Året som gått - 2017

Ett år till har gått. I samma hastighet för oss alla - obevekligen är det så. Gammal som ung blir äldre och äldre. Men vissa år för också med sig förlusetr av kära vänner eller nära anhöriga, sent förra året lämnade Signe detta jordeliv. I år har Boss Miller och Bengt Lindén, nära vänner också farit vidare till andra dimensioner. Bosse tidigt i år, ganska överraskande kom beskedet, visserligen hade han varit krasslig, oförmögen till det mesta. Men att döden skull träda in så kvickt trodde inte jag, säkert gjorde Bosse närmaste det, men för oss i den närmaste vänkretsen så kom meddelandet som en mindre knall. Bosse nära ville ha en begravning i stillhet och så blev det. Bengt Lindén, vår granne på Ullstas sista år kunde vi följa närmare och såg hans sakta försvinnande från ett långt liv. I början av augusti ringde Arvid och berättade om Bengt dött. Vi tog det hårt, hans begravning hemma på Ullsta, blev en stor samling av vänner, bekanta och den närmaste släkten. Ett mäktigt, men ljust avsked i augustivärme. Bengt Landin höll ett tal, musik spelades och vi samlades alla kring mat och dryck under stora hyra tälttak. Jag blev bara några dagar efter Bengts död tillfrågad om jag kunde göra en teckning till dödsannonsen, en teckning av hans och Birgittas kära Ullsta. Jag publicerar den här och detta som ett minne över Bengt, Bosse och alla andra som inte längre är med oss. Återkommer med uppmuntrande ord, snart.

Hela Sveriges skrattar...nästan...

Jag måste ju medge, jag tillhör inte den del av vårt lands tv-tittare som tittar på något av alla dess mat-tävlar-program som dukas upp i våra apparater. De fyller mig faktiskt med näst intill avsmak, att tävla om att att stressa ihop en snygg måltid, som några överkuckus till kockar sedan lite fisförnämnt skall smacka på - överlägga och sedan fälla sin dom över, det ger mig inget. Inte ett jota. Det tråkar mig och fyller mig med känsla av att göra något annat. Därför ironiserar jag då och då med Gnällspikar som inte heller tittar på eller ser fram emot nya spännande mattävlingar. Denna bild eller teckning, gav mig en stunds skratt själv, måste jag lite självgott faktiskt medge. Kanske texten, men framförallt gnällspiken i soffan, som för första gången, ser ut som en jordglob, rund, som en glob som sagt, med hakan vilande på kulan. Ganska lyckat eller hur....? Avståndet mellan hans smala fågelben blir bara större och större, snart kommer en teckning där hans barnbarn kommer med trampcyckel och far rakt emellan benen, med risk för att slå huvudet i...men den detaljen tar jag nog inte med. Om jag inte kan får ihop något rumsrent av det. Ett uppslag som jag kom på i detta nu. Bra att jag skrev detta. Vi hörs igen. Kanske DN har den inne i morgon, hoppas. Hörs.....

Prinsessan Birgitta

Det var ett tag sedan jag uppträdde på denna scen, för eventuellt kvarvarande åskådare eller skall vi säga läsare, så tackar jag djupt för ert tålamod och uthärdlighet. Misstänker att del av er slänger en blick på Facebook, där mina gubbar framträder titt som tätt, boken Gnällspiken riskerar att bli en följetång där. Men man säger att repetition är det bästa för att försäljningen skall gå bra, så det blir nog några inlägg till innan julen. Men nu till dagens bild, ingen Gnällspik, vad jag har förstått. Vad jag inte förstått är varför jag gör ett inlägg betitlat Prinsessan Birgitta? Helt obegripligt. Men i morse pratade Mia med sin kompis Karin och då dök Birgittas namn upp, jag såg då framför mig bilder från dop, eller giftermål på Slottet, som jag sett på TV, då Birgitta skymtat förbi. Jag minns dessa ögonblicksklipp, och de frågor som restes då. Vad har hon gjort? Plastikopererat sig, lider hon av annorexi, är hon alkoholiserad, sönderbränd av solande? Allt såg möjligt ut. Hon, stackars prinsessan Birgitta, hukade sig, såg skygg ut, ville komma undan kameror och blickar, hon led säkert av att något problem drabbat henne? Som sagt jag vet inte, jag spekulerar inte. Bara vädrar en fråga som fått mig att fundera utan att direkt klandra eller stämpla. Nu vet ni vad jag tycker.