Predikar dödsstraff för homosexuella.

Detta är Sheik Farrokh Sekalasfahr som i dagarna besökt Sydney, men som hans hals över huvud tvingats lämna för att flyga vidare.
Varför detta då?
Han ser ju så snäll och trevlig ut.
Jo för tre år sedan under en liknande "föredragsturné" på University of Michigan fällde han följande homofobiska uttalande "...jag förespråkar dödsstraff för de homosexuella som har sex i offentlig miljö i ett islamistiskt land."
Detta uttalande filmades och publicerades då på nätet.
Nu är det förmodligen väldigt ovanligt att sådant händer i länder där homosexualitet betraktas som något perverst och sjukt. Men bara att hävda den åsikten är bevis nog för att porta honom i alla fria länder jorden runt.

Idag kopplas hans uttalande naturligtvis till massmorden i Orlando.
Även om Sekalasfahr inte har ett dyft att göra med den massakern, visar det på att delar av den muslimska världens företrädare, där han är en av dem, ändå har nära till att dödsdömma människor bara för att de är förälskade i en person av samma kön.

Alltnog, i Australien reagerade man direkt, allt från premiärministern till immigrationsmyndigheterna som utfärdar visum, de meddelade att "de omedelbart skulle se över Sekalasfahrs visum", vilket i sin tur fick honom att i förtid flyga ut ur landet.
Premiärminister Turnbull sa "vi tolererar inte folk som predikar hat i detta land och vi tolererar inte de som inte uppfyller paragraf 501 i våra Immigrationslagar."

Sekalasfahr han dock deklarera innan avresan att han kände sympati för de familjer som drabbats av tragedin i Orlando.
Det var så dags då, att tala med kluven tunga är inte ovanligt i dessa kretsar, befinner man sig i en miljö där man ifrågasätts då viftar svansen och man urskuldar sig, är man däremot i en mer neutral eller vänligt inställd miljö, kommer ofta de "grundmurade" åsikterna upp till ytan.
Extremisterna i IS har för vana att kasta homosexuella från höga hustak mot en säker död.

Lee Ufan Museum, Naoshima, Japan.

Ön Naoshima, en kort färjetur ut från Uno, söder om Okayama, är en upplevelse av Guds nåde.

Denna ö är känd för sina vackra, djärva och arkitektoniskt avancerade byggnader.

Den är också väl känd för de fina skulpturer som finns utplacerade utanför eller i närheten av muséerna.

Vi ta ett museum som ett exempel, Lee Ufan Museum, den koreanske konstnären som tillsammans med japanska uppbackare byggt ett magnifikt komplex i betong, putsad vacker betong.

Djärva vinklar, djupa skuggor, öppningar och diagonaler som får en att chippa efter andan.

Inom museets väggar där internationell konst finns är det fotograferingsförbud, därför kan jag inte visa något annat än vad man möts av, eller ser när man förflyttar sig från ett våningsplan till ett annat.

Även exteriört är det vackert, genomtänkt och välplanerat.

Utsikten in mot fastlandet är hisnande, här visar Japan ett ansikte som man som turist inte så ofta möter - lugn, tystnad och ro. Här härskar kontemplationen och eftertänksamheten.

Man tar in, bär med sig, minns och lämnar med vördnad det man mött och fått sig till livs.