Airlines CRJ7 fick motorhaveri, efter det landat, tack gode högre makter för det.
Med 69 passagerare och 7 i besättningen fick flygplatspersonalen rycka in och skjuta maskinen framför sig ända fram till gaten. Det tog två timmar att klara av 340 meter. Flygplatsen vara Zhengzhou i Kina. Skulle tro att kaptenen, efteråt, inte gick med högrest näbb genom de mängder av folk på flygplatsen som bevittnat den saktfärdiga ankomsten.
måndag, juni 08, 2009
Ytterrocken
Även om det är kyligt för årstiden så behövs ingen ytterrock. Här är i alla fall en blandteknikare i 53x70 cm betitlad Ytterrocken, som jag gjorde i början av januari i år inför utställningen på Galleri Helle i Stockholm. varsågoda.
Klicka på bilden om du vill se den större. Olle Q © All rights reserved.
söndag, juni 07, 2009
Lika bra på tre- som fyra ben.
fredag, juni 05, 2009
Kermadecöarna
Det stora vulkanutbrottet på Raoul Island, året var 1964.
Raoul Island från hög höjd
Raoul Island från hög höjd
Som en kedja sträcker sig Kermadecöarna från norr till söder, 80 till 100 mil nord-nord-öst ut från Nya Zeeland, som de tillhört sedan 1887.
De vulkaniska öarna består av fyra huvudöar, varav tre är ögrupper med en huvudö och omgivande småöar. Största ön är Raoul eller Sunday Island, på ca 30 kvadratkilometer, tillsammans är ögrupperna knappa 34 kvadratkilometer totalt.
Näst störst är Macauley följt av Curtis med närliggande Cheeseman. L´Havre Rock och L´Esperance Rock är två klippöar längst sydöver i denna ö-kedja.
Öarna är obebodda, men där finns en ständigt bemannad meterologisk station Raoul Island Station. Där finns också ett "hostel" för tjänstemän, forskare och frivilliga från det statliga naturvårdsverket på NZ, det har funnits där sedan 1937, 50 meter ovan klipporna vid Fleetwood Bluff och utgör därmed Nya Zeelands allra nordligaste utpost geografiskt sett.
Klimatet är subtropiskt, med en medeltemperatur på 22,4C i februari och 16,0C i augusti. Nederbörden är ca 1500 mm årligen.
Öarna är vulkaniska och sträcker sig som en rygg längs randen där Stillahavsplattan skjuter in under den Indo-australiska plattan. Precis öster om denna rygg med öar är havsdjupet imponerande 8000 meter.
De fyra huvudöarna är topparna på vulkaner som är höga nog att nå upp över havsytan. Ett stort antal vulkantoppar finns under havsytan. Av de ovan ytan är två; Raoul och Curtis aktiva vulkaner.
Inga däggdjur finns på öarna, men det är gott om sjöfågel. En subtropisk regnskog täcker Raoul.
Polynesier befolkade öarna på 15oo-talet, men när européerna nådde området 1788 fann de öarna obebodda. De namngavs av en fransk sjökapten Jean-Michel Huon de Kermadec som landsteg här under tidigt 1790-tal.
En familj Bell levde här i början av 1900-talet och livnärde sig som valfångare.
1937 förklarades öarna som naturreservat. Så sent som den 19 februari i år registrerades en jordbävning med magnituden 7,0 under havsytan, det senaste vulkanutbrottet skedde den 17 mars 2006 då block, sten och lera kastades upp i luften, men mycket begränsat med magma. Det stora utbrottet skedde 1964 på Raoul, se bild ovan.
torsdag, juni 04, 2009
4 juni en dag att uppmärksamma.
Idag den 4 juni är det lite speciellt.
Dels minns vi vad som hände för exakt 20 år sedan på Himmelska fridens torg i Beijing (Peking). Massakern som klädde av Kina inför en hel värld, visade upp deras brutala ansikte och oförsonliga inställning till demokrati.
Tusentals unga människor (ingen vet hur många) sköts ned, när Första armén öppnade eld rakt in i folkmassorna, inte över deras huvuden, utan rakt in med avsikt att döda.
Idag håller Barack Obama ett tal i Kairo, riktat till alla muslimer i världen, Obamas far var muslim. Hans tal emotses med förväntningar av de flesta muslimer världen över, den hårda kärnan runt terrorgrupper av olika nyanser lär inte komma Obama till mötes.
Tiderna förändras, vem skulle ens i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig George W Bush i ett liknande tal till den muslimska världen? Ingen, inte en kotte.
För tjugo år sedan bröt demokrativågen i Polen igenom på allvar, något att också minnas.
Lech Walesas minne lever kvar, han var lite av en banérförare för hela östeuropas befrielse, eller åtminstone påskyndare, då friheten inte längre gick att dölja för den östra halvan av vårt Europa.
onsdag, juni 03, 2009
Blandteknik
Den här bilden är ganska stor, 70x53 cm. Gjord i blandteknik på ett vitt relativt kraftigt teckningspapper. Blandteknik betyder just det ordet indikerar; en salig blandning av olika konstnärliga tekniker. I denna bild som heter "Spegelbild" finns blyerts hård som mjuk, kol, fetkritor av olika fethetsgrad, pastellkritor i olika "lösaktiga" utföranden, akrylfärg, collage (inklistrade bitar).
Friheten är stor, vilket underlättar. Enda risken är att man förfaller till ett manér och slänger in mer och mer för att åstadkomma effekter - där får man se upp. Den andra risken är att pappret blir allt för buckligt och svajigt av vatten, klister och tusch.
Den här skall jag trycka upp som en vepa, alltså printa ut på något slags lämpligt underlag hos ett företag här i Gnesta med en printer som klarar av upp till 130 cm bredd. Maffigt.
"Spegelbild" av Olle Q ©
måndag, juni 01, 2009
Närbilder av det gröna
Det är oundvikligt, om nu vill uttrycka sig så vanvördigt, oundvikligt att inte sväljas av det gröna, känna sig som man befann sig i ett grönt böljande hav. Ser man rakt fram, sidan eller bakåt bara grönt, grönt, grönt, för oss på landet vill säga, för stadsbor är det nog mer grå-brunt. Ovan- vilar den blå himlen som en en trygg hand och under det blå svalkande vattnet.
Dessa bilder togs i Bie, Västra Sörmland under pingsthelgen.
Foto: Olle Q ©
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)