Kangaroo Island

Australiens tredje största ö efter Tasmanien och Melville Island heter Kangaroo Island.

Cirka 110 km sydväst om Adelaide i South Australia. Men närmast land ligger Cape Jervis, då på bara 13 km avstånd från Fleurieu Peninsula.

Kangaroo Island är ca 150 km lång och mellan 1- till 60 km bred. Lite drygt 4,400 km2.

När havet steg skildes ön från fastlandet och det var runt 9,000 år sedan. Man har hittat stenrester som visar att aboriginerna bodde här 2,000 år innan dess, men cirka 200 före Kristus upphörde alla spår, troligen på grund av sjukdomar, inavel, klimatförändringar, strider eller helt enkelt att de flyttade norröver?

Den brittiske upptäcktsresande Matthew Flinders "upptäckte" ön år 1802 och gav den då namnet Kangaroo Island efter landstigningen vid Kangaroo Head.

Sälfångare bosatte sig på ön och blev en en officiell boplats 1836, de tuffa sälfångarna påstås ha kidnappat ett antal aboriginska kvinnor från Tasmanien och tvingades till att arbeta för sälfångarna. Tre kvinnor försökte fly genom att simma till fastlandet, en uppges ha klarat den strapatsen.

Kingcote är det största samhället på ön, föreslogs tom att bli South Australias huvudstad 1836, men Adelaide valdes eftersom ön inte hade tillräckliga resurser att försörja en växande befolkning.

Idag bor ungefärligen 4,300 personer på ön. Vin, honung, ull, kött, spannmål och turism försörjer ön.

Sealink svara för sjö- och Qantas Link flygtransporterna.

Djurlivet till sist men inte minst:

En fjärdedel av ön är nationalparker, fem stycken finns. Mer än hälften av öns yta har sin ursprungliga vegetation kvar.

Rävar och kaniner som är en plåga på fastlandet finns inte här och får inte införas på ön.

Koalorna är talrika här, så många att deras specialföda, bladen på Manna Gum-träden nästan har gjort att träden utrotats. Koalorna tvingas nu välja andra eucalyptusblad - ja det är inte alltid oxfilé och ostron för dem heller.

Flera arter av kängurur lever här, opossums, emus, sälar och många andra lever gott isolerade från fastlandets fasor.

Skogsbränder är vanliga, 20% av öns skog brändes ner i december 2007.

Turismen som ett tillägg: 140,000 årligen varav cirka 25% är européer.

Kära Lasse Q i himlen, du gillade mina öar från södra halvklotet, de har legat nere sedan du lämnade oss, men nu är de tillbaka, du läser säkert om Kangaroo Island också, på ditt sätt.

Ett insektsliknande monster på fyra hjul.

Skrämmande men samtidigt lite kittlande att se detta hotfulla monster. Var finns det? Ingen aning men jag gissar på Ryssland, där är man ibland lite grova och mindre finmekaniska. Om det nu finns någon motsvarighet till vår Bilprovningen så lär de få en del svårigheter i sina bedömningar om vad som skall fungera, finnas och inte skada.

Riding low and safe är nog mottot här.

Visst skrattar hästar...

...när det det verkligen finns skäl att lägga på ett brett grin.

Som Little Zera här, tillsammans med Sofie Heinered tar de sig en svalkande simtur i Portilsasjön nära Grums i Värmland.

Härlig bild Eva-Lena, tack för att jag får visa den på min blogg också.

Foto: Eva-Lena Heinered ©

Har talibanerna fått fäste i Gåsingetrakterna?

Det ser inte bättre ut - vid en första anblick.

Men så illa är det inte, det är undertecknad maskerad till oigenkännlighet, mest för getingarnas skull. Vi hade ett bo som satt mycket olämpligt till och innan jag vågade mig på bekämpningsåtgärder gällde det att skruda sig mot getingstick.

Stövlar, vida regnbrallor, en oljerock och Mias sjalar runt huvudet, garnerat med ett par skyddsglasögon och ljusblå diskhandskar i gummi.

En mundering som inte passade plus 27 grader. Getingboet större en än fotboll är nu ett minne blott och vi kan sitta på vår uteplats utan att få dessa wasps i saft, kaffe och på tilltugget.

Stora format

I några dagar nu har jag legat lite lågt med inläggen här.

Mest beror det på slutspurten inför utställningen, har bara två dagar kvar i våra lånade ateljéer och det har blivit 10 dagar på rad med jobbförberedelser, slutputsningar, titlar och en massa pyssel innan vi ställer undan den färdiga kollektionen ett tag.

För att sedan fortsätta hemma med våra mindre verk, samma procedurer där.

Notera 4 september i era almanackor. Sedan har ni 51 dagar på er att se härligheten.

En hundraårig konstnär

Detta är den kanadensiska konstnären Doris McCarthy som den 7 juli fyllde hundra år, bilden togs i Scarborough utanför Toronto år 2004, där hon ägde en egendom som hon testamenterat till provinsen Ontario tänkt som ett konstnärs retreat.

Detta är ett exempel från den aldrig pensionerade konstnären, året är 1969 och har fått titeln Roughing it in the Bush.

Annars har hennes bildvärld mest rört den kanadensiska naturen i lite mer föreställande form, under femti- och delvis sextitalet hade hon svårt med kritikerna som då mest var inne på den tidens dominerande abstrakta expressionism, de Kooning, Polock mfl mfl.

Hennes långa konstnärskap kröns nu i juli i och runt Toronto, med utställningar på många gallerier, muséer och konsthallar.

Visst är det härligt med folk som aldrig riktigt lägger penslarna på hyllan.

Grattis i efterhand Doris.

Trivs i värmen

Våra kaktusväxter trivs som aldrig förr, de blommar och växer och riktigt åmar sig i värmen, lyckliga växter, att äntligen få känna lite av sitt ursprungs klimat måste vara som en pånyttfödelse.

Man ser och förstår att de måste hushålla med vattendropparna, efter en vattning kvällen innan stod vattnet fortfarande kvar i ett av bladen mer än tolv timmar senare. Detta trots dryga sex timmars direkt solsken.

Skamligt vänder jag blicken bort och kan inte ge dem deras rätta namn - utan bara kaktus.

Kan inte lova bättring, men erkänner min begränsning.

Foto: Olle Q ©

Inte speciellt trovärdig längre.

En klassisk gammal annons, sedd ur ett layout- och typografi perspektiv, men den traditionella kursiva "skrivstilen" som avslutning, ett förföriskt sätt att göra annonsen personligt riktad till just dig.

Men i övrigt gäller inte mycket, hör det uppror det skulle bli världen över om en liknande annons infördes idag, knappast något land torde tillåta den.

Nu när det t o m är rökförbud på allmänna platser i ett rökarland som Turkiet så finns ett hopp om att Kina, Indien och andra storrökarnationer också får upp ögonen för farorna med att röka.

Men en nostalgitripp blev det att se och ett extra andetag att läsa krävdes.

"The doctors´choice is America´s choise!"

Pyttsan.

Ett tack till Anna i Jonstorp som hittade den.

21 augusti väljer Australien

Här är de två kombatanterna Julia Gillard, Labor (ja det stavas utan u i Australien) och Tony Abbott för the Coalition som oppositionen kallas, konservativa och liberaler.

Det verkar som om Julia Gillard som tillträdde för bara några veckor sedan och fått opinionen på sin sida, nu handlat snabbt och utlyst nyval vid första bästa tillfälle, innan något tåg går - så att säga.

Kan tänka mig att det blir en bitter fajt där nere, liksom här, smutsigt där som här.

Min kompis Lars-Erik som bor i Sydney har ögon och öron öppna och tipsar om grodor och fadäser som missat mina spanande internetögon.

Ingen av dessa partiledare lär dock elda upp delar av kampanjkassan som Schyman gjorde här hemma. Nån måtta på stupiditet finns det faktiskt hos australierna.

Fiffigt

Matte och jag på promenad i stekande sol och trettigradig värme mötte denna uppenbarelse (parkerad under skuggande träd) i Midsommarkransen i måndags.

En klok uppfinning och trendigt till max, vem vill inte inhösta beröm för att köra energisnålt och fossilfritt?

Mobiltelefonfoto: Olle Q ©

Vassa foton

Visst är blad, vass eller andra, vackra i rätt belysning.

De här svajande stråna står vid "Tarmen" i Södra Finnö.

Foto: Olle Q ©

Tvåa efter New York - men för män!

Melbourne, Australien är valt till den näst bästa staden att bo i för män! New York ligger överst på listan.

Trea Tokyo, fyra Madrid, femma London.

Sju faktorer avgjorde: levnadskostnader, väder, dating, en-natt-på-stan, yrkesliv, en-dag-på-stan och frisk luft !!

Intressant, kanske inte för Gudrun Schyman,

Men det görs sådana här undersökningar, varför inte, de görs för kvinnor och par så varför inte för män? Kanske hundar blir nästa?

Vem frågade? www.askmen.com en webbsida som jag inte besökt.

Vilken konstnär?

Vem vet vilken person som är konstnären bakom detta verk? Bilden togs för flera år sedan, från järnvägsstationen i Landskrona, den har dykt upp då och då i våra album och jag har letat utan framgång på internet, ingen stans finns uppgifter om denna offentliga konst?

Jag tilltalas av utsmyckningen - ren, mycket form, lysande färg, konkret.

Men vem gjorde den?

Foto: Olle Q ©

Hästar ligger visst.

"Att stå och sova som en häst" vem har inte hört det? Men visst lägger sig hästar ner och vilar, platta som pannkakor, nästan lite läskigt likt döda, ligger de där.

Tre av fyra. Undrar om inte den fjärde just här funderade på att ta sig en lur också?

Foto: Olle Q ©

Färgbilder

Sällan får en enda färg ta över och dominera i ett foto. Det händer, här är två tillfällen då jag i väntan på att bilens ena bakdörr skulle få sitt lås fixat, vandrade runt lite i utkanterna av Gnesta. Hittade bla dessa motiv. I grönt och lila.

Foto: Olle Q ©

Rätt vinkel

För fotografen, porträttören, designern betyder vinkeln mycket - rätt vinkel.

Vågar man inte ta ut vinklarna blir det ofta ganska förväntat och föga uppseeendeväckande.

Men icke dessa två bilder, där man känner en viss hisnande känsla över att det faktiskt finns sådan här vinklar att fotografera kända motiv ur.

De finns alltid där, det gäller att vara djärv och kunna böja på knän eller luta sig fram.

Lycka till.

Fruntimren som fotgängare 1920

Detta klipp ur körkortsboken för 90 år sedan skulle, idag, troligen få svårt att godkännas av JämO och majoriteten av Sveriges befolkning.

Men icke dess då mindre, så här beskrevs fruntimren som fotgängare när tiderna begav sig:

Citat ur körkortsbok år 1920:

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva.
Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse.
Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt.
Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan!

Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

En blick in bakom kulisserna.

Alla vet att Mia och jag jobbar intensivt med den Stora utställningen i september, den i Eskilstuna konstmuseum.

Denna teckning eller detta blandteknikverk är ett av många som har chansen att hamna någonstans på de 76 löpmeter vägg vi får till vårt förfogande.

Arbetsnamnet är "Rawhide", råhud ungefär, den är i formatet 94x62 cm, penna, kritor, pasteller och lite kol.

Tecknad på 300 grams Tumba grafikpapper som inte bucklar sig i första taget.

Foto: Olle Q ©

Tiderna har förändrats - onekligen.

Detta står att citera ur en skånsk tidning, året är 1928:

1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga.
Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult.
Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.