M? Men sen då?

Det är sannerligen inte lätt att vara oppositionsledare och vilja få majoritet att stjälpa en minoritetsregering över ända. Hur gör man om man heter Anna Kinberg Batra? Ett sätt var att öppna några tidigare tilltäppta fördämningar mot Sverigedemokraterna. De log och tog emot erbjudandet. Andra partier muttrade, morrade eller skällde. Ingen eller inga ville hoppa på M-tåget in i Åkessons land. Risken som AKB tog var mycket stor, ja rent av gigantisk, hennes taktik att få med sig Alliansen på ett nytt budgetförslag som sedan skulle få SD:s välsignelse ville inte slå rot. Tvärtom, det blev mothugg inte bara från Löfven och hans kompisar vänsterut, utan även från de egna kompisarna inom Alliansen, tom Ebba Buch Thor tackade artigt men bestämt nej. Och upp seglar nu Annie Lööf som den verkliga oppositionsledarkandidaten nu när glorian krackelerar ovan Kinberg Batra. Lööf har en ton som retar motståndarna till gallfeber, hon är ett hot, en skräck för dom, men i egna kretsar seglar hon som sagt i medvind. Idag torsdag den 7 februari visar två opinionsundersökningar på stora ras för M. Kinberg Batra tid kan vara på upphällning om inget radikalt i hennes SD-flirt förändras - och vad skulle det vara? Ja fråga inte mej, konstaterar bara att det händer saker i svensk politik, utan att herr Löfven behövt lyfta ett finger, MP är vingklippta och tysta som möss och längst ut surnar Sjöstedt och slänger ur sig floskler som påminner om gamla slagordsramsor. Ingen regering som varken kan eller tycks vilja något, en inkompetent opposition och ett SD som står och stampar. Alltså vi har fått ett Sverige som inte rör sig framåt, knappast ens står still utan sakta backar. Låt oss se förändringar inom Alliansen som ger oss ett alternativ till minoritetsregeringen. Men M? Vart tar ni vägen nu?