Vilken rörande familjebild

Jo, ibland häpnar man över den idyll som råder när vissa låter sitt familjeporträtt bli taget.

Automatvapen i ställe för en nalle hos lilltjejen och en fotboll i killens famn.

Varför gjorde ni det?

När det kommer till kritan vill jag inte skriva dessa rader, Israels oacceptabla handling i morse har föranlett så många andra - experter, motståndare, aktivister, försvarare och antisemiter att uttala sig så mina ord känns tomma.

Men de kommer ändå, genom att att skriva att jag är besviken, förbannad och förtvivlad över att Ship to Gazas resa måste ta denna tragiska vändning.

Israel, jag försvarar er rätt att existera, men jag försvarar inte er rätt att kväva ett folk och ännu mindre stoppa andra från att ge dem förnödenheter.

Det våld ni tog till igen står inte i proportion till de järnrör, slangbellor som möte era soldater när de bordade fartyget.

Er fiende Hamas är en politisk kraft, den kan ni aldrig besegra genom att förvägra vanligt folk i Gaza sina mänskliga rättigheter.

Stoppa blockaden och börja prata med varandra.

Nu!

Gör om det här om du kan.

Det räcker med enbart frågan "Gör om det om du kan"

Närgånget

Igår skrev jag några ord om den till ytan stora teckningen Take off, här är några närgågna bilder av den. Kanske det kan intressera? Torrpastellerna gör sitt för att få liv i struktur och yta.

Foto: Olle Q ©

Arbete pågår

Ibland vill man inte riktigt avslöja vad som pågår bakom ateljeväggarna, men något vill jag ändå låta sippra ut.

Den här bilden 140x120 cm är på väg åt rätt håll, kommer förmodligen att i sin slutliga utstyrsel hamna i närheten av hur den ser ut här.

Tusch från Kina som stora svarta grundformer, detta på 260 grams koppartryckspapper, sedan torrpastell-kritor, lite blyerts och någon fläck med vit akryl för att "sudda ut".

Ganska enkelt egentligen, men väldigt spännande innan man kommer fram till detta stadium.

Arbetsnamn finns alltid, oftast på engelska, denna kallas Take-off.

Kisa med ögonen och fundera vad det är du tror dig se.

Mobiltelefonfoto: Olle Q ©

No Way Norway

Den norske konstnären Morten Viskun visar ett av sina verk längs den 20 meter långa väggen på Eskilstuna Konstmuseum, verket heter Norway 2009.

När man kommer in i hallen möts man av NO WAY, väl framme vid väggen ligger en person näst intill krossad av R. R:et tillhörande NORWAY har fallit ned och mosat Viskum som börsmäklare, han skriver i katalogen "börsmäklaren känner sig förtryckt av sina egna ideal på samma sätt som jag som konstnären tvingas anpassa sig till den ekonomiska verkligheten för att överleva."

Den slutsatsen är inget unikt vare sig för börsmäklare eller konstnärer, snarare en lite krystad förklaring till ett riktigt bra, tänkvärt och intressant konstverk av Morten Viskun.

Vi är många, ja de flesta som måste anpassa sig till den ekonomiska verkligheten.

Foto med mobilkamera: Olle Q ©

Balanskonstnärerna

Dessa tre kvinnor håller tungorna rätt i mun och prydligt staplade frukter på plats. Det är offergåvor som bärs fram så här varsamt och avspänt till en hinduistisk ceremoni på ön Bali i Indonesien i början av denna månad.

Någon som inte har bekymmer att undvika spilla ut kaffet på brickan? Eller skvimpa ut mjölken mellan kylskåp och matbordet?

Kolla dessa kvinnor. Kvinnor kan.

Under Brandenburger Tor

Kommer man från östsidans Unter den Linden och stannar precis där den forna avspärrningen mot väst låg hamnar man i jämnhöjd med Konsthögskolan, nybyggd och öppen, ljus och med en inbjudande reception. I en konsthögskola? Jajamänsan! Bara att fråga på, de svarade på allt om muséer, konsthallar, sevärdheter runt konsten helt enkelt.

Bla att närbelägna Guggenheim Berlin var stängt för någon ombyggnad, synd för vi hade räknat med ett besök där.

Tvärs över den breda gatan ligger den nybyggda Ubahn-stationen Brandenburger Tor, bara kanske 100 meter från själva den stora "porten".

Att komma ner under i en ny station är en upplevelse även det, tyst, stilla, få turister (tror knappt att någon letade efter en Ubahn i dessa trakter).

Den tyska kärleken till beigea färger, gultonat och olika toner av brunt/koppar visar sig på nytt, i rätt samspråk blir det sobert om än lite trist kanske, men stilrent och oklanderligt.

Skyltandet är som överallt i Tyskland föredömligt, rent, lättläst och begripligt förklarande.

Det historiska berättandet om denna plats som möter en på väggarna längs spåren är även det snyggt presenterat, ypperligt. Och intressant naturligtvis.

Bättre än braskande reklam för en massa onödigheter.

Vi passerade under den nya förbundsriksdagen några stationer till Hauptbahnhof och konstmuséet Hamburger Bahnhof.

Inlägg om dessa sevärdheter hittar du längre ner under detta.

Berlin släpper inte ur mina minnen och tankar.

Foto: Olle Q ©

Vi är sexa i världen!

Ta hela EU, 27 länder - vilka har den bästa konkurrenskraften i hela Unionen?

Sverige!

Enda land inom EU på världens tio-i-topp lista.

Näpp, ingalunda. Det är inte Alliansens tankesmedja som smusslar ut detta, det är den schweiziska handelshögskolan IMD:s World Competivneness Center som rankar Sverige som sexa i världen.

Bäst är Singapore, följt av Hongkong, USA, Schweiz och Australien.

Sverige sexa, Norge nia, Danmark har tappat från femte till trettonde plats, Finland från nio till nitton.

IMD har utgått från hur bra de olika ländernas ekonomier ger bästa tänkbara förutsättningar för företagandet - grundstenen för en nations välstånd!

Rapporten tittar på en mängd områden, från hur bra ekonomin fungerar, med granskning på ex priser och arbetsmarknad, till infrastruktur som utöver vägar och järnvägar också bedömer utbildningssystemet och hälsa och miljö.

Totalt ingår över 320 kriterier i underlaget för denna ranking.

320 kriterier!

På fyra år har vi klättrat åtta platser. Anledningen är enligt rapporten främst inom den ekonomiska sidan, man har tittat på tillväxt, arbetslöshet, regeringseffektivitet.

Man har tittat på skattesystem och lagstiftning, hur storleken på statsskulden ser ut.

Reinfeldt och Borg tog över ett dukat bord näst intill, de har förvaltat arvet på ett bra sätt, visar det sig. Detta under den värsta finansiella krisen sedan depressionen.

Jag vill inte se Östros, Ohly och Eriksson komma och glufsa i sig, riva ner på golvet, kasta i soporna eller ut genom fönstren, det som nu står dukat.

Nu vet alla vad jag står.

Musen som ryter

Sport. Det handlar om det nu.

Visst är det fantastiskt det där med sporten - då det oväntade sker - då den lille slår sig i bland de stora bufflarna.

Den lille musen i detta fall är Blackpool FC, the Tangerines, som igår inför 83 000 i fyrtigradig värmen nere på Webleys gräsmatta tog steget upp till Premier Leaugue.

Ett steg som innebär cirka en miljard i inkomster från sponsorer, tv-avtal och andra guldglimrande kontrakt.

Här kommer lilla Blackpool, i engelska mått mätt och kliver rätt in bland de feta, dästa och giriga jättarna tronande på sina stinna penningasäckar.

De kommer med egna förmågor, möjligtvis några "importer" från Skottland, annars mest engelsmän.

Det visar ändå på att det går att nå till den högsta trappavsatsen men nu behövs det nog förstärkas från både när och fjärran. Tyvärr kan man tillägga, men sådana blir villkoren.

Blackpool har cirka 150 000 innevånare, från nordvästra England tog sig cirka 37 000 av dem skrudade i orange till heta Wembley.

Det värmer mig djupt i hjärterötterna att en sådan här askungesaga kan bli verklighet.

Som Billingsfors här hemma en gång i tiden, eller Degerfors.

Lycka till Blackpool FC, antar att ni firar i dagarna tre.

Sen upp med skjortärmarna.

Allt är möjligt...

Vem trodde att man är handikappad utan armar, inte Jessica, titta på denna video och du blir övertygad om motsatsen.

Stolt att vara svensk, äntligen.

Wingårdhs arkitekter har gjort att jag kan gå med höjd blick, stolt hållning och bestämda steg.

Äntligen!

Efter decennier med smygande och till oigenkännlighet nedbantade förslag så fort ett nytt byggprojekt klubbats, har vi äntligen satt ned foten och startat ett bygge av något som kan mäta sig arkitektoniskt med andra nutida byggnader världen över.

Sverige har varit ängslighetens hemvist när det gäller att bygga snyggt, tufft, nydanande och djärvt - när man ändå skall bygga.

Nu skulle man bygga ett nytt hotell i Kista Science City, strax norr om Stockholm och till sist fick rättvisan, nämligen originalförslaget, bli också det som nu redan är inne i sin byggnadsfas.

Victoria Tower, 300 rum på 30 våningar. Invigning 15 september 2011.

Snyggt jobbat Wingårdhs och grattis till att ha rubbat tvivlare, designförnekare, nejsägare och surpellar ur sina gängor, totalt. På tiden!

Utformningen är uppstudsigt tilltalade och de mönstrade sidorna fräckt iögonfallande, som ett pussel.

Stoltheten blossar på mina kinder.

Det gör ont

Som en varm vän av Thailand, gör det riktigt ont att bevittna och få berättat vad som blev den slutliga konfrontationens grymma utfall.

Många döda, många skadade, flera anlagda bränder, undantagstillstånd och många kämpande människors förhoppningar grusade.

Rödskjortornas långvariga protester hur underliga de än kan verka vara, har ett genuint folkligt ursprung främst bland landsbygdsborna, den störtade presidenten Shinawatra må ha varit miljardär och försnillare av stora belopp, men han var en folkets man.

Han såg till att skolor, sjukvård och annan omsorg verkligen fick ett humanitärt fotfäste även utanför de stora städerna, han var omtyckt där och det är där ifrån detta uppror mot dagens makthavare har sitt ursprung.

Klyftorna har växt och växer hela tiden mellan de som har och de som blir utanför, trots sin rikedom har Shinawatra under sin tid vid makten försökt överbrygga en del av klyftorna.

Nu får vi se om det blir nyval, tills dess är risken stor för fortsatt kaos.

Alltnog, det gör ont att se Bangkok brinna. Denna brokiga, stökiga, bullriga och tidigare så fredliga och vänliga stad är nu hetare än normalt. En tår trillar från min kind.

A lady-razor?

Avgör själv. Nu står det där i Abu Dhabi, öppnades i oktober 09.

Yes it´s Yas Hotel. Lyx i emiratklass, arkitektoniskt tilltalande - i mina ögon.

Köpa nytt? Nej återanvänd!

Den här killen hade en snurra hemma i garaget, båten blev stulen på båtplatsen. Tji försäkring. Vad gör han? Köper ny båt - nix - som arbetslös finns inte resurserna till det.

Smart lösning blev det gamla matsalsbordet i ek som kommer i bruk igen, bara att hänga på motorn och kryssa ut på böljorna. Sandhamn nästa.

Att återanvända gäller även här, när jycken stor och yster, eller kaninerna många och pigga, behöver ett nytt hem utomhus kan den nya hund/kanin-kojan inte bli bättre, tryggare och regnsäkrare än vad den gamla torktumlaren kan erbjuda.

Fiffigt och värt att tänka på när budgeten inte tillåter utsvävningar.

Hedrad av Fanny

En sju år gammal illustration för tidningen Året Runt, fick en tjej Fanny Resché på Virginska skolan i Örebro att fastna just för den illustrationen - av alla - i ett fördjupningsarbete hon skall göra. Fanny går på Mediaprogrammet och en kurs där som heter Grafisk illustration.

Vi pratades vid, hon ställde frågor till mig mig via mejlen.

När hon nu presenterar sitt arbete så får de dansande råttorna illustrera hennes, vågar jag säga, lyckade val. Hoppas det går bra Fanny, lycka till.

Jag känner mig hedrad av ditt val skall du veta.

Illustration: Olle Q ©

Jasså Åke, du undrar varför jag tappat håret....

...jag skall försöka förklara.

Åke, jag gillar tåg och jag gillar flyg lite mer än många andra gör, ibland när suget efter tågljud blir för stort går jag till datorn och tittar på rörliga tågbilder. Och lyssnar på ljudet när de dånar fram. Klockor som ringer, sirenerna som tränger genom hela kroppen!!

Hänger´ru med Åke?

Å det där med tåg gör mig alldeles knottrig av lycka, jag får rysningar i kroppen och håret reser sig på armar och huvud.

Till slut blir det för mycket för hårstråna speciellt på huvudet, de orkar inte med det här med rysningar och resningar i långa loppet, de tröttnar på tågsignaler och det utdragna skarvdunket.

De vill bara bort och faller eller rent av hoppar av och jag tror Åke att de lämnade i förtid.

Men det är det faktiskt värt?

Alldeles nyss förstår du så lyssnade jag på ett Canadian Pacific-tåg med tre tunga dieslar tjutande förbi Bedell i Ontario på väg mot Smith Falls. 27 september 2008.

Fattar du? 109 vagnar rullar förbi i full fart - inte undra på att håret ramlar som löv på hösten.

Tågen lever, de låter, skramlar, dunkar och rör sig.

Ja´ru Åke, man behöver inte vara hund för att inte riktigt förstå sig på detta vurm för larmande tåg, men det underlättar.

Berlin Hauptbahnhof - ett mästerverk.

En bild från invigningen den 26 maj 2006, ett par veckor innan fotbolls-VM.

Europas största centralstation, Berlin Hauptbahnhof är ett mästerverk som knutpunkt men för en tillfällig besökare även mer ur arkitektonisk och logistisk synvinkel.

Jag nästan tappade andan när vi klev på tunnelbaneplanet efter en kort tur från Brandenburger Tor. Är det sant? En järnvägsstation?

Stationen har fem våningar. Allra längst ner går fjärr- och regionaltågen från åtta spår norr- och söderut och pendeltågen S-bahn. Ovanför tre våningar med butiker, biljettkontor, restauranger och tunnelbanespår U-bahn. Överst ett plan med S-bahn och de genomgående öst-västliga fjärr- och reginaltågen på sex spår.

Som jag nämnt är denna luftiga och ljusa byggnad ett under av byggnadsteknik och tillgänglighet, trots alla resande med rullväskor och kartor i händerna blir det aldrig riktigt trångt och risk för irritationer.

Skyltningen är exemplarisk, tydlig i färg och utformning, ett rent typsnitt Helvetica gör att alla kan läsa vad som står i ett nafs.

Högtalarna dånar inte genom hela stationen, utan är riktade till den plattform som är aktuell för ankomstutrop eller avgångsbesked, bara det!

Inget klotter, inte nedlusat med reklam - den har sin plats men inte överallt.

Mest glas och stål. Ljus som sagts och luft. Det är förvånansvärt tyst.

Stationen låg innan murens fall precis intill den i ett ganska outvecklat område, den hette då Lehrter Bahnhof.

Eftersom de nya regeringsbyggnaderna uppfördes intill i början av nittiotalet valde man att bygga den nya centralstationen just här eftersom både Bahnhof Zoo och Ostbahnhof hade storbrist på kapacitet. Detta plus att den genomgående järnvägen redan gick här.

Den som ritade detta mästerverk skall hedras, namnet är Meinhard von Gerkan.

Ägare till anläggningen är Deutsche Bahn.

Foto (utom det översta) Olle Q ©

Södertälje SK på rätt väg.

Som trogen SSK-supporter känner jag att klubben på allvar satsar på en plats bland de åtta slutspelslagen kommande säsong.

Martin Chabada, skrev idag på eftermiddagen på för SSK, detta efter fyra säsonger i Luleå HF.

18 poäng på 50 matcher är väl inget att skriva hem till morsan om, men om man analyserar varför det inte blev fler än 18 poäng så kanske sanningen om hans verkliga kapacitet kommer fram lite bättre.

Men den analysen får någon annan stå för.

Det finns alltid pessimister och förnekare av olika slag, som inte kan godta något annat än Sidney Crosby och möjligtvis någon av bröderna Sedin, men med ett öppet sinnelag så får man se Chabada som en av flera pusselbitar i det nya lagbygget SSK.

Passar alla dess bitar ihop, bla då Chabadas, blir det ett bra lag, bättre än på mången säsong. Det känns så i min ryggmärg, bara känns.

Nu är det inte bara hjärtat som talar utan även ryggmärgen får sitt ord med i laget, hjärnan den bara hänger med.

Kom igen Tälje!!!

Porträtt av en den store ledaren.

Att vara befälhavare, ledare och härförare kräver pondus.

Det har "den store ledaren" på åkrarna ner mot Nyckelsjön i Blacksta.

Hon, det är en hon och inte Nordkoreas Kim Jong-Il vi pratar om.

Hon heter officiellt 838, men går under benämningen Bred.

Kraftigt byggd, som en la´gårdsdörr, en som inte blåser omkull vid hårda ostvindar från sjösidan, en som inte springer hem när åskan går och regnet är ogenomträngligt.

En som går före de andra, leder sin sextio kor stora trupp upp och ner för fälten, varthän det än bär.

Trots sin kraftiga byggnad, trummar hon på så att förstföderskorna knappt hinner med.

Bred är ståtligt leopardmönstrad, har ganska kort svans, utstrålar ett lugn, behöver inga horn för att stånga sig till fördelar.

Bred lägger sig oftast inom samma lilla område för att ha överblick över flocken.

Reser hon sig reser sig de andra.

Bred är den store ledaren. Men utan diktatoriska metoder styr hon ändå sina trupper till de bästa gräsplättarna.

Foto: Olle Q @

Människans bäste vän?

En hund är en hund, en hund är ett djur och skall inte kläs och dressas upp som en mänsklig liten fyrbent varelse.

Hade jag en hund skulle jag aldrig i livet sätta på den stövlar när det regnar eller hänga ett jaktgevär över ryggen när vi tar en skogspromenad.

Men vissa älskar att stajla upp sina jyckar, färga håret, schamponera och locka hårtussarna.

Botox och ansiktslyftningar förekommer säkerligen.

Jag gillar hundar, när hundar är som hundar är skapta, glömmer aldrig Curly, Trixie, Dolly eller Sara.

Men Hawaii-jycken överst skäms inte lika mycket över sin out-fit som de små i hemstickade mössor, tröjor och byxor, ser av färgerna att döma ut som en han - och en honhund, eller ska vi kalla dem pojke och flicka?

Vem kommer ihåg Blackpool? Jag!

Bara vi oldtimers minns ärorika lag som Blackpool, Huddersfield, QPR, Preston, Derby, Brighton och en hel del andra lag som rosade marknaden på femti-och sextitalet.

Ikväll såg jag andra halvlek av en väldigt spännande match mellan Nottingham Forest och Blackpool FC, i en avgörande fajt om vilket lag som skall spela en kvalficeringsmatch till Premier League på Wembley till helgen.

På bilden här ovan är det DJ Campbell som är på väg igenom för att fullborda sitt formidabla hattrick.

Blackpool vann hemma med 2-1 och ikväll stod det 2-1 till Forest en bit in i andra halvlek - alltså lika 3-3. Men tre snabba Blackpoolmål för dem till Wembley där Leicester eller Cardiff står för motståndet, vilket lag det blir avgörs onsdagkväll.

Tänkte några av er skulle le när gamla hederliga klubbar som Blackpool knackar på dörren till finrummet där jäsande och övergödda klubbar som Chelsea, Manchester United, Arsenal och några andra tror att de i evighet skall härska och styra.

Se upp där uppe, än lever de gamla...

Marknaden och kossorna.

Som av en slump, eller så var det beräknad tajming, så släpptes Arnes kossor och EU:s stabiliseringspaket samtidigt i morse.

Kossorna kom ut som skjutna ur en kanon, hoppandes, skuttandes, råmandes och glädjen att slippa innelivet visade inga gränser.

Marknaden släpptes ut på nytt färskt bete, nya snabba hoppiga klipp, med ett råmande media i släptåg. Greklandsoron "är över" och risken för att Spanien och Portugal skulle drabbas har nu balanserats av paketet.

Man må säga och tycka vad man vill om marknaden - med massor av brister, men inget annat samhällsbärande system har visat sig bättre.

Visst finns där likheter - flockmentaliteten, flykten, glädjen, "följa-John", oron, sekundbeslut, nyser-en-blir-alla-förkylda.

Intressanta fenomen som jag personligen gläds åt i bägge fallen, för vem hade velat se korna instängda under sommardelen, vem skulle vilja se euron krascha och Grekland gå bankrupt?

Ingen hoppas jag.

Ingen gagnas av andras lidande och olycka, möjligtvis grupper längst ut på politikens ytterkanter, vars enda möjlighet att nå fram till gemene man är genom just kaos, oro och destruktiv anarkism.

Ingen gagnas heller av kossors instängdhet, inte vi mjölkproduktsberoende människor i alla fall.

Leve kossorna - leve marknaden.

United´s tail strike.

Tony G, medlem av Yssyforum i Sydney var på plats. Det gäller att ha kameran i högsta beredskap för att få med det som sker här.

En sk tail strike, stjärtträff låter inte så aptitligt, men det händer vid något enstaka tillfälle att vid take off, att stjärten/bakdelen som är vinklad för att undvika att träffa banan, ändå gör det.

Tony var som sagt på plats igår när en United Boeing 747-400 lyfter mot Johannesburg efter en mellanlandning i Sydney från Los Angeles.

Planet skrapade i, fick göra en non-normal departure route och dumpade bränsle, vilket lämnar en mörk strimma efter sig.

En pilot från Etihad rapporterade till tornet, markpersonal konstaterade metallspån på 34L som runwayen heter. Dessa metallföremål måste sopas bort innan banan på nytt kan användas.

Tänk vilka katastrofala följder det fick på Charles de Gaulle i Paris år 2000, då en Air France Concorde vid starten körde på ett metallstycke som slog upp och in i en av bränsletankarna, detta efter att en Continentalmaskin skrapat i och tappat en bit. Concorden störtade efter några minuters desperat kamp i luften och alla ombord omkom.

Allt nog, här gick allt lyckligt. United fortsatte mot Jo-burg och banan är ren som ett salsgolv.

Tack Tony G för bilden - den är ganska unik.

Berlinische Galeri

Vi tog en tur med buss 100 och hamnade mitt i smeten i forna Västs centrum, bytte till 521 och passade på att titta på Checkpoint Charlie, en säker turistfälla för de som inte var med när det var verklighet. Och det var jag åren 1962, 1971, 1981 och 1988. Då var det inte utan hjärtklappning man kollades av stränga östtyska folkpoliser, man kunde ju ha en 10 marks DDR-sedel kvarglömd i fickan.

Alltnog tillbaka till 2010, vi traskade via en loppis vidare till Berliner Museum, ett museum för modern konst, passerade även det polisbevakade judiska muséet.

Väl framme hamnade vi i en riktig gottebod med konst. Flera våningsplan, öppet, ljust varvat med mer slutna intima rum med konst som passade det återhållsamma.

Vi började med en god lunch, varm soppa och en Berliner Pilsner. Prisnivå? Ja lite drygt hälften av vad Moderna Muséet i Stockholm tar.

Ett woooaaaawww....... hördes från samtliga när vi upptäckte italienaren Emilio Vedovas unika verk från 1964!

Japp, 1964 var året. Han kallade sin samling för "Absurd Berlin Diary 1964".

Efter sitt besök i Berlin då, redovisar han här sina dagboksmålningar i vilt abstrakta verk uppsågade i olika formar, dels hängande i taket, stående på golvet eller stickandes ut från en vägg högt som lågt.

Det var som att vandra i en labyrint av målade dukar, inne bland dem, tredimensionellt så det sjöng härligan om det.

Vi tillbringade lång tid här inne, en upplevelse som man bara kan känna på plats.

Aino betraktar, eller ska vi säga utbyter blickar med kvinnan på en av Michael Schmidts foton.

Lägg till Berlinische Museum på din besökslista om du besöker Berlin. Och glöm inte Hamburger Bahnhof, scrolla ner en bit här så hittar du våra intryck från besöket där.

Foto: Olle Q @

High five sprider sig

Att ge en high five har varit och är vanligt bland oss människor, nu har det spritt sig till djurvärlden också. De måste ju också få fira med en riktig klapp när det finns anledning till det.

En liten påminnelse om att vi står varandra ganska nära.

Ett minne - Minneskyrkan i Berlin.

Kaiser Wilhelm I Gedächtniskirche såg ut så här, då knappa 10 år gammal på ett foto från runt 1900, kyrkan byggdes åren 1891-1895, till minne av Kaiser Wilhelm I.

Efter dåtida mått, nådde kyrkan högre än de flesta andra byggnader i Berlin - 113 meter.

Under andra världskrigets andra fas, närmare bestämt den 23 december 1943 bombades kyrkan och förstördes till stora delar och har sedan dess bevarats som en ruin, besökt av tusentals turister dagligen.

Som genom ett mirakel räddades delar av det vackra mosaiktaket, restaurerat och lappat, men i sin prakt väldigt vackert att skåda upp mot.

I en del av kyrkan finns minnes-skärmar med bilder från åren före, under och efter det senaste världskriget. Bilder som berör. Berlinarna i gemen kunde knappast beskyllas för att Hitler rullade in i Polen och därmed startade det andra världskriget.

De fick lida svårt även de, något som känns när man står här inne i den "ihåliga tanden" som kyrkan kallas i folkmun.

Arkitekten Egon Eiermann skapade den nya moderna kyrkan intill, i skarp kontrast till den gamla. Han gjorde det tidigt, den stod klar 1961.

Den har också fått smeknamn "puderdosan" och "läppstiftet". Bägge dessa kyrkor fylls dagligen av turister, den har dessutom placerats som nummer åtta bland världens mest unika kyrkor, för sin åtta-kantiga form. Det blå ljuset är verkligen kännbart in i själen.

Här syns orgelläktaren och en del av alla tusentals kvadratiska små fönster, med infattade glas, varje ruta med sin egen "mosaikutforming".

Här inte sänker sig, som sagts, en frid och ett lugn, en rofylld stund, med den bullrande storstadens alla ljud utestängda. Vi tände ett ljus för alla de civila och soldater som omkom i denna stad under kriget.

Kommer du till Berlin, besök Minneskyrkan och minns.

De som i denna stad, för tidigt i livet slutade sina dagar i skräck och förtvivlan, är värda det.

Foto: Olle Q @

Inte vackert, men dyrt.

En av flera våningar där casinots spelbord lyser som swimmingpools i prålig guldfärgad miljö.

I Singapore öppnas snart (ja det invigdes den 27 april) Marina Bay Sands. Inrymmer bla ett casino och när det blir klart och befriat från damm och byggkranar också en teater, ett shoppingcenter (vem kunde tro något annat?) och ett museum.

Tillkommer närmare 2600 rum och förmodligen en och annan svit.

Casinot lär få 500 spelbord och 1600 slotmaskiner. Detta är ett av Singapores två casinon som förväntas dra in 26 miljarder kronor under nästa år då detta också är i full kommers.

Den båtformade ovala delen ovanpå husen är någonting som arkitekten Moshe Safdie kallar Sky Park, en grön, prunkande oas på si så där

12 400 kvadratmeter. Pool och restauranger finns också däruppe i grönskan.

Kostnad cirka 42 miljarder.

Ja du Thomas Östros & Co, här har du de rika som spenderar sina pengar på annat sätt än genom skatter.

De som du, här hemma, klassificerar som förmögna kanske bara har en villa i ett attraktivt område.

Sätter du dig på Anders Borgs stol i september, lär de få flytta då såväl fastighets- som förmögenhetsskatten skall skjuta i höjden igen.

Så förbli där du är Thomas.

I Singapore mjölkar man de rika på ett lite trevligare sätt, men mjölkade blir de.