Hipsters är ena underliga filurer

Som gamling, som äldre man, äldre person - dvs en gnällspik, är det fullt tillåtet och brukligt att förfasa sig över dagens ungdom. Främst är det ju utseende, klädsel och allmän stil och hyfs som märks. Och det är ju ute bland allmänheten man märker de unga, ser dem. Och mycket, mycket har vi gnällspikar att anmärka på, då snabbt glömmandes att vi själva betraktades med förstoringsglas när vi var unga och bedömningarna då var inte heller nådiga. Men dagens unga måste vara ännu värre? Eller? Som den här hipstern som jag försökt porträttera här ovan. Kanske är det mest tankarna kring vad de själva tänker på, när de uniformerar sig som de gör, klassar in sig, nishar in sig. Inte så sällan handlar det om ideologiska och ekonomiska signaler man vill sända. Stadsdelarna man syns i, visar ekonomisk status, ekonomisk status är också en garanti för att vara politiskt radikal i framför allt ex miljöfrågor och krig-och-fred-frågor. Man har råd att köpa ideologiska matvaror, bli veganer, skaffa sig elcyklar och stötsäkra hjälmar, kanske elbilar. Allt detta kan man visa genom sin klädstil, sin image över huvud taget. En hipster ser t o m gammelmormor att det är en hipster. Jag ser dem som svåra att få spontan kontakt med, inga direkta svar om man slänger ur sig några vänliga ord om något allmänt - mest en blick. Jaha, nu har jag fått generalisera hej vilt, det står mig fritt på min blogg. Jag är satiriker. Punkt slut.