Grep sista halmstrået, Newcastle United.

Skrev för någon dryg vecka sedan om de problem som Newcastle United, min klubb, genomlider.

Nu hade de ändå chansen i lördags att visa moral, styrka och att de kastat all ångest åt sidan, då drygt 52.000 åskådare gjorde allt för att stödja dem till ett nytt kontrakt i Premier League.
Hemma arenan St James Park kokade, det verkade som om all frustration från supportrarnas sida, gentemot ägaren och den grupp i ledningen, som de anser missköter klubben lagts åt sidan för att i stället vändas till ett massivt stöd för laget. Det var ju trots allt laget som behövde lyftas fram.
Och så kom den då - segern - efter 10 förluster och bara en oavgjord, och fritt fall under de sista månaderna slags West Ham United tillbaka med 2-0.
Av ljudet och dåndet att döma på den video jag kollat, så borde det ha gett utslag på någon seismologisk mätare i England.

Allt nog Newcastle klättrade förbi Sunderland FC och Aston Villa nere i botten och slutade alltså sjätte sista laget i PL denna säsong.
Nu återstår för klubben att se framåt, lära av misstagen från denna säsong, anställa en tränare med rutin och pondus och fortsatt drivkraft, samt se över spelartruppen.
Gör man det, samtidigt som man löser de mycket svåra problemen med ägaren Mike Ashley, så kan det gå mycket nättre kommande säsong.

Jag har inga råd och tips, det kan ni bättre - lycka till Newcastle United.
Klubben i mitt engelska hjärta.

Newcastle United. Problem, problem och åter problem.

Newcastle United vill gärna betrakta sig som ett av "de stora" lagen i England, jämte Arsenal, Liverpool, Chelsea, Manchesterlagen City och United plus några till.
Och fram till slutet av nittiotalet var de tveklöst ett av de stora, under tjugohundratalet har de blossat upp då och då, för att nu vara på dekis, med bekymmer upp över axlar och huvuden.
Fansen sviker och kräver att något görs för att återupprätta lagets ära och heder.
Det finns pengar i kassan, sägs det, med siffror upp emot och ibland över 50.000 per hemmamatch samlar man i ladorna, utan att förglömma de höga, ofta skyhöga spelarlönernas urgröpande effekt.
Tränarna har avlösts på löpande band, de bra spelarna sålts, i en spiral som hela tiden blir djupare och djupare. Tragiskt och beklämmande.

Problem, problem och åter problem har kännetecknat år 2015. Nio matcher utan vinst, fritt fall i tabellen, med risk för nedflyttning.
Newcastle United har två matcher kvar liksom Hull City som ligger två poäng bakom. Newcastle har dessbättre, tack och lov, ett mycket mer beskedligt matchprogram de två återstående matcherna.
Jag tar aldrig ut något i förskott, men de har allt, allt i sina egna händer.

Jag har varit en trogen supporter till NUFC sedan femtiotalet, då laget vann några cupfinaler och omskrevs i pressen, BBC:s kortvågsändningar på lördagar blev min sysselsättning tills Tipsextra kom med enstaka matcher från St James Park, ofta bjudandes på leråker och i tungt spel i snöglopp. Men jag fick se laget och det räckte.

Skriver dessa rader för att lasta av mig lite oro och tunga ok vilande på mina axlar, hur skall då inte lagets spelare känns sig? Jag är orolig och lider. Vet att det är petitesser i jämförelse med vad som försigår i världen, men jag lider ändå....

Ägaren av klubben, Mike Ashley och hans agerande, eller brist på agerande, vill jag inte här diskutera, dels vet jag för lite, men jag har mina idéer och åsikter.
Om två veckor idag återkommer jag gärna för att vädra mina synpunkter om Sports Direct och Mike Ashley.
Tills dess..

Howay Lads.