Nyårstankar

Nyårsaftonen är inne på sin nittonde timme.
Jag tänker gubbgnälla ett tag.

Sitter som sagts i högerspalten intill i Södra Finnö, cirka 4,5 mil från Söderköping rakt ut mot Harstena i stora svängar, man passerar avfarten mot St Anna, därefter Börrum och sedan blir det lite ödsligare innan man når Finnkroken.
Södra Finnö är sista hållplatsen innan havet tar vid.

Det var isgata, snörök och allmänt livsfarligt att färdas den fyra och halvmilen hit ut.
Rena isgata!!
Hör ni det alla ni som vurmar för friktionsdäck och sitter i innerstäderna med buss, spårvagn och t-bana inom 3 minuters avstånd.

För alla som bor i dessa trakter är vardagen en helt annan.

Verklighetens vardag är här; kall, naken och sann, här vurmas och dröms det inte om dubbfritt och busstransporter, här finns bara dubbdäck och inga bussar.
Punkt slut.

Mina ord när vi kröp fram i fyrti till femti kilometer på en snirklig väg föll ungefär så här: "välkomna alla ni som förordar friktionsdäck, kom hit och kör dessa 45 kilometer, kan garantera er att ni legat i diket inom 5 minuter."

Det här är allvar, det går inte att i detta vinterväglag utan dubbdäck.


Trevligt nytt 2010, med dubbdäck.

Metallhunden

Besök www.jamescorbettart.com så hamnar du i en fantastisk värld av metallskrot-skulpturer av högsta konstnärliga klass.

Australiern James Corbett har såväl idé, rörelse, form som humor i sina verk.

Den här nyfikne, lite avvaktande terrierns kroppsspråk känns bekant.

Lars Erik i Sydney, tack för ditt tips om denne konstnär.

Glöm inte titta in på James Corbetts hemsida, där ingenting är omöjligt - tvärtom - allt är möjligt.

Det svåra valet av barnvagn.

Mias systerson Magnus och hans Malin väntar i dagarna sitt första lilla barn. De har köpt ny barnvagn, dock inte denna, som kunde varit ett alternativ för den lite mer krigiskt inställda familjen. Magnus och Malin valde en trehjuling.

Den kinesiske konstruktören heter Shi Jinsong. Man kan tycka att den här vagnen ser lite obekväm ut och saknar sol- och regnskydd - men varför inte - den har två kulsprutepistoler för barnets säkerhet.

Julaftons-bilder

Julafton i år bjöd på allt - snö, lite kyla, sol och förhoppningar.

Kameran var med Mia och mig ute på promenad i solen. Och när jag nu efter två dagars snöande tittar igenom helgens bilder är det just dessa naturupplevelser som jag vill dela med mig av. Nog kan en julafton bjuda på mer än skinka, klappar och anhöriga när den sätter den sidan till.

Foto: Olle Q ©

Gårdagen - juldagen

Jessica, Anton, Emmy och Maria (från vänster till höger) var på välkommet besök igår - juldagen. Eddie hade stannat hemma med halsont, han saknades.

Snön yrde och ven, så jag valde en bild från ett tidigare besök, men vill ändå visa de fyra i full fägring och prakt.

Glögg, kalkon, tv och pussel stod bland mycket annat på programmet. En fin och lugn dag som sig bör. Det var kallt och grå-vitt ute men dess då varmare i gemenskapen med de nära.

God Jul

Skuggornas språk

Tänka sig, vanliga slitna rödfärgade utomhusväggar har meddelanden till oss, ett eget språk, bara vi uppfattar, läser eller tolkar dem. Skuggornas hemliga språk. Konkretistiskt eller kalligrafiskt, spelar ingen roll, det finns där, överallt.

Foto: Olle Q ©

Fyra dagar till julafton

Kan det bli bättre? Julafton på torsdag, alla blir lyckliga av en vit jul. Här i östra Svealand snöar det ganska kraftigt just nu. Håller temperaturen på en bra nivå, för tillfället -3,2C. När vi var i värmländska Kil i går visade termometern på -13C. Lite väl burrigt.

Foto: från ett "fegt" inomhus och fönster-perspektiv, Olle Q @

Konst i Helsingfors

Raili Tang, en finländska född 50, ställde ut på Galerie Forsblom, mycket expressiva och energiska målningar i olja, en konstupplevelse blev det, lite överraskande, vi var ju inställda på Picasso-utställningen, som naturligtvis även den uppfyllde ställda förväntningar. Där rådde som förväntat fotoförbud, vakter som kom fram och varnade Aino när hon pekade på detaljer i ett av hans konstverk, hennes finger får inte vara närmare än 50 cm (!!!!) för då kan larmet gå. det gick inte, trots att hennes pekfinger var riktigt nära.

Helsingfors nya moderna konstmuseum Kiasma, mellan Centralstationen och Riksdagsbyggnaden, är till sitt interiöra att direkt jämföra med Arken i Köpenhamn. Pågående utställning var intressant, men den man på förhand man kan känna man skall möta i ett modernt museum, senaste konsttrenderna i ett koncentrat.

Tiden i Helsingfors är bara 7 timmar mellan båtens ankomst och avgång, vi slank i sista minuten in på ett grafikgalleri, med enbart finska grafiker. Jag hann knäppa denna bild, men inte notera vem som gjort bilderna och i vilken teknik. Det kanske räcker att titta på dem, de är fina i sina enkla former och sparsamma färghållning.

Foto: Olle Q

Smäcker och vacker...

... något annat finns inte att säga om denna skönhet. Boeings kraftigt försenade B787, Dreamliner, kommer att ge våra förutfattade meningar om hur en flygmaskin "ska se ut" en riktig törn i smakfullkomlighetens riktning.

Betänk att detta är ett fraktfordon, egentligen inget annat.

Ändå har designfolket i Seattle bemödat sig att inte bara tänka på aerodynamik, bränsleeffektivitet, återvinningsbart material och mycket annat i miljötänkandets tidevarv, utan faktiskt också tänkt på det yttre, förvisso sammankopplat med aerodynamiken, men inte enbart.

Tycker att Boeing gjort en riktig diamant här, fullt jämförbar med Airbus A340-400 och 500.

Smäckra europeiska skönheter som redan smeker luftvägarna sedan några år tillbaka.

Och tack Lars-Erik i Sydney som förser mig med flyguppslag från Der Spiegel.

Bilden är en ritbordsprodukt, när första provflygningen skall ske vet ingen.

En dag i Helsingfors

Vi for på en minikryssning till Helsingfors med Aino och Jussi. Havet låg spegelblankt, livat och glatt ombord, lite snöglopp i Helsingfors, men hör och häpna - ingen blåst!

Man blir glad av att möta en väggmålning, ännu gladare när den fått den här fria och ohämmade utformningen. Varför inte?

Troligen skulle diverse höga hinder rests i Sverige om man ville göra en vägg som denna, tänk bara rubriker som "det kan väl vem som helst göra...barnkladd...oseriöst...skämma ut vår stad...näh, tacka vettja Bruno Liljefors...osv".

I nästa ögonblick, på väg in mot centrum, passerade vi den gamla magasinsbyggnaden som nu blivit hotell, utanför stod tankbilen - slangandes öl, Koff öl.

Som svensk måste jag naturligtvis tillägga - det finns alkoholfria drycker också.

Foto: Olle Q ©

Att äta eller ätas?

Flygplanskannibalism är säkert ett inte så ofta använt ord, men här kommer det ganska väl till pass. Ett Airbus Beluga transportflygplan slukar en bakdel till en blivande maskin i A300-serien för transport mellan Sevilla och Bremen. Airbus har spritt ut sina hopsättningshallar i Europa, förmodligen kostsamt, men vad kräver inte ett europeiskt samarbete?

Zaha Hadid

Den i London boende, irakiskfödde arkitekten Zaha Hadid gör så vackra svepande saker att man blir hänförd bortom alla gränser. Just nu är hon aktuell med MAXXI i Rom, där färgskalan är begränsad till grått, svart och vitt.

Jag tycker hennes ganska tunga formspråk inte alls är klumpigt utan snarare mjukt, svepande och som sagts ovan - hänförande. Betong när den är som bäst. Orientalisk är väl kanske att ta i, men visst finns hennes ursprung närvarande, jag ser nästan mer Japan.

Besök hennes officiella hemsida och njut.

http://www.zaha-hadid.com/

Rödkålstider

Vi är mitt inne i rödkålens tidevarv - december.

Personligen älskar jag rödkål, en jul utan rödkål är ingen jul.

Ett rödkålshuvud är vackert, med sina ådriga blad, sitt smakrika årsringsliknande inre.

Rödkålen är värd att hyllas med en blomma.

Foto: Olle Q ©

Trådar

Tråden finns överallt, oftast ser eller tänker vi inte på den när den hamnar i våra synfält.

Inte förrän man möter den så vackert spunna spindelväven i motljus eller med daggdroppar på. Spindelns ömsinta vävnad mot människans hårt spända trådar är kontraster som gör tillvaron värd att betrakta och fundera kring, bägge behövs för vår överlevnad.

Foto: Olle Q ©

Frostiga motiv

En frostig morgon, hur kan man då motstå frestelsen att föreviga det svaga ljuset mot den blå frosten?

Omöjligt!

Här är något av vad jag fångade runt knutarna. Inte sjutton behöver man, sitta i en hydda i sju dygn och avvakta rätt tillfälle, det är tillfället som kommer till dig och då gäller det att vara beredd.

Det var jag denna morgon.

Jo Mattias Klum och alla ni andra, visst gäller kojan om man väntar på djur och kryp, men inte den lilla stund då frosten återvänt med solsken i släp.

Foto. Olle Q ©