Summa sidvisningar

måndag, september 18, 2017

Var tog alla ryssar vägen?

För elva (11) dagar sedan var det övervägande ryssar som snuddat eller tittat på min blogg, 994 stycken, under den då gångna veckan. Hur många är det idag, alltså elva dagar senare? Noll (0), noll säger noll, va´ farao har alla dessa filurer tagit vägen? Eller rättare sagt, varifrån kom de alla, första veckan i september? Nu är du utflugna och ersatta av en kraftig majoritet amerikaner. Samma fråga, vad gör de här? Visst är de också välkomna, men varför i sådana drösar? Många frågor, som aldrig kommer att få några riktiga och korrekta svar.Men spännande är det. Är det någon där ute i internet-världsaltet som vet, hör av er. Väntar på ett kraftigt uppsving från Uruguay eller Botswana nu, eller varför inte Nordkorea??

torsdag, september 07, 2017

Sidvyer, inte unika träffar...men ändå??

Jag vet att det är skillnad på hits och side-views. Siffror från senaste veckan. Hits är unika träffar, där någon varit inne och läst, sidvyer är när man kanske hamnat på bloggen men inte varit speciellt aktiv i sitt sökande efter något, men ändå en träff. Och då uppstår genast frågan varför kommer de flesta sidvyerna från Ryssland? Överlägset flest? USA som god två och mitt eget Sverige på en futtig tredjeplats. Ryssland ja? Har inte nämnt något om landet, dess politiska ledning, sport, doping, annektering, al-Assad-stöd eller något annat. Inget kontroversiellt, men inte heller något vurm eller jamande och gullande med Vladimir i Kreml. Ändå hamnar Ryssland flest gånger i utkanten av min blogg, man undrar varför? Tror att någon/några faktiskt läser genom ett översättningsprogram som finns i sidspalten på bloggen, men de är få. När jag tillfälligtvis skriver en bloggartikel på engelska rusar USA-siffrorna upp, troligen några där som då faktiskt läser, om det är intressant vill säga. Allt nog, nu ser ni siffror, samma som jag funderat kring. Vi hörs snart igen.

onsdag, september 06, 2017

En läckande rikspolischef.

Sent igår kväll nåddes vi alla av beskedet att SR avslöjat rikspolischefen Dan Eliasson med brallorna nere. Han hade läckt mejl som han inte borde ha gjort, sekretessbelagda uppgifter kan ha sipprat ut. Vem blir förvånad, denne politiskt tillsatte icke-polis har inte gjort bort sig för första gången, utan cirkulerar nu åter igen i media som näst intill imkompetent som högste chef för vår polis. Jag känner inte kar´n, men kan läsa och bilda mig en skaplig uppfattning om att han kanske inte är rätt man i sin chefstol? Jag tände till på alla cylindrar till frukost, vände på ett ark från Läkare utan gränser och på stående fot skrev jag ner den text ner ser i teckningen här ovan. Nästan ordagrannt. Med några snabba streck blev gubbarna till, det enda som dök upp i själva originalstadiet var den stora jycken till höger. Ville att han skulle likna husse. Efter text och skiss, laddade jag frukostens havregrynsgröt. Den avnjöts i lugn och ro tillsammans med Mia, men sen bar det av i hast en trappa upp, fram med smörpapper och en vassare blyerts, dags att teckna och texta. Kopiera och färglägga, Skanna och ordna rätt pixelantal, storlek mm mm i datorn, lite suddande blev det också. På 90 minuter, inklusive frukost, var mästerverket klart. Skickades på stubinen till DN:s insändarsida SkriviDN, med en rubrik i mejlet om att det var rykande aktuellt. Förhoppningen är naturligtvis att de skall nappa, redigera om sidan och slänga in den i morgon torsdag. Vem vet? Nordea flyttar till Finland kom det upp nyss. Vet´e sjutton om jag vill kommentera det. Inte lika tacksamt, en bank mer eller mindre med huvudkontor i Sverige rör mig inte lika mycket. Avsluter dessa rader med en påminnelse, boken Gnällspiken finns från och med igår i e-bokhandeln eller på Gnesta bokhandel, annars kontakta mig direkt olle(a)omart.se Hörs snart igen!

fredag, september 01, 2017

Dagen med stort D.

Jovisst kan det verka minst sagt tjatigt och egenkärt, med ett stort blaffigt självporträtt så här. Men alla må förlåta mig, har man för första gången i sitt långa, långa liv fått tillfället att sätta sig vid ett bord och signera sin allra första egna bok, då är det förlåtet. Eller hur? Igår kväll på Gnesta bibliotek, ringlade sig bokstavligen kön fram till bordet där jag satt, vänner, bekanta och några jag aldrig sett tidigare ville ha boken. Och mitt i hela härligheten blev det dags för det officiella boksläppet, vårt kommunalråd Ann-Sofie Lifvenhage, höll först ett långt, berörande tal till mig och till kulturens betydelse för oss alla. De ord som hon sa värmde mig, berörde mig djupt, jag bara svävade bort och jag försöker minnas. Har påmint henne om att mejla orden till mig igen. Hoppas hon inte kastade sin lapp. Alltnog, efter det blev det ganska svårt för mig att säga det jag ville, men lyckades så där. Fick på slutet alla att skratta och känna sig avslappnade. Biblioteket bjöd på fika, något jag missade eftersom jag skrev och skrev. Dedikationer, hälsningar eller bara mitt namn. Är så tacksam för att jag fick komma till vårt fin-fina bibliotek och för andra gången släppa en bok, denna gång som sagt, den första egna. Nu går vi vidare med Konstrundan som rullar in i morgon och på lördag. Ser fram emot den också. En vecka späckad av radiointervju i måndags, tidningsreportage i onsdags, boksläpp i går torsdag och konstrunda i morgon lördag och på söndag. Härligt. Tänk om jag bara satt där och rullade tummarna om dagarna. Inte min stil, nu rullar vi framåt i stället, i något lugnare takt, men med bara korta stopp här och där. Tack för ordet. PS! Boken finns att köpa på Gnesta bokhandel eller hos mig på konstrundan nu till helgen annars bara mejla mig på olle(@)omart.se