My personal climate responsibilities, if I have any at all?

Today, it´s all about our planets survival, our own way to make a living for ourselves, children and grandchildren. There are endless ways to free your own (bad) conscience if you follow what media have to say. Your own decisions are up to yourself. This cartoon is a about a fellow who seems to be very serious in his efforts to get his days ahead to be clean and fossilfree. He has his oars on the shoulder heading for the west coast in Sweden on foot. From there on he will begin to row across the Atlantic, to an Environment Conference in New York City, which opens on March 11th next year (2019). A guy who knows how to act, and be politically correct in all means? Or? What his inner thoughts and believes are, is unknown, even to me, the cartoonist. Please enjoy an Atlantic roar-trip!!!

Cartoons make things easier....

...you must agree, that a cartoon is what the world needs more than anything else in these days. At least, it´s my own opinion. I have throughout my entire professional life made my days simple, by being a cartoon-illustrator. And now, 15 years after the retirement, I´m still in full action. It´s not that physical to lift a pen, sit down in a chair and on my sketchpad make drawings when you are 80 years old. Like the one you see here, a quick translation from Swedish to English maybe is what you want: "What one does not have in the head, one must have in the legs" An old saying here, perhaps there´s the same in the English-speaking world? But back to what I regard as a fact, we people, regardless where we live, must be given a chance to experience something positive, something to laugh at or clear one´s mind with. That has, as I said, been my mission all life long. And I know from responses, that I might have swept away some dull or foggy views with my drawings. Well I have spoken, more drawings, cartoons on oqillustration.blogspot.se Pay that site a visit, it´s worth while!

Segt att nå Sagerska

Ja här i mitten ligger huset där den nuvarande övergångsstatsminstern Stefan Löfven huserar och som även är tänkt som bostad för den nya tillträdande statsministern, när nu han/hon någon gång framöver äntligen kommer på plats i detta palats från andra hälften av artonhundratalet. Ja frågan är berättigad, det har nu gått snart två månader sedan svenska folket vandrade till valurnorna, förtröstansfulla, det var fortfarande ljust och värmen låg kvar i luft och själ. Men tiden har gått, sonderingsrundorna har gått och dagarna blivit kortare och mörkret mer påtagligt, i alla avseenden. Vad jag förstår är felet att Sverige, nu på ett för oss unikt sätt ännu inte fått en regering på plats, en regering som sitter och planerar nästa budget, så beror på ett ord - LÅSNINGAR. De flesta partier, partiformationer, ideologiska block eller vad det nu handlar om har heligt, innan valdagen, gått ut och deklarerat att de inte kommer att regera med eller samarbeta med, den ena eller andra, eller den konstellationen eller den grupperingen. I och med det, eftersom valet blev så jämnt och nyheten av vi har tre formationer, som sins emellan inte vill ta i varandra med tång, så är det låst. Inmålade i hörnen, instängda och de vi trodde på skulle kunna vara pragmatiska parlamentariker, med förmåga att kompromissa och möta varandra, de har nu munkavle, handbojor och ögonbindlar. Bokstavligt talat. Jag tror, tyvärr, att detta kommer att leda till ett sakta groende förakt för politiker i gemen, eller kanske ett pacificerande av den egna viljan att förändra, påverka, rösta och välja - framöver. Om det blir ett extraval och Sagerska kommer att få vänta på sina nya innevånare ytterligare några månader, ja då blir fler hemma, struntandes i att bry sig längre, fler kommer att välja de partier som nu sitter på läktaren och troligen kommer minst två partier att trilla ur riksdagen. Tyvärr. Vi behöver dem, de ger mångfald, de breddar spektrat, polarisering är inget jag önskar mig. Men som sagt Sagerska palatset, denna ruggiga sen-oktoberdag, ser kallt och ogästvänligt ut. Må munkavlarna falla, må tunghäftorna lossna, må dörrar öppnas och samtal mellan olika åsikter starta på nytt. Sverige är en demokrati, här skall det vädras och debatteras, inte stås i hörn och muttras.

Gnagarna börjar frysa om fötterna.

Gnagarna, det märker inte minst vi som bor i ett stor kåk på landet, börjar knacka på dörren och vill in och mumsa på madrasser, ledningar, gamla fotbollar och annat. Speciellt letar de efter bengaler, men sådana har vi inte i huset. Det räcker att se dimman ligga tät över Friends och Tele2 för att inte lagra på den typen av Gnagarmat. Hur som haver har det gillrats fällor, de senaste levererade av Anticimex i egen hög person i mars tror jag. De är effektiva, skulle klippa en flodhäst om den fick för sig att rota under diskbänken. Ja nu vet ni alla att Anticimex är de bästa av Gnagar-bekämpare, får ni problem kontakta dem direkt, de skickar ut folk på studs, med servicebilen fullproppad med sådant som Gnagarae inte tycker om eller helst bör undvika.