Olle Qvennerstedts diversehandel - Olle´s general store

Vinterspår

2012-02-03T10:02:00.002+01:00

Lyfter eller sänker man blicken lite, släpper horisonten, ser man spåren.

Avtryck, strimmor de finns där en stund, tills de blåst igen, snöat över eller upplösts. Men förevigade är de.

Vinter.

Bondi Beach, bästa läget. Ett möjligt objekt?

2012-02-01T12:11:00.003+01:00

Igår, ett strandnära hus till salu på Mellbystrand, se inlägget under detta.

Idag, ett hus på en annan strand, Bondi Beach i Sydney.

Men inte så högt som det halländska huset.

Inte till salu just nu, men kanske värt att anmäla sitt intresse för?

Strandnära ja, tryggt läge nja?, ligger svalt under en klippa. Tyvärr har jag inga övriga upplysningar om inredningen, men lågt i taket är det.

Ingen störande biltrafik, bara havets brus.

Efter en dag på stranden, kryp in i svalkan och vila ut, i det alldeles egna huset.

En dröm? Ja, men med lite tur kan den bli verklighet - kanske??

Kanske inte?

Men hör av dig till Sculpture by the Sea i Sydney, de har kanske något nytt att komma med.

Tack Lars Erik i Hurlstone Park för tipset.

Foto: Lars Erik Johansson

Mellbystrand, hus till salu. Jättefint läge!

2012-01-31T09:00:00.005+01:00

Sugen på att bo bland sanddynorna i halländska Mellbystrand?

Danfors Fastighetsförmedling har då ditt drömhus ute till försäljning just nu.

Ja, drömhus är väl en sanning med ett visst mått av modifikation, det saknas såväl el som rinnande vatten och toalett.

Men tänk på det strandnära läget.

Och priset är oförskämt, för att inte säga uppseendeväckande lågt - 139 000 svenska kronor!!!

Charmigt trägolv, stenbelagd uteplats, ett litet skafferiskåp, en väggfast våningssäng är andra lockbeten som husförmedlaren lockar med.

Ytan då?

3 kvadratmeter. Ja tre kvadratmeter.

Ett kvadratmeterpris på bara runt 43.600, tänk på vad stockholmaren får punga ut med.

Så slå till!!

Drömhuset vid stranden i Mellbystrand kan bli ditt.

Fotot: Conny Wistrand/Danfors.

CCTV

2012-01-30T19:57:00.003+01:00

Kan en cartoon bli bättre? Nej, Matt på the Guardian har träffat mitt i prick hur vårt övervakningssamhälle sprider sig och ser allt och alla, överallt.

Olle Qvennerstedts diversehandel - Olle´s general store: Den tyske förmannen i Townsville

2012-01-29T18:29:00.000+01:00

Olle Qvennerstedts diversehandel - Olle´s general store: Den tyske förmannen i Townsville

Vilken oordning!

2012-01-29T16:58:00.003+01:00

Den i blåsvarta kläder, sittandes i mitten är ingen mindre än "Den Store Efterträdaren" Kim Jong Un.

Men vad som förvånar mig är den totala oordning som råder i leden!?

Inte nog med att soldaterna är olika långa, raderna går dessutom i vågor.

Hur kan man i en stat där det snörräta och perfekta är religion, släppa den här röran?

För att inte tala om avstånden mellan de sittande. Total anarki.

Titta bara på hur de håller sina händer, oacceptabelt.

Två barhuvade på flankerna tillför dock något av tänk innan fotograferandet.

Nej, ledarens besök på Mangyongdaes revolutionära skola blev ingen höjdare för oss granskare här i väst.

Skärpning!

Ovanliga klippformationer - Strange rock formations

2012-01-28T16:53:00.003+01:00

Ko Tapu Island, Thailand

Gibson Steps, The Twelve Apostles, Great Ocean Road, Victoria, Australie

Balanced Rock, Garden of the Gods, Colorado, USA

De här klippformationerna har genom årmiljonerna formats av vind, regn, hetta, is och erosion. Långsamt formade, minnen av en tid ofattbart långt tillbaka.

Naturen är vår största konstnär, här som skulptör.

Håll till godo och njut av den skönhet dessa formationer bjuder på, lite vingligt kan det tyckas, men än är det ingen fara.

Endast skönhet.

These rock formations are created through million of years, by elements such as wind, heat, rain, ice and erosion.

A slow process brings us memories of an unbelievebly long period back in time.

And Mother nature has once again proved to the best of creative artwork.

Please, take this in, enjoy the beauty of the formations, a bit shaky they may seem, but relax there is no danger.

Just beauty.

Grafik i Falköping

2012-01-27T10:36:00.003+01:00

I morgon är det vernissage på en samlingsutställning av grafik.

Bildkällaren i Falköping slår upp sina portar mellan kl 12 - 16. Adressen är Dotorpsgatan 13, kom och avnjut härligheterna om du är i närheten.

Detta är en jubileumsutställning som firar Grafik i Västs 20 år på arenan.

Jan Bringevik, Leif Samuelsson och Marjut Börjesson ingick i urvalsgruppen.

Björn Therkelson och Gun-Britt Larson har hängt.

Och de som valts ut är - 34 av medlemmarna i Grafik i Väst - ingen nämnd ingen glömd.

Nästa Falköping.

Australia Day

2012-01-26T16:29:00.003+01:00

Australia Day, Australiens dag, som vår Nationaldag.

Härlig bild från ett soldränkt Melbourne, en stolt nation som firar.

Cheers all Down Under.

Galleri Sjöhästen snart sadlad.

2012-01-25T16:02:00.002+01:00

Visst, nästa torsdag hänger vi utställningen, då Sjöhästen sadlas med bl a bukjord, sidsadel och westerntömmar i en härlig blandning.

Den 4 februari på lördagen öppnar vi utställningen med vernissage kl 11-15.

Mia visar måler och grafik som vanligt är och jag har blandteknik/teckning och grafik att bjussa på.

Hela härligheten pågår till den 18 februari.

www.gallerisjohasten.net

Missa inte det här.

Tullen, de ser mer än du tror.

2012-01-24T14:24:00.002+01:00

© Olle Qvennerstedt

Ännu en illustration ur samlingarna, inte så gammal.

Gjord för Året Runt om jag inte minns fel, handlade om Tullens förmåga att hitta eller inte hitta. Den här godkändes och ramlade in i många svenska hem.

Funderar på allvar att göra en illustrations-hemsides-blogg och fullkomligt dränka nätet med bilder jag tecknat.

Varför inte, andra skriver självbiografier, då kan jag väl göra motsvarande men på ett annorlunda sätt, eller hur?

Illustration. Golf. Skål.

2012-01-23T11:32:00.003+01:00

Fortfarande hittar jag små guldkorn i mina gömmor.

Denna illustration tillhör den kategorin - i övrigt inga kommentarer.

Skål - hål.

Searching among thousands of illustrations I now and then find small golden nuggets. Like this one. It needs no comments.

Translation: Cheers (skoal) Hole.

@ Olle Qvennerstedt

Vilka är inte arbetare?

2012-01-22T09:58:00.006+01:00

Ja frågan är berättigad.

Bör kanske tillägga att jag ingalunda eftersträvar/-de att bli kallad arbetare, har aldrig haft den önskan, snarare har jag haft ett snävare perspektiv på mitt yrkesliv, kanske illustratör eller konstnär, vid behov, passat mig bättre?
Och röstat har jag såväl rött, grönt, gult som blått.

Till frågan:

Igår så intervjuades folk som var på plats när Håkan Juholt kastade in handduken.

"Vi arbetare...", "...som arbetare har..." återkom titt som tätt.

Min undran här är följande?

Är vi inte alla arbetare? Alla som arbetar för att få en lön till mat, husrum och annat är väl arbetare?

Eller är det skiten under naglarna som räknas?

Eller kan bara de kvalificera sig till arbetare som har skurknän eller valkar i händerna?

I vissa kretsar dras gränsen för att bli betitlad arbetare i medlemskap i LO eller ej.

Nonsens säger jag.

Jag ställer frågan därför att jag med mina verktyg under hela min tid innan pensionen arbetat för mitt upphälle.

Löneanställd i 25 år, resten som arbetare i en enskild firma fram till pensioneringen och då under närmare 20 år fanns det vare sig plats för sjukdagar, anständig lön eller andra sociala förmåner.

Jo jag gjorde det valet själv och tog också konsekvenserna, men som enskild liten ensamföretagare är man inte kapitalist - utan grovarbetare.

Tuschfläckar, färgstänk och blodvite från vassa skalpeller, långa och många arbetstimmar, helgarbete gav mig lika stor rätt att betrakta mig som arbetare som den som kommit upp ur gruvan med stendamm över hela kroppen eller den som sönderstressad lämnat akuten på ett sjukhus.

Så vem är mer arbetare än den andre? Ingen. Vi är alla arbetare.

Därför är jag trött på att socialdemokrater i största allmänhet kallar sig arbetare och utesluter alla oss andra som kanske inte haft just deras jobb, men som arbetat minst lika mycket.

Om det är ett komplex som tynger er, släng det över bord genast.

Är det en politiskt ställningstagande i tron att alla "arbetare" röstar rött, så kan ni numera vara förvissade om det finns lika många gröna och blå i "era" led som det finns röda.

Så arbetare i alla läger, förenen eder i kampen mot den förlegade synen på ordet Arbetare.

Sign:

Olle Q - arbetande konstnär

Dansen.

2012-01-21T15:50:00.002+01:00

I mina gömmor ligger mängder av illustrationer av alla de slag.

Här är en av de som jag valt ut, en av de som får den äran att uppträda här på bloggen.

Det vill säga - de jag anser är bra, de jag anser fortfarande håller.

Eftersom det inte står någonting på baksidorna av originalen, så vet jag inte riktigt till vem, vilka eller vad de är gjorda för.

Här är det en elefant som dansar med en liten mus, tror att det var ett vykortsförlag som hette Upside som beställde det. Men banne mig om jag vet.

Zebra - sebra - se bra.

2012-01-19T14:11:00.006+01:00

Letade, i mitt förråd med illustrationer, efter en annan teckning, när jag dök på den här.

Som banne mig, jag inte kommer i håg till vem den gjordes, men den är inte mer än max tio - tolv år gammal.

Troligen någon optikerkedja?

Hur som haver, jag tror att det handlade om Se Bra, Sebran eller Zebran kopplades då till budskapet Se Bra. Fiffigt va.

I mitt tycke, så här med perspektiv på illustrationer från igår eller förrgår, så platsar den här som fullt gångbar även i dagens mediabrus.

Visst fångar den blicken.

Den är helt enkelt bra, minns inte att jag kände detsamma då som nu.

Nöjde mig säkerligen med att jag fick en hacka och att ännu ett uppdrag var fullföljt utan missnöje från vare sig min eller beställarens sida.

Betongkulor mot tågresenärer.

2012-01-18T13:02:00.005+01:00

Den indonesiska tågoperatören Kereta Api har problem. Med alla fripassagerare.

Denna bild är en mardröm att se, hur skall det inte då vara att klänga på sidorna eller taken?

Ta också en noggran titt in i förarhytten, fullpackat även där.

Vad händer när man får ett möte med ett tåg lika överlastat?

Orsaken till trängseln - för många passagerare till allt för få tåg.

Jösses att vara konduktör här, att be den som hänger i ett handtag att samtidigt fiska upp pengar till färdbiljetten kan bli ödesdigert.

Hur har då Kereta Api tänkt sig lösa detta tågsurfar-problem? Fler tåg?

Nej med drastiska åtgärder.

Man monterar upp tätt hängande betongklot som placerats i lite olika höjd, de kommer att rensa undan ordentligt från tågtaken. Ja det blir nog folktomt där uppe.

Hur det skall sopa rent längs tågets sidor framgår inte av reportaget i Svenskan.

Tänk er själva, om detta skulle ske i Sverige. Tänk bara det.

Och i Indonesien är det inte bara ett sjukt förslag, utan verklighet.

På fredag åker jag tåg till Uppsala och tillbaka igen, sittandes bekvämt i nya fräscha tåg, tänk vilken tur vi har som bor här - trots gråmulet väder.

iPoo Toilet

2012-01-17T14:24:00.003+01:00

The Serbian freelance digital artist Milos Paripovic designed this iPoo Toilet.

What a magnifenct way to impress on your friends when you say that not only have you the iPhone, iPad, iPod and iMac but also the iPoo.

Yes sir, it´s functioning just like any other toilet, costs about twice as much, but who cares, you are probably one of very, very few on this planet that caught this new product right of the productionline, sort of say.

You are top ten, man.

Enjoy your next visit to the toilet, bring the iPad with you, if it doesn´t hang on the wall already?

£100.000 rikare.

2012-01-16T13:13:00.002+01:00

Vi svenskar är lite trånga när det gäller de stora sporterna, bl a är Dart något som vi kallar pilkastning och som utförs av halvfulla pubgäster eller lika påverkade semetserfirare på något lantställe.

Men icke, igår kväll under en dramatisk match mellan holländaren Christian Kist och "the Silverback" engelsmannen Tony O´Shea, tog Kist titeln BDO World Championship.

Det gäller att komma först till 13, Kist ledde med 6-2 och behövde bara en vinst till, men nerverna svek och O´Shea kom upp till 6-5, men då samlade Kist ihop sina nervtrådar och avgjorde till 7-5.

£ 100.000 rikare. Femtio gånger mer än han som trettonderankade holländare skrapat ihop under hela sin dartkarriär.

Vägarbetaren Christian Kist måndag blev ett uppvaknande till något större än att lägga asfalt.

Och alla ni som fortfarande tror att kasta pil är till för amatörer, dart är mer än så.

En uppvisning i precision, koncentration och uthållighet.

Larmet från publiken är bedövande, pressen stor och hastigheten i serierna hög, inget tennis lunkande här inte.

Fedex Pandaexpress

2012-01-15T13:34:00.004+01:00

En speicalutrustad Boeing 777F gör sina turer runt jorden med pandor.

Några USA-födda har återvänt till Kina efter sin ungdom i Atlanda och Washington DC, i början av december 2011 gick Pandaexpress till Edinburgh från Kina med några emigrerande pandor.

Och i dagarna gick Fedex med sin värdefulla last från Chengdu till Frankrike.

Jag tycker att det är både smart, marknadsföringsvärdefullt och samtidigt lite ödmjukt att Fedex som bedriver en affärsverksamhet ändå bryr sig och gör skillnad på last och last.

Över huvud taget är Fedex-designen sober med två kontrastfärger som verkligen spelar mot varandra, nu med pandan höjs värdet på designutförandet ännu högre.

Jakutsk. Idag - ner till minus 50C.

2012-01-14T10:06:00.005+01:00

Idag har Jakutsk i Sibirien en "köldknäpp", ur deras ögon sett, med en högsta temperatur på minus 40 och lägsta på minus 50 Celsius.

Jakutsk är kallad världens kallaste stad och som ovan besökare utsätter man sig för risken att förfrysa både det ena och det andra om man sticker näsan utanför dörren, om så än bara mellan dörr och bildörr.

Glasögonskalmar av metall kan frysa fast i huden. Och som sagt risken att förfrysa sig är mycket stor.

I november 2008 hade man värmebölja i november, då föll inte tempen under minus 25C en enda gång.

Någon månad senare brast gasledningen mellan Artyk och Markha, varvid två grannbyar förlorade sin värme i minus 50C.

Folk insvepta i många lager filtar blev då "stor TV-underhållning" i resten av Ryssland.

I djupaste Sibirien har folk alltid levt och klarat livhanken, många har försmäktat, frusit och plågats till döds i dessa milsvidda Gulag-trakter, terrorregimen främst under Stalin förvisade miljontals oskyldiga till dess ogästvänliga trakter, där de svalt, frös och dog.

Idag framhärdar cirka 200.000 människor att bo här, sex tidszoner öster om Moskva, hit fanns ingen järnväg fram till för knappt två månader sedan då Rysslands president Medvedev invigde den första linjen till denna huvudstad i republiken Sacha.

Under de kalla vintermånaderna låter folk sina bilar stå med motorerna igång, ofta i timmar för att de skall gå att köra och framförallt att sitta i. detta leder till att avgaser ofta läggs som ett lock över staden.

Den här regionen är rik på guld och diamanter, detta gjorde att Sovjetstaten gjorde Jakutsk till ett regionalt center. Nära 20% av världens diamanter kommer från regionen.

Här finns allt från operahus till pizzarestauranger. Även ett zoo - med enbart isbjörnar förmodar jag?

Trött på vår milda vinter?

Åk till Jakutsk och känn kylans bet i huden.

Hur hamnade de här?

2012-01-13T19:26:00.003+01:00

Ibland blir man minst sagt förvånad över vilka situationer vi människor och djur kan hamna i.

Frivilligt i visa fall, men oftast det motsatta.

Man är på fel plats vid fel tillfälle, eller så hade man just a bad day och hamnade i en återvändsgränd.

Döm själva.

Peter Upward i Sydney

2012-01-12T08:21:00.004+01:00

För lite drygt ett år sedan stötte jag för första gången på konstnären Peter Upward.

Det skedde på Art Gallery of New South Wales i Sydney och det blev en hänryckare.

Där hängde New Reality från 1961.

Jag greps av hans rörelse i motivet, diagonalen, det svarta mot det vita.

Här kände jag ett direkt släktskap med vad jag kan göra i mina bästa stunder, men tyvärr allt för sällan får tid till, eller plats för.

Upwards målning är i syntetisk polymerfärg på hardboard. Målningen är stor, tyvärr inramad på ett mindre aptitligt sätt.

Penseldragen känns, lättheten och lusten, dansen om du så vill, i det till synes enkla, är något som grep mig när jag hamnade inför hans målning. Strax snett bakom hänger så Cy Twomblys stora triptyk som finns i ett inlägg inlagt för några dagar sedan. Scrolla ner en bit.

Peter Upward föddes i Melbourne 1932 och avled i Sydney 61 år senare, han tillbringade några år i England under sextitalet, men blev för övrigt sitt hemland Australien troget.

Cordova i Alaska begravt i snö.

2012-01-10T22:48:00.004+01:00

Tre meter snö vid ett enda tillfälle, låt det sedan falla på de nästan två meter som redan ligger, då fattar man att det är djupsnö vi snackar om.

Cordova i Alaska har drabbats hårt, så hårt att nationalgardister fått rycka in för att gräva fram staden.

Tak har kollapsat, människor fastnat inomhus och laviner där det är höglänt terräng.

Så nu fattar vi på dessa snöfttiga breddgrader var all snö tog vägen, vi håller tummarna för er där borta i Alaska.

Pudrat med snö.

2012-01-10T14:11:00.003+01:00

Likt semlor vackert pudrade, ligger landskapet runtom vår by också pudrat. Sjöarna har en tunn isskorpa.

Det är ljusare och om man så vill så får själ och sinne en kick, inte för att jag personligen deppar då det är becksvart och grått, men visst lättar det upp nypudrat.

Alternativ bilåkning.

2012-01-09T20:34:00.002+01:00

En vietnamesisk variant på energisnåla biltransporter demonstreras här. Det återstår att se om det finns något intresse hos den internationella bilindustrin?

En dag tryter oljan, bensinen blir dyrare och dyrare, då måste vi ha hittat andra sätt att förflytta oss på.

Oljan ja, idag basunerade Statoil ut ett nytt oljefynd i Barents hav. 250 till 300 miljoner fat skulle fyndet innehålla.

Ja med så blygsamma fynd måste den vietnamesiska varianten skyndsamt komma i massproduktion.

Blygsamma? Ja fyndet norr om Norge räcker för världens totala konsumtion i fyra till fem dagar. Inte längre.

Sluuurp.

Cy Twombly i Sydney

2012-01-08T09:43:00.003+01:00

Detta är Cy Twomblys lekfulla penselspråk i en triptyk på Art Gallery of New South Wales i Sydney.

Alltid en glädje att möta honom varthelst i världen man än befinner sig.

Cy, du lever i minnet, du finns ständigt närvarande genom de bilder vi mött. Du tillhör mina absoluta favoriter,

det är därför kör jag denna bild i repris på min blogg.

Victoria Tower, Stockholm.

2012-01-07T14:50:00.005+01:00

35 våningar och 120 meter högt reser sig Nordeuropas högsta hotell i Kista vid E 4:an.

I mitt tycke är detta Sveriges vackraste moderna byggnad, med sina triangelformade facetterade fönster, med varierande ytbehandlingar, från topp till tå.

Med sitt T-formade utseende syns byggnaden på långt håll, skimrande i praktiskt taget vilket väder som helst, utom då möjligen dis och dimma.

Vem har ritat huset, jo vem om inte den berömde Gert Wingårdh i samarbete med Per Odebäck och i uppdragssammanhang med kollegan Karolina Keyzer.

Hotellet stod klart 2011, när du far från Stockholm mot Arlanda, Uppsala kan du inte missa det.

Och till alla ängsliga svenskar som förfasas över min utnämning av Victoria Tower till Sveriges vackraste byggnad, sitt bara still i båten, jag lägger också till ordet "moderna".

Gert Wingårdh borde hedersomnämnas och beslutsfattarna i stadsdelsförvaltningen ute i Kista borde dekoreras med medaljer, för hur många skulle våga satsa på ett så djärvt bygge?

Få i det toffeltassande landet Sverige - landet där allt nytt måste se ut som på artonhundratalet - nästan.

Vintern 1940

2012-01-06T16:38:00.002+01:00

Året är 1940, det är vinter.

Då var det vinter, men inte sjutton ser jag lyckligare ut för det, min käre far som livnärde sig som fotograf hela sitt liv, lyckades inte speciellt bra med denna bild, om det nu är han som fotade, vilket jag tvivlar på.

Åren har gått.

Jag föredrar vintern när den är som nu, dvs mild och snöfri.

När jag var två visste jag nog inte vad jag tyckte.

Enjoy Newcastle United

2012-01-05T15:34:00.001+01:00

Newcastle United celebrating it´s first goal against ManU last night.

Demba Ba again!

Enjoy :-)

Newcastle United - Manchester United 3-0

2012-01-04T23:00:00.003+01:00

I can not resist this moment of joy, to stick this message up yours...., pardon my language, but it´s very seldom I got so carried away as tonight.

Giving Man U a defeat is on most teams favourite menu, we did it, and it tastes goooood.

The bigger you are, the harder you fall.

It seems to me that when a team is so dominant like Manchester United has been throughout the years, the more ignorant it gets.

The game has just finished 5 minutes ago, but I am sure Mr Ferguson finds something to blame the loss on, the referee, the pitch, the winds, the fans, the weather....but never his own players or his own way playing them.

The day has come, when Manchester is Manchester City.

I am so proud of being a true supporter of Newcastle United.

3-0 will make me sleep with a smile on my lips.

CN Tower, Toronto.

2012-01-04T14:33:00.005+01:00

Downtown Toronto med järnvägsstationen Union station och Front street till höger i bilden.

På bilden under ser man tornet från Lake Ontariosidan, Rogers Centre Stadium syns som den vita kupolen.

CN Tower, världens näst (eller nästnäst) högsta fristående byggnad efter Burj Kahlifa i Dubai och Kanton Tower, men i västra hemisfären är man högst.

CN står för Canadian National, det ena av de två stora kanadensiska järnvägsbolagen.

Tornet är 533 meter högt, byggt 1976 som radio- och tvtorn.

Men där finns också fem våningsplan på utbuktningen, som är utsikts- bar- och restaurangplan.

Roterande förståss.

Utsikten över centrala Toronto, Lake Ontario är hänförande.

När man åker hiss upp ser man hela tiden ut och förstår då med vilken hastighet man rör sig upp och ner. Det är mot sjösidan som hissarna går.

CN Tower är en symbol för Toronto, ingen besökare kan undgå tornet och ingen vill, utan köerna är långa för att åka upp och ta en fika, en öl eller en bit mat eller bara se utsikten.

Räkna med att du som internationell besökare har några att knuffas med, närmare två miljoner årligen.

Från Toronto är det relativt nära till Niagarafallen, dryga 10 mil. Missa in dem de är värda ett besök många gånger om.

Med kameran runt halsen den 3 januari 2012.

2012-01-03T15:27:00.007+01:00

Den unge dragspelaren som kom nerifrån Nyckelsjöns badplats med julklappspelet ljudande så vackert, på himlen två stora plogformade streck med trumpetande sångsvanar på väg i sydostlig riktning.

Stormen Dagmars rensning bland dåliga grenar i läckra färger mot blågråa löv.

Inte dolt under snö, en dag ljus utan hjälp av snön.

De grafiska aspstammarna med sina ockrafärger mot en allt mer grånande himmel.

Några meter senare längs vägen stubbåkern, i nästan snörräta militärliknande kolonner.

Den 3 januari 2012. Med kameran som instrument.

Taylor Mitchell in rememberance - till minne.

2012-01-02T11:49:00.007+01:00

In October 2009, young and promising folksinger Taylor Mitchell from Toronto was found mauled by a small pack of coyotes while hiking in Cape Breton Highlands National Park, Nova Scotia.

Taylor was on a promotional tour in the Maritimes.

It´s difficult to describe the tragedy that hit North America that day, when this 19 year old and talanted singer was attacked and killed by the coyotes.

Biologists and or scientists discribe this very rare behavior by the the prairie wolves as "...they thought Taylor was a deer or other prey..."

Other hikers heard Taylor´s scream for help and called the police. Officers reached the scene quickly and one of the animlas was shoot, but wounded it got away with another coyote.

Taylor Mitchell was airlifted to a Halifax hospital, where she died.

A very sad end to a promising beginning.

RIP Taylor Mitchell.

I oktober 2009 hittades den unga och lovande folksångerskan Taylor Mitchell från Toronto illa tilltygad av en liten grupp prärievargar i Cape Brenton Highlands nationalpark i Nova Scotia, Kanada.

Hon besökte atlantprovinserna under en turné för att promota sitt senaste album.

Det är svårt att beskriva den djupt tragiska schock som drabbade Nordamerika denna dag när den blott 19 år unga sångerskan dödades.

Forskare och biologer förklarar detta mycket ovanliga beteende av prärievargar som om ".....de (prärievargarna) trodde att Taylor var ett rådjur eller annat byte..."

Andra besökare i nationalparken hördes hennes rop på hjälp och polisen kallades till platsen, en av vargarna skadeskjöts men försvann tillsammans med en annan varg.

Taylor flögs till sjukhus i Halifax där hon också avled.

En mycket tragiskt slut på en lovande start.

Vi minns dig, Taylor Mitchell.

Rena bryts sönder

2012-01-02T09:22:00.002+01:00

Containerlastade Rena gick på grund i oktober, gick på Astrolabe Reef utanför Tuaranga vid Nordön på Nya Zeeland, oljan läckte ut och man befarade en stor oljekatastrof, men med en heroisk insats av saneringsfolk lyckades man begränsa skadorna.

Stormarna har kommit och gått, containrar har fallit ner i vattnet och nu vet man inte om sprickan i fartyget innebär att båten är kluven mitt itu eller om det finns något som fortfarande håller ihop det.

Att dra det loss som man hoppades i början är nu definitivt utom all möjlighet.

NZ Herald rapporterar regelbundet om fartygets nedbrytande faser.

Rena var lastad som sagt med containrar, men hade även timmer och mjölkpulver (!!) i lasten.

Sydney i natt!

2012-01-01T18:40:00.002+01:00

Sydney förnekar sig aldrig, inte heller i natt.

Denna bild är med Sydney Harbour Bridges fantastiska fyrverkeri bakom Operahuset.

Alla media visar Sydney, nyårsfyrverkeriernas huvudstad här i världen, något jag påstod igår på nyårsafton och som besannades idag efter nattens uppvisning.

Gå in på Sydney.com och njut.

Landet med stort A har återigen visat sig på styva linan, under dunder och brak!

Gott Nytt År - Happy New Year

2011-12-30T17:40:00.003+01:00

Gott Nytt År alla trogna besökare på denna blogg.

Vad kunde vara bättre än att visa en bild från firandet i världens nyårsfirar-huvudstad Sydney?

Happy New Year dear visitors to my blog. What could be better than showing a picture from the celebrations in the New Year Capital of the World - Sydney?

Cheers

Olle

Hugo Chavez - yrar

2011-12-30T10:29:00.005+01:00

Den cancerdrabbade Hugo Chavez, Venezuelas hetlevrade ledare är inte känd för att sticka huvudet i sanden, inte heller för att använda huvudet som det passar omvärlden.

Kompis in i det sista med Khadaffi är väl hans senaste merit, nu visar han sitt USA-hat igen genom att anklaga USA för att sprida cancersjukdomar till latinamerikanska ledare.

Lite väl grovt av en statschef.

Tänk er Fredrik Reinfeldt anklaga en statschefskollega för att låta sitt land sprida livsfarliga sjukdomar. Tänk bara tanken.

Eller tänk dig tanken att någon anklagade vårt land för samma sak.

Men Chavez ser inga hinder eller diplomatiska tabun för att slunga ur sig dessa anklagelser.

Nu senast är det Argentinas president Cristina Fernandez som igår uppgavs ha cancer (smittad av amerikanska CIA?) i sköldkörteln. Utöver henne är det en rad ledare i Latinamerika som drabbats under de senaste åren.

Ja du käre Chavez, du borde kanske inse att diplomati inte är en dum idé att använda sig av, såna här naiva barnsligheter vinner du inga nya proselyter med.

Inte ens på hemmaplan.

Foto:AP

Western Maryland Scenic Railroad 734.

2011-12-29T15:54:00.003+01:00

On December 11, 2011, WMSR 734, steam 2-8-0 makes a lot of noise and puts on a big plume of visable steam, working it´s way up the stiff grade close to Frostburg, Maryland.

I can hear it and I can smell it and I am getting goosebumps, thanks to...

...Photographer Ed Mullen and his magnificent picture.

When Elvis got hungry.

2011-12-28T13:16:00.003+01:00

This is Elvis, guarding his "food".

Or, it could also be that he got disturbed by the noisy mower.

Elvis is a nasty croc at Australian Reptile Park at Gosford, close to Sydney.

When a fellow was lawnmowing the park Elvis jumped up and got a bite of the machine, he then dragged it down into the water, dispite losing two of his teeth, he hold on to for a long time.

Later the staff distracted him with more tasty food, kangaroo meat, which gave a worker at the park the opportunity to recover the mower.

But Elvis is Elvis, going after everything that moves.

Good on´ya Elvis.

Julaftonsfyrverkeri

2011-12-27T15:59:00.002+01:00

Det var julaftonskväll strax söder om Melbourne, i Selby, när åskan lyste upp kvällsmörkret.

Elektricitet i kittlande nervbanor ner mot jordytan.

Ett skådespel fångat av Val Rees.

God Jul önskas er alla.

2011-12-23T09:47:00.002+01:00

Ni trogna, eller ni som bara snubblade över denna sida, no worries, ni önskas samtliga en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

All of you loyal visitors, or if you just stumbled over my blog, no worries, I wish you all a very Merry Christmas and a Happy New Year.

Nästa år blir spännande, nästan i överkant, då kommer boken Peeking at Peak Oil som tomtarna här kommer kånkande på, då kommer den ut. Först engelska, sedan på svenska, sedan spanska och troligen som nummer fyra - franska.

Next year will be exciting in many aspects, the book Peeking at Peak Oil, which the two Santas are carrying will be released. First in English, then Swedish, after that Spanish and as number four - French.

Ojmjakon - i kallaste laget

2011-12-22T18:16:00.003+01:00

Det lilla samhället Ojmjakon i Sibirien anses jämte grannorten Verchojansk vara de två kallaste platserna på Norra halvklotet.

Dygnsmedeltemperaturen i januari pendlar runt -50 C.

Anledningen till att man under långa perioder har extremt låga temperaturer beror på att Ojmjakon och Verchojansk ligger i en dalgång mellan två bergskedjor, därmed blir den kalla luften liggande kvar och påverkas sällan av väderomslag.

1926, närmare bestämt den 26 januari slogs ett icke så behagligt rekord i Ojmjakon, då uppmättes den hittills lägsta på norra halvklotet -71,2 C.

En sommardag händer det att tempen stiger till över 30+, en extrem skillnad på närmare 100 grader Celsius. Skapligt.

Men ingen av dessa orter lockar mig, inte en chans att röra sig utomhus under några månader avgör definitivt, men ändå, 800 tappra bor i Ojmjakon och cirkus 1300 uthärdar i Verchojansk.

Tappra människor, värda ett köldtillägg på lön och pension.

Ryugyong Hotel, Pyongyang.

2011-12-21T19:10:00.002+01:00

Efter Kim Jong-Ils död har Nordkorea kommit i medias ljus, inte utan förundran konstaterar jag att inte bara världens största stadion finns i stan.

Utan även ett av världens högsta hotellbyggnader !!

Detta är Ryugyong Hotel som är 330 meter högt, 105 våningar och tog närmare 25 år att bygga, man började 1987. Bygget stod still i närmare 20 år i brist på det mesta.

3000 rum, 7 roterande restauranger högst upp, casinos och nattklubbar (man häpnar!!).

Det beskrivs som världens fulaste skyskrapa.

Inte är den vacker - men annorlunda.

Melbourne 1959 and today

2011-12-20T20:29:00.005+01:00

This is how I remember Swanston Street in 1959, with Flinders Street Station on the very left. This is where Swanston and Flinders cross.

If you click on the image you can see one of the classic greens trams a bit further down the street.

From the Botanical Garden side of Yarra River, this is what the skyline looked like in 1959.

And this is what it looks like today. Last year 2010 rather, it has changed a lot, eahh?

The bright and sunny day of December 14th last year shows Yarra River and the new skyline. Rod Laver Arena and the MCG are to the right.

Melbourne you are always next to my heart.

Paris 2004 - men Teheran 2012?

2011-12-20T14:07:00.004+01:00

Året är 2004 och i Paris är Eiffeltornet insvept i röd rök, rödfärgad av den röda belysningen, man firar, storskaligt det kinesiska nyåret.

Skulle det kunna ske i exempelvis Teheran, där Azhadi Tower är som gjort för ett firande, eller Damascus, Islamabad, Jerusalem, Jeddah?

Förvisso är antalet kineser i dessa städer färre procentuellt än i Paris, men ändå? Sekulariseringen hur står det till med den?

Vad tror du?

Kim Jong-Un och Kim Jong-Il

2011-12-19T17:15:00.004+01:00

Fader och son, sida vid sida, på samma tribun, men till synes med distans. Vincent Yus bild är talande, fadern undrar kanske rent av: "vad kommer nu att hända efter mitt frånfälle?"

Det får vi se, någon större skillnad i maktbalans med Syd blir det troligen inte, Nordkorea provsköt en missil bara timmar efter Kim Jong-Ils död, bara för att visa omvärlden att garden på inte sätt var nere.

Denna bild är så bra att den tål att tittas på fler än en gång.

Detta mysterium till land får oss att fundera mer än vad det hela egentligen är värt att "offra tid" på, just därför att vi inte vet något än mindre får reda på något.

En ny Kim kommer

2011-12-19T10:10:00.003+01:00

Detta är Nordkoreas nye ledare.

Kim Jong-Un, son till Kim Jong-Il som dog i lördags av en hjärtattack.

Denne son är faktiskt utbildad i Schweiz och lär enligt media därmed ha lagt sig till med diverse västerländska olater - vin, baseboll mm mm.

Hans farfar kallades den Den store ledaren, hans far Den käre ledaren och redan i dag skriver nordkoreanska media om den Den store efterträdaren.

Varför Sydkoreas armé skulle sättas i alarmberedskap har jag svårt att förstå, en gråtande nation är inget bra avstamp för en gråtande armé om man nu ville anfalla Syd.

Vi får se vad som händer.

En sjutusende Airbus

2011-12-18T11:46:00.002+01:00

Världens största operatör av Airbus, US Airways fick den 12 december sin sextiotredje Airbus A321. Den maskinen råkade också bli flygplan nummer 7000 som lämnat fabriken i Toulouse.

Här lyfter den i ett regndis (överst) och under, en diskret påminnelse till höger om dörren som alla passerar igenom på väg ombord, en påminnelse om planets betydelse rent statistiskt.

US Airways flotta av Airbus imponerar:

93 A319, 72 A320, 63 A321 och 16 A330.

I orderböckerna ligger ytterligare 58 A320, 8 A330 och 22 A350XWB.

Smått imponerande av ett bolag baserat i Arizona, inte så långt från Boeingfabrikerna i Seatlle.

Black and white stripes.

2011-12-17T16:38:00.003+01:00

It´s all written in black and white when you are a true fan of Newcastle United.

Like this fellow, artistically painted and dressed in the Magpie colours of Northeast.

A follower in all weathers and ups and downs. Always supporting his team.

Money is not all in this world, without the fans in Newcastle, England and all around the world this club would be nothing.

Today it´s a proud pillar on Tyneside, with Toon Army singing all the way to St James Park (named something else nowadays), how could the team miss a point.

I keep my black and white heart, fingers and feelings crossed today, when Swansea are visiting Newcastle.

HWTL

Robert Motherwell - inspiratören!

2011-12-16T14:47:00.006+01:00

Några korta rader om denna storartade konstnär.

Robert Motherwell, född i Aberdeen, i staten Washington USA 1915, kom 1940 till New York.

Han slog sig samman med en grupp andra konstnärer, för att nämna några - Jackson Pollock, Mark Rothko, Willem de Kooning och Franz Kline - vars mål var att förändra bilden av amerikanskt måleri. Eller från engelskan: "...set out to change the face of American painting."

Det tycker jag personligen de gjorde fullkomligt rätt i.

Dessa herrar plus flera ur Popkonstnärerna blev mina ledstjärnor under min egen uppbyggnad som bildskapare, både som illustratör, grafisk formgivare och fri konstnär.

De har levt med mig sedan dess, de har varit mitt skapande skelett utan att jag egentligen tänkt på det. Men alltid där, grundbulten för mina uttryck i bildernas värld.

Alltnog Motherwell och hans kollegor satte sitt verk i sjön, de omdanade den amerikanska målerikonsten till att börja med genom att ifrågasätta det realistiska uttrycksätt som varit förhärskande i konsten under decennier.

De menade helt enkelt att den bara visade ytan av det amerikanska livet, de ville visa den djupare innebörden av verkligheten, bortom den igenkännande bilden.

Influerade som de var av surrealisterna, många av dem emigrerade i samband med andra världskriget från Europa, förföljda och oönskade.

De abstrakta expressionisterna sökte ett sätt att skapa viktiga bilder av den emotionella sanningen och känslornas verklighet, som de lite kryptiskt uttrycker det.

Motherwell spelade även en avgörande roll i skapandet av konsten i New Yorks underground värld.

Motherwells stora målningar har kraft, men även ljus och lätthet.

Med målare som honom, Cy Twombly, Jackson Pollock, Willem de Kooning och Mark Rothko som inspiratörer sover jag tryggt om natten och arbetar fritt om dagen.

Tack för det.

Sand och frost

2011-12-15T20:28:00.003+01:00

Spelet mellan det varma och kalla blir som mest spektakulärt så här års, innan snön raderar ut allt. En uppgrävd sandhög kan bli hur spännande som helst med sina frostigt blå skuggpartier.

Var så goda och fantisera själva, detta är naturens eget sätt att visa vad abstraktioner innebär.

Det föreställande har blivit icke föreställande, precis som i konstens värld.

Härligt uppkäftigt!

Dornier Wal - ful eller bara fult fascinerande?

2011-12-13T19:26:00.005+01:00

Här är Dornier Wal, I-DIAR, italienregistrerad. Byggd i Marina di Pisa av ett dotterbolag till tyska Dornier.

Denna skapelse, flygande skapelse, en amfibiemaskin tar inte plats i flygets skönhetssalonger.

Snarare tvärtom. Skamvrån när det gäller formgivning och design.

Men fullt flygduglig i många år, så ingen skugga över ingenjörskonsten, däremot, designfolket var säkert på dåligt humör under dess tillblivelse.

Dornier Wal byggdes i drygt 20 olika versioner och utföranden.

I Italien fram till 1932, detta då tyskarna genom Versaillesfördraget var förbjudna att bygga inom sina egna gränser.

Totalt byggdes cirkus 300 flygplan.

Dornier Wal flög från 1925 Stockholm-Danzig, med mellanlandning, av alla ställen, i Slite på Gotland. Det tog 8-10 passagerare i två kabiner, en framför- och en bakom de vingliknande pontonerna. Mitt emellan i öppen kabin satt piloterna, bakom propellern, i luftdraget.

Hur kul var det?

Redan 1926 fick Luft Hansa alla rättigheter till utlandsflygningarna från Tyskland, så Deutsche Aero Lloyd var kvickt ute ur bilden. Alla Wal-kärror fick LH-beteckning från det året.

Wal sägs vara föregångare till Junker F-13 och blev populär inte bara i Europa utan även i Sydamerika.

Tyska flygpionjärer med post i lasten valde också Walmaskinen när de korsade Sydatlanten.

Jösses att sitta 1,5 meter bakom en propeller i vinddrag och oljud över Atlanten, de måste förutom hörselskador och lung-/andningsproblem även blivit rikligt uppskattade och belönade - hoppas man.

Som sagt, i mitt tycke är nog detta historiens fulaste passagerarmaskin, det är dock av mindre betydelse, den gjorde sitt jobb trots utseendet.

Och det var det som räknades.

Den lever vidare i minnet hos många.

Jag inkluderad.

Ansiktstatueringar har inget med åldern att göra -tydligen.

2011-12-13T14:48:00.003+01:00

Nähh, tvärtom, det spelar ingen roll om man är ung och kanske lite för impulsiv och mindre framåttänkande när det gäller tatueringar - man kan lika väl vara till åren kommen och ändå vilja väcka uppmärksamhet sommar- som vintertid.

Några exempel här, a star sprangled young lady and an old man with a maorilooking tatoe and a nosering.

It´s not my cup of tea.

Giant dog and a tiny one.

2011-12-12T15:16:00.003+01:00

-Hi biggie! Is the air thinner up there?

-Nope, but clearer.

-By the way, how did you get to grow so big?

- I have eaten steaks and burgers all my life.

-....with French fries?

-No way, too salty.

-Eaah, I am five, and you?

-18 months old.

-And so big!

-Size doesn´t matter old boy.

-So they say.....

Robert Motherwell - kompromisslös konst!

2011-12-11T11:46:00.005+01:00

Ännu en av alla dessa häpnadsväckande amerikanska konstnärer, som efter kriget skakade om världen med sin djärvhet, sitt sökande efter nya utryck, fria från damm och påtvingad tradition. Vad hade de egentligen att falla tillbaka på, den amerikanska konsten var ju helt influerad av den europeiska, i Motherwells och hans efterkrigskollegors fall rörde de sig i Picassos fotspår.

Men ändå befriade, i min mening, av den tunga traditionen.

De verkade i ett USA som inte var pulvriserat av krig och därför kunde ge sig ut fritt svävande i nya rymder, medans Europa kravlade sig ur sin vånda, sina skador och oförmåga att känna den konstnärliga friheten, den skulle komma, men i början var den obefintlig.

Det var då, de på andra sidan Atlanten, gick loss med alla krafter de hade, Robert Motherwell inget undantag. Jag vill tolka hans verk som helt kompromisslösa, d v s fria.

Motherwell levde åren 1915 till 1991 och tillhörde det som kallades the New York School, som också inkluderade Pollock, Rothko, de Kooning med flera.

Bara att ha undervisat storheter som Cy Twombly, Robert Rauschenberg och Kenneth Noland på Hunter Colleger i New York, men också på Black Mountain College i North Carolina säger en del om det inflytande som Motherwell haft på efterkrigstidens amerikanska konst.

Hans stora verk visades på museer världen över.

Det här verket gjorde Robert Motherwell 1971 och heter "Elegy to the Spanish Republic No.110."

En stor konstnär, men verk som berör, skakar om och lämnar få om någon oberörd.

Robert Motherwell va´namnet.

New delivery.

2011-12-10T16:36:00.002+01:00

Here she is, number eleven of the Airbus A380´s that Qantas have ordered.

In the beautiful evening of November 27th she´s approaching Sydney Airport, proudly named

John Reginal Duigen and registered as VH-OQK.

She started her delivery flight as all the other A380´s in Toulouse France, only to stop at Changi Airport, Singapore.

Rent igen efter Rena

2011-12-10T12:17:00.003+01:00

Sitt inte hemma å deppa för att det är mörkt och rått och kallt. Packa väskan och res till Bay of Plenty på Nya Zeelands nordö om du vill ha ljus, sol och värme, lägg därtill fantastiska badstränder. Jo addera också ett fint boende och god mat i överflöd i detta lilla paradis på andra sidan jorden.

När fraktfartyget Rena gick på grund här i Bay of Plenty för ett par månader sedan och läckte olja, var det många som befarade att badsäsongen skulle vara förstörd, men som ni ser på bilden är det fritt fram för ett härligt strandliv.

Packa väskorna och res, du lever bara en gång och vad sparar du till?

8 december 2011

2011-12-08T10:34:00.006+01:00

Klockan är 08.47.56 när denna bild togs, solen har precis kravlat sig upp ur ett lågt liggande molntäcke och sent om sider gryr dagen.

Nere på sjön denna morgon med några minusgrader, syns tydligt hur istäcket bildas fläckvis, för att någon timme senare bindas ihop mer och mer, ett fascinerande skådespel att följa, precis lika mycket som när isen viker ner sig i vattnet på vårkanten.

Lämnar man horisonten och tittar ner på marken, finner man mönster man är ovan vid, som här fruset vatten på svart plast! Svart plast som har lindats runt 6 meter långa limträbalkar.

En dräneringstrummas refflade yta kan också vara vacker och spännande garnerad med iskristaller.

Den 8 december 2011 ännu en vacker dag. Naturen - så livsgivande i tider av allmän dysterhet runtom.

Jumping rat?

2011-12-07T22:47:00.002+01:00

No, it´s a small ´roo.

A young fellow on the move, in the air. Look at his face, so childish, so sort of ratty if you excuse my comparison.

I like.....

Charterpionjärer i Rimini 1961. Fritidsresors första år.

2011-12-06T17:25:00.005+01:00

Här står Håkan Hellström (närmast) och Bengt Bengtsson, två av landets pionjärer på charterfronten. Håkans dotter Eva tog bilden sommaren 1961, för 50 år sedan, i Rimini som var ett av Fritidsresors första resmål.

Egentligen började man i Sitges, strax söder om Barcelona, med semestervåningar, de kallades från första dagen för Fritidsvåningar, ett koncept som många andra researrangörer tog efter, när de i charterns begynnelse ploppade upp som svampar ur jorden.

Men Håkan och Bengt var tidigt ute, de lämnade gruppreseavdelningen på Nordisk Resebyrå och tog steget till Drottninggatan 31, fem trappor upp, där det första kontoret och även en butik i gatuplanet, kom att ligga.

Deras erfarenhet av att organisera gruppresor var betryggande, Nordisk Resebyrå var störst i hela Norden, även på gruppresor av alla tänkbara slag.

Jag hade nöjet att jobba på gruppresorna när den överraskande utbrytningen skedde, Åke Wärngård rekryterades tidigt till nya Fritidsresor och jag kom inte långt efter.

Utöver Sitges blev även Arma di Taggia strax öster om San Remo på den italienska Rivieran ett resmål med fritidsvåningar. San Remo och Rimini var hotell-resemål.

Släktresor till USA ingick också i utbudet.

Första året hade Fritidsresor runt 4.500 resenärer, kan tyckas blygsamt, men chartern var ung och svenskar ovana vid resor utomlands.

Fritidsresor fyller alltså 50 år i år. Dess historia är brokig, men de finns kvar, de är stora och känns fortfarande som en trygg arrangör.

Jag känner mig stolt och glad över att ha fått vara med om något som idag är både verklighet och historia. I bygget av Fritidsresor har även jag lagt en och annan sten, tack Bengt och Håkan för att ni plockade in mig i Frittegänget.

Promenix den 5 december.

2011-12-05T13:08:00.005+01:00

Hängde kameran på axeln och tog en liten runda i solen, den 5 december.

Vi närmar oss dagen då det vänder, ett par veckor och några dagar bara. Men idag tänker man inte på att dagen är kort, utan att den är rik.

Skönheten finns överallt, det finns kontraster efter en frostig natt, mest på marken då. Få tittar ner, men har man en kamera, söker blicken överallt.

Dagens fotoskörd resulterar i fem bilder, håll till godo. Visst finns det skönhet, trots årstiden, nästan så att motivutbudet är större när man "slipper" det evigt gröna.

Carry on...

2011-12-05T10:53:00.003+01:00

An amizingly creative image that I received minutes ago on Facebook.

It reads: "Sometimes you have to pick yourself up and carry on!"

I could not have said it better myself.

Ljuv musik i Woodstock.

2011-12-04T11:51:00.003+01:00

Här kommer två CP rail-lok släpandes på några kilometer vagnar, i kanadensiska Woodstock, Ontario i maj i år.

Ja detta är alltså två lok tillhörande dotterbolag till CP Rail, det främsta är från leasingbolaget CEFX med nummer 1002, det röda är SOO lines 6059, ett dotterbolag på andra sidan gränsen i USA.

Musiken är den samma, ljuvligt dån och dunka-dunka till toner av dova sirener.

Woodstock lever.

Kakaduan -en trevlig (?) varelse.

2011-12-02T14:28:00.004+01:00

Kakaduan är en papegojfågel som man stöter på lite här och där, i fångenskap om de är utan för Australien och närområdena därnere.

Vid domkyrkan i Visby satt en på en pinne, intill husse som sålde något, inte var den kakaduan kedjan inte, utan satt där snällt och lydigt.

Den lyssnade på mitt gnällande jams när jag försökte få till stånd en dialog.

Annars som sagt, finns det drygt 20 arter, 11 av dem lever enbart i Australien, övriga finns i Indonesien, Nya Guinea och öar i Stilla Havet.

Tofsen som den reser upp ibland är väl det mest kännetecknande för kakaduan, den är vit eller gul.

Det finns hos vissa arter även de som har stora delar av näbben täckta med fjädrar.

Kakaduan är inte enbart vegetarian, utan kan om smaknerverna så kräver, med behag sätta i sig mjölmaskar och andra mindre insekter.

Så populära är dom inte i vetedistrikten i Australien, där de kommer i stora flockar och mer eller mindre plundrar fälten.

Om man nu har dem som husdjur får man räkna med att de kräver ständig uppmärksamhet, annars blir de aggressiva och kan skrika oupphörligt tills de får någon som bryr sig.

Möbler och heminredning i största allmänhet kan få skador när de går lös på den. Och näbben är stark nog att slita ut all fyllning i en soffa om det inte passar.

Så fundera innan du skaffar en kakadua, men får den sitta på din axel under hela din vakna tid, så är det bara att styra stegen mot zoo-affären.

Krig? Nej bara vädret.

2011-12-01T16:34:00.004+01:00

Kvällsdraken som vill skrämmas.

Men det handlar det nog mest om att kränga lösnummer.

Hur som haver, kvällsdraken drar gärna till med extrafeta rubriker då en storm närmar sig vår skandinaviska halvö.

Men Expressen, där är inget tredje världskrig som kommer, det är bara lite hårdare vindar och med dem svättande nederbörd som det handlar om.

Några får strömmen snöpt i ett antal timmar, andra ett träd in över gårdsstaketet, värre än så är det inte.

Resten klarar vi själva, anpassar hastighet, stannar hemma, plockar fram värmeljus och trangiakök. Vi grejar det Expressen.

Varför hålla på att skrämma folk för normaliteter som en och annan storm och några portioner underkylt regn?

Vi är vana och redo - no worries!

Twombly, Monet och Turner på Moderna.

2011-11-30T17:22:00.005+01:00

Twombly. Utan titel. 2007.

Twombly. De fyra årstiderna. 1980-talet.

Twombly. Titel ???. 2007.

Det pågår en fantastisk utställning på Moderna Museet i Stockholm just nu. Bara säger - missa inte den.

De tre storheterna Monet, Turner och Twombly är samlade och blandade under vissa teman som Atmosfär, Skönhet, kraft och rymd, Årstiderna mfl.

I Atmosfärdelen som man först möter finns flera av den 1851 bortgångne J M F Turner, där atomsfären fortfarande vibrerar i målningarna. Att han bemöttes med kalla handen av många är lät att sätta sig in i, för hans bilder "föreställde ju ingenting" och då är man ingen konstnär. Då som nu.

Här flyter de tre konstnärernas verk från tre olika epoker ihop mer tydligt och påtagligt än under de andra olika teman som är grunden för hela utställningen.

T o m den nutida Cy Twombly skulle kunna "förväxlas" med den näst intill 200 år äldre kollegan Turner.

Turner är lätt att känna igen, liksom Monet, som med vissa målningar från 1907-1910 måste ha stött på samma oförstående kommentarer som Turner gjorde 70 år tidigare.

Den mer moderna Twomblys naturbilder ligger nära sina kollegors, ja allt är ju relativt.

Men många var tvungna att gå fram och läsa vem som gjort den målning de just tittade på.

Twombly är dock mer oförutsägbar.

Han är friare, spretar lite mer, blir vildare med åren, de sista åren av sin levnad (han dog sommaren 2010) var han mer vild än tam.

Visar några exempel tagna med en enkel iPhonekamera.

Överst: från 2007 vid 78 års ålder målade han denna jättemålning "Utan titel", den ingick under temat "En flytande värld".

Bilden under: en svit på fyra målningar på temat "Årstiderna", Cy kallar dem "De fyra årstiderna".

Underst: ser ni en bild som jag missade titeln på, men den är målad under Twomblys sista levnadsår, vid 82 års ålder.

Här så fri, så obunden, glad och sprallig. Med barnasinnet kvar, glädjen sprudlande i hans inre.

Det är bara att ge sig och inse att vissa har modet och viljan kvar.

In i det sista.

Som sagt - missa inte dessa tre mästare på Moderna i Stockholm.

Redbacks flyttar gärna till England.

2011-11-29T10:37:00.003+01:00

En av Australiens många dödliga spindlar, the Redback, tycks vilja flytta på sig och söka sig sig till andra kontinenter, för några år sedan spred den panik i Japan, när den oförskyllt hamnat i några förpackningar som exporterats dit.

Nu är de mer intresserade av England, den nätta vackra släktingen till svarta änkan, är en av flera insekter som hamnar i resenärers väskor eller i internationellt fraktat gods.

The Redback med en röd rand i sicksackmönster på den glänsande bak-kroppen är inte speciellt uppskattad som invandrare i England, men det kan man kanske förstå, för att biter den så åsamkar den svår smärta, svullnad, bröstsmärtor, obehag och feber.

I värsta fall om man har nedsatt motståndskraft så kan man stryka med.

You don´t push a Redback around, not even if you are an immigration officer.

So keep your boxing gloves on.

Blå morgon - Blue morning

2011-11-28T15:45:00.005+01:00

En morgon i slutet av November innan soluppgång, morgon är grafitgrå och blå i olika kyliga nyanser, Paynes Grey är den dominerande färgen.

Vackert så att man nästan blir stum. Och detta efter en avslutning av gårdagen som var stormig, regnig och med inslag av snöglopp, ja då möts man av stillhet och en skönhet som ger livet de där extra kryddorna för att känna välbehag och mening.

Senare idag tog vinden i och det blev snålt runt knutet igen.

Men morgonen var andlös.

Ta del av den.

It is late November, just before dawn. Nature is coulered in grey and cold blue shades. Paynes Grey is the dominant coulor.

The beauty makes you breathless. After last nights storm, rain and even sleet it´s a wonder to meet the calmness and beauty which adds so much to your senses of pleasure and meaning of life.

A little later the wind picked up again to become almost painfull.

But the morning is still on my mind.

Please let me share this with you.

Blandad blandteknik.

2011-11-27T11:24:00.002+01:00

Ett par exempel på blandteknik-bilder. Teckning med fetkrita, blyerts, kol i grunden, sedan pastell- och fetkrita, akryl och gouache. En salig blandning, men grytor brukar bli goda och de här två smakar i min mun ganska bra.

Överst Vandraren och underst Änglalik.

Inte dagsfärska, från 2009.

Grattis American Samoa.

2011-11-25T18:27:00.002+01:00

Äntligen, American Samoa, en ögrupp i Stilla Havet med runt 55 000 innevånare, äntligen har de vunnit en fotbollsmatch i internationella kvalificeringsomgångar.

Laget är (var) rankat absolut tvärsist i FIFA:s rankinglistor. Tvåhundrafyra, japp 204 i rankingrullorna. Illa.

Den första vinsten på 30 försök när man slog örivalerna från Tonga med 2-1. Historiskt.

American Samoa har dessutom rekordet i storförlust i sådana här internationella sammanhang, 2001 förlorade man mot Australien med 30-1 !! Ett mål var tredje minut!

Men grattis American Samoa, eller Amerikanska Samoa, ni har mina sympatier i er nästa kvalificeringsmatch i jakten på en plats till VM 2014.

Fasan på besök.

2011-11-25T09:24:00.002+01:00

I morse stod han där, grann som det anstår en fasan, utanför sovrumsfönstret.

Sen gick han och pickade och rotade bland löv och rester av sommargrönskan, kanske fanns det godis att hämta.

Hade jag nu varit jägare hade jag öppnat fönstret och pangat på, men nu är jag inte det, så jag tyckte denna tämligen sällsynta varelse på besök i vår trädgård skulle få leva vidare.

Men fasan lär vara gott.

Worlds smallest car.

2011-11-24T09:58:00.002+01:00

In London, to be precise Piccadilly Circus, this small bug, the Peel P50 has neatly been parked between two vans.

It is hard to believe that this tiny little thing will fit in to todays safety standards, being manufactured in the sixties. There are still twenty Peel P50 traveling the roads of good old England.

The three-wheeler is capable to seat one adult and one shopping bag, has one headlight, one door and one windscreen wiper.

And last but not least: 134 cm long, 99 cm wide and weighting only 59 kg.

One thing is for sure, it won´t fit me being 187 cm tall.

So even if I had £ 35,000 to 50,000 to buy one, I´m not in the market.

Tecknare Lindström och Nordea

2011-11-23T18:01:00.002+01:00

Hur bra får man bli? Tecknare Lindström borde få alla utmärkelser som finns.

Den här är uppe på en ny toppnivå.

World´s longest ear hair

2011-11-22T14:14:00.004+01:00

Here´s the proud owner of the world´s longest ear hair - Mr Radhakant Baijpai.

The grocer from India claims it´s still growing and that he has never cut it since it bagan growing at the age of 18. And he has no intenetion of trimming it.

How long? 25 cm.

25 impressive centimetres, guess his wife is thrilled and simply loves it.

Störst går inte (alltid) först.

2011-11-22T09:36:00.002+01:00

Den här bilden behöver inga övriga kommentarer. Möjligen då att diset även fanns i Ostende när bilden togs, samma dis som ligger över nejden utanför fönstret idag.

Tjena...

2011-11-21T09:09:00.002+01:00

...jag är en av flera i den stora Tucan-familjen.

Vi styr och ställer bland de stornäbbade jåglarna i Sydamerika, det finns även kompisar uppe i Centralamerika också.

Du kan inte missa mig, stor färgglad näbb, med plats för massor av godis. Jag käkar vegetariskt, bär, frukt och frön, men växlar ibland över till mer allsidig kost, då blir det insekter, spindlar och en och annan småfågel ryker med också. Till och med nån gnagare kan få sätta livet till.

Mina fötter är speciella, för att klättra bättre än andra - fyra tår - två fram och två bak. Praktiskt.

Dimma på stränderna också.

2011-11-20T12:57:00.002+01:00

Inte bara vi i södra halvan av vårt land som kan skryta med dimma.

Sydneyborna har också dimma, varm inlandsluft når stränderna och möter svalare havsvatten, ja då bildas dimma.

Denna bild är ganska ovanlig, folk på stränder i dimma.

Men det är klart solen biter inte lika hårt, att dimman kyler ner det vet vi alla, även här där det var fuktigt varmt med upp till plus 32 innan dimman dämpade värmen något.

Jag tittar just nu ut över ett ganska disigt landskap med en temp på plus 8.

Någon längtan till ett dopp i Nyckelsjön har jag inte.

UFO och starkt ljussken över Blackstaby.

2011-11-19T09:19:00.002+01:00

Utomjordingarna kom till byn denna dag den 19 november 2011.

Först då rymdskeppet som med sin otydliga silhuett avspeglade sig mot den fortfarande lätt sömniga morgonhimlen.

Sedan, som ett brev på posten, kom det starka men överraskande ljusskenet i riktning sydost, troligen var det farkosten som landade bortöver åkrarna.

Har inte vågat mig dit, rädd för strålning och andra obehagliga överraskningar.

Men positivt att vår lilla by får stå i centrum för världens uppmärksamhet några timmar.

Mina foton lär bli attraktiva hos alla nyhetsbyråer, därför copyrightar jag dem.

Nordkoreanska massmöten i närbild.

2011-11-17T16:12:00.008+01:00

Det här är förmodligen rätt unika bilder, åtminstone den översta.

Sällan aller aldrig får man så hur dessa återkommande nordkoreanska massmöten är regisserade och arrangerade.

Titta som sagt på den övre bilden, en detalj av ett par ögon, ja till och med ett par glasögon och en del av ansiktet runt om. Denna mänskliga mosaik, som man ägnar månader - ja år - att förbereda genom träning och åter träning.

Titta i detalj på de olika skyltarna som det gäller att alla håller inte bara på samma samma sätt utan också på samma höjd, har övergångar från ljusare till mörkare nyanser av samma kulör.

Finns t o m några med olika färger i.

Tänka bara att placera ut dess, logistiken kring det, ja man blir matt och stum och undrar varför?

Varför gör man detta?

Förmodligen för att ge folk det de saknar - skådespel, med mångas egna insatser som statister och plakathållare, säkert även det en tillfredsställelse, i annat troligen ganska så trist samhälle.

Allt nog - på bilden under ser man tydligare vikten av att hålla skyltarna rätt. Både horisontalt som vertikalt.

Och den undre visar inte bara den totala kontrollen på läktarna, utan även ute på arenans gräsmatta, med perfekta rader och synkroniserade rörelser.

De här stora tillställningarna är kända som The Grand Mass Gymnatics and Artistic Performance Arirang.

Cirka 30 000 ungdomar håller sina färgade skyltar uppe några sekunder för att sedan byta genom att vända på dem till ett helt annat motiv eller budskap.

Koreografin är spektakulär plus att tusentals dansare och gymnaster samtidigt utför sina nummer nere på planen som jag nämnde.

Totalt rör det sig om närmare 100 000 som deltar i detta, hisnande siffror.

Förutom de politiska budskapen är det ofta den koreanska historien som berättas.

Som sagt, i ett land där det saknas så mycket, finns denna kontrast.

Man blir stum.

Frostig gryning

2011-11-16T20:13:00.002+01:00

Om man någon gång kravlar sig upp tidigt och nu pratar jag om strax innan sju, då får man också uppleva det man annars missar djupt nedsjunken i madrass och kudde.

Ett naturens skådespel.

Som en saktfärdig, ganska blek soluppgång, men som tänder upp efter en halvtimme.

Himlen är garnerad med kondensstrimmorna från jetplanen som passerat från fjärran kontinenter, vi ligger under stråket där Japan/Korea till Amsterdam/London går.

Några minusgrader under den klara natten hade gjort gräset frostigt och inget som kossorna gillade äta åt just då, de föredrog de utfodringsbord som står på åkern.

Men vackra är dom när de rostfärgat bryter mot de kalla nyanserna i naturen runt dem.

Varför de är ute? Jo det är dels ett tiotal sin-kor, dvs kor som inte mjölkar för tillfället, resten är kvigor på tillväxt och de kan allesammans lika gärna vara ute som inne.

Så länge de får mat och dryck. Och det får dom.

På prärien i Kanada, med betydligt kallare klimat än här, föder korna sina kalvar bakom vindskydd, bonden kommer ut med en värmetork och ser till att de torkar i öron och ansikte, sen for moder ko ta över resten, ibland i rykande snöstorm.

Så kor klarar kylan bättre än vi tror. De här har rena bastuvärmen i jämförelse med sina kanadensiska systrar.

Om lite drygt en månad vänder det och blir ljusare igen.

Armeringsjärnens sista luftfärd.

2011-11-15T14:17:00.004+01:00

En sista färd, svävande eller hängande i luften, en klarblå dag.

Sedan ner i gjutformarna och om någon dag så kommer betongbilarna och armeringsjärnet får träda in i sin vikta stabiliserande roll, men då lite mer i skymundan.

Minst sagt, inbäddad i betong tills gudarna vet när. Ett meteoritnedslag eller vad skall under överskådlig tid egentligen till för att man skall riva en ny la´gård?

Allt nog, här är näten, här är stängerna på sin sista tur.

De har nu ansvaret för att cirka 260 kor, kvigor och kalvar, i maj nästa år, inte får väggar och tak över sig.

Amy Johnson den första kvinnliga ensamflygaren England - Australien.

2011-11-14T13:49:00.006+01:00

Oerfaren som flygare, ung och vacker blev Amy Johnson 1930 den allra första kvinnliga ensamflygaren att anta utmaningen att flyga England - Australien.

Det här var ett tillag som inte särkilt uppskattades av männen, som tyckte sig ha monopol på att vara djärva och våghalsiga, men här kommer ännu en av de kvinnor som var pionjärer och skrapar av lite av den manliga fernissan.

Och det med besked. 18 000 kilometer är inte småpotatis.

I ett flygplan som jazzade runt i hårda vindar, sandstormar, genom moln och över stora vatten. Men fram kom hon, den gode Amy.

Starten gick i Croydon, England den 5 maj 1930, med bara två års flygträning tog hon till väders och brittiska tidningar var sarkastiska över att en kvinna kunde ge sig på något så dumt som att tro att hon skulle lyckas med att flyga ända till andra sidan jordklotet.

Men si, det gjorde hon Amy Johnson, den 24 maj landade hon under goda väderförhållanden på en travbana i Darwin.

Till historien hör också att detta kostade pengar, en förmögen oljemagnat bestämde sig något överraskande att stödja Emys projekt. Han gav henne möjligheten att köp ett begagnat flygplan av typen DH 60G Gipsy Moth, men en ensitsig öppen cockpit (!!).

Tänk er dessutom att denna maskin endast gjord 98 km i timmen, inte undra på att det tog tid.

Amy hade aldrig tidigare flugit längre än 27 svenska mil, nu väntade 1 800 mil.

När Amy nådde Bagdad efter en sandstorm, fick den tidigare så nonchalanta brittiska pressen oro i kroppen, det här kanske skulle lyckas, Daily Mail erbjöd Amy otroliga 10 000 brittiska pund för ensamrätten till hennes berättelse.

Flygplanet Jason fortsatte efter några mindre missöden och nådde som sagt fram till landet med stort A - Australien.

På den övre bilden ser vi Amy själv och den undre visar inflygningen till Brisbane där hon hyllades av en jättepublik vid en kortege genom staden.

Amy fortsatte att flyga, hon slutar som sig bör, den 5 januari 1941 i dimma och underkylt regn kraschar hon vid Themsens mynning. Hennes flygarliv är över.

All ära åt denne kvinnliga flygpionjär - Amy Johnson.

Roy Lichtenstein goes for US$ 43 million.

2011-11-10T19:25:00.004+01:00

Popkonstnären Roy Lichtenstein lever vidare, som åtråvärd på konstmarknaden i alla fall.

Christie´s i New York sålde hans verk "I can see the whole room" för en Lichtensteinsk rekordsumma. 43 miljoner amerikanska dollar, ungefär tre hundra miljoner svenska riksdaler.

Finanskrisen till trots så finns det pengar att spendera - på konst i alla fall.

De här verken som är som hämtade ur serier kostar alltså stora slantar, vissa gillar inte det här utan fnyser åt det, jag pratar då om folk som "förstår sig på" konst.

Jag delar inte deras uppfattningar, popkonståldern var oerhört inspirerande för alla med lite vidare blick på konsten, jag tillhör den kretsen.

Roy Lichtenstein gick bort 1997, då 73 år ung.

Sanningens ord till slut.

2011-11-10T10:13:00.003+01:00

Ärlighet varar längst. Så tycker den träffsäkre norske cartoonisten Frode Øverli. Jag är beredd att tro honom.

Regnstorm över Sydney.

2011-11-08T20:42:00.005+01:00

Vilken fantastisk bild, ett sk shelf cloud, ett hyllmoln kanske vi kan säga, det ser ut som det.

Hotfullt, aggresivt som en gigantisk tsunami rullar moln, stormvindar och kraftigt regn in över Sydney, till höger i horisonten kan man skymta the city skyline.

Bilden är tagen från Queens Park och är som sagt dramatisk, ser kanske ut att kunna orsaka mer skada än den gjorde, men det räcker med blotta anblicken.

Sydney är vana vid stormar av den här magnituden, regnet förstör och drar med sig massor av sådant som man helst vill ha kvar i sina trädgårdar, men livet är nu en gång för alla inte bara regnstormar på dessa breddgrader.

Gillard gjorde det.

2011-11-08T12:36:00.003+01:00

Julia Gillard som lever på majoritetsmarginalen i det australiska parlamentet svajade.

Men nu har hon lyckats med att få igenom koldioxidskatteförslaget, med 36 röster för och 32 emot i senaten i Canberra.

Detta är en milstolpe i australisk miljöpolitik, som är värd applåder, Australien är en av världens värsta förorenare av miljön, men nu blir det bättring.

Hon säger "En historisk omröstning som vänder år av diskussioner till verklighet."

Med detta lagförslag som lägger extra skatter på de stora miljöbovarna, så kommer man att skära ned utsläppen med ca 160 miljoner ton årligen.

De stora miljöbovarna? Ja framförallt den gigantiska kolindustrin, men även andra inom mineralnäringarna, stålindustrin m fl.

Men även lantbruket är bovar, och de små bovarna, vanliga hushåll med bilar och andra maskiner som pyser.

Grattis Australien.

Oppositionsledaren Tony Abbott som höll högljudd profil emot detta förslag, stack svansen mellan benen och for till London dagen innan omröstningen.

Pedra Branca, Tasmanien, Australien.

2011-11-07T09:20:00.005+01:00

Pedra Branca är portugisiska och betyder vit klippa.

Cirka 25 km sydost om Tasmaniens South East Cape ligger denna vinpinade lilla ö.

Ön har en del kännetecken, dels för svårigheterna att ta sig iland på ön, säger jag sedan också känt för sina stora vågor - ja då förstår ni också svårigheterna. Att ta sig iland.

Vågor betyder vindar, ofta kraftiga, ofta regn och blött väder, the roaring fourties snuddar vid ön, det säger väl allt.

Men till fördelarna hör ett rikt marint liv, liksom fågelliv, bla så kan albatrossen om den för ovanlighetens skull för för sig att landa - landa just här.

Och så har vi The Storm Surfers, de vilda surfarna som i värmande våtdräkter far hit med hjälp av helikoptrar och tar sig an vågor höga som berg.

Lite kuriosa:

Det var år 1642 i slutet av november som upptäcktsresande Abel Tasman först siktade klippön. 1973 gick ett japanskt fiskefartyg på grund och sjönk, tragiskt nog lyckades bara en enda av tjugotvå ombord rädda sig genom att klättra upp på klippan.

En annan sorglig händelse där Pedra Branca står i centrum är när oceanografen Hamish Saunders sveptes bort av en jättevåg, året var 2003, det sägs att vågor på upp till 14 meters höjd denna dag slog in mot ön, vattenskaskader eller kraftigt sprej nådde 45 meters höjd, kraftigt nog att svepa bort allt som försökte skydda sig eller satt löst.

Så nog har denna obebodda lilla ö på 270 x100 meter sin historia. Höjden på klippan är ca 60 meter, tänk då på vattnet som slår upp vid hög sjö. 45 meter upp!!

Fy fasen.

Tecknare Lindström. Nu i färg.

2011-11-06T21:27:00.002+01:00

Är det någon som snuddar vid min egen humor, så är det teckanre Lindström.

Denna bild är inte bara kanon som bild, texten är mitt i planeten.

Så träffsäkert, så mycket humor och glimt i ögat.

Det hade kunnat stå Håkan Juholt lika väl eller varför inte Andreas Papandreou.

Sculpture by the Sea in Sydney.

2011-11-06T09:12:00.003+01:00

This is the header of Sculpture by the Sea´s website.

What you see is a group of heads by Steve Croquett from NSW, "Heads up".

On Eastern Islands off the Equadorian coast you´ll find many giant stone statues, which must have inspired Steve do do these sculptures in his own interpetation.

Sculpture by the sea on Bondi will close on November 20.

SJ S1 nr 1921.

2011-11-05T12:48:00.004+01:00

För någon knapp timme sedan kom det gamla tåget, med ånglok och vagnar som minde om barndomen.

Stockholm Ångloks Sällskap SÅS, arrangerade en tur till Katrineholm och här i Kolke mellan Gnesta och Björnlunda väntade man in ett passerande regionaltåg (bild 3).

Här kollades lyktorna fram, det smörjdes lite extra och personalen vårdade ömt sin kelgris medans snabbtågen susade förbi i svindlande farter.

Loket är av littera S1 och bär nummer 1921, byggt av Nohab i Trollhättan 1952. Faktiskt den sista ångloksserien som byggdes i Sverige.

I eftermiddag runt 16-tiden kommer det stånkande tillbaka på väg mot Stockholm C.

Varsågoda håll till goda med dessa godbitar.

Ian Thorpe i vattnet igen.

2011-11-04T09:19:00.004+01:00

Ian Thorpe, mannen med jättefötterna, nästan som extra simfenor, slutade oväntat redan som 24-åring efter the Commonwealth Games 2006.

Den något tillbakahållne australiensaren förklarade lika överraskande för ett halvår sedan att han nu gör en comeback och en satsning mot OS i London nästa år.

I går i Singapore, blev han tvåa i sitt kvalheat på den ovanliga distansen 100 meter medley.

Det var en bekräftelse som visar på plus, han har helt tydligt inte tappat sina gamla finesser som alla simmare måste besitta för att ta sig fram fort som attan i simbassängerna.

Ringrosten har spolats bort.

Välkommen tillbaka Ian, vi är många som gillar dig.

Two drawings - 40x56 cm - Två teckningar.

2011-11-03T09:46:00.002+01:00

From paintings to drawings.

These figurative images was made a few years ago and came suddenly up to the surface, and I liked what I saw, for that reason I want to share them with you.

Vi byter måleri mot teckning.

De här föreställande bilderna som jag gjorde för några år sedan dök plötsligt upp, jag gillade då vad jag såg, vill därför gärna dela den upplevelse med er.

Top: The winged

Below: On the toe

Överst: Bevingad

Under: På tå

Two paintings. 90x140 cm. Två målningar.

2011-11-02T15:41:00.005+01:00

Thought I should, for a change, show you a few pieces of my own artwork.

Two acrylic paintings, with the respectful (?) size of 90x140 centimetres.

They are not fresh out of the oven, they have matured through a couple of exhibitions, but in my own view, very much representing my way of painting.

För en gångs skull, fick jag tanken att visa några av mina målningar.

Två akrylmålningar, med ganska respektabla mått, 90x140 cm.

Inte direkt rykande färska, de har mognat via ett par utställningar, men är ändå i mitt tycke fullt representativa för mitt måleri.

Top: Figure

Below: Strong form

Överst: Gestalt

Under: Stark form

Kakaduan serverar spaghetti.

2011-11-01T17:53:00.004+01:00

Spaghettifest för jycken, kakaduan serverar mer än gärna sin vän.

Spaghetti Night kallas inslaget som i vanlig ordning kommer från Lars Erik i Sydney som har näsa för allt som man kan dra på munnen åt.

Tack!

Klicka på pilen och filmsnutten startar.

Är detta en bild av Qantas?

2011-10-31T12:05:00.003+01:00

Kära Qantas, är detta den bild ni vill att alla vi som från hjärtat rekommenderar Australienresenärer att välja just er, skall förmedla i stället?

Ni är ett australiskt flygbolag, ni känns, ni låter och agerar genuint australiska, det finns ett lugn bland er rutinerade och mogna personal ombord era flygningar.

Det är därför jag/vi alltid valt Qantas, där de funnits som alternativ.

Vi har alltid rekommenderat er som det bästa bolaget.

Nu verkar det dock som att ledningen är på väg att knapra på varumärket Qantas, genom att satsa mer på Asien och det innebär även att besättningarna blir asiatiska i större utsträckning.

För att spara pengar.

Precis som man gör från Singapore till London, där engelsk ombord-personal tyvärr inte är samma sak som den australiska.

Det jag noterat med förfäran.

Detta kan verka rasistiskt och fördomsfullt, men det är inte alls det är frågan om.

Den australiska atmosfären ombord försvinner helt enkelt med personal som inte är australisk , sen må de som australier vara av vilket etniskt ursprung som helst.

Qantas, skrota inte den image ni har hos oss icke-australier av er som ett australiskt bolag.

Tänk om, gör det i tid, annars blir ni långflygningarnas Ryanair.

Boeing 80 från 1928

2011-10-30T20:06:00.002+01:00

Det ser inte mycket ut för världen, för att vara en Boeing.

Men betänk då att den 27 juli 1928 lyfte denna maskin, en tremotorig dubbeldäckare för första gången.

Toppfarten var 222 kilometer i timmen, blygsamt, likaledes klent, i nutida mått, med 18 passagerare, tre i besättningen och 408 kilo last ombord. 74 mil nådde den på en tank.

Men 1928 var 1928.

Som sagt den ser inte mycket ut och det sägas att det inte var mer bekvämt än att hoppa omkring på en kamel över gropig terräng, men icke dessdå mindre - detta var ett flygplansbygge avsett för att frakta passagerare, oavsett om de trodde att de red kamel eller flög i en dånande maskin.

Skillnaden från kamelritten var bl a läderstolar, läslampor, varm och kallt vatten. Inte illa för den tiden.

Världens första flygvärdinna flög denna maskin, hon hette Ellen Church och tjänade ett 100 US-dollars för 100 timmars tjänstgöring. Bra betalt för den tiden.

Boeing 80 blev ända den plog som satte Boeing i fronten av flygplnastillverkare både för den civila som militära sidan.

Senaste tillskottet är 787, Dreamlinern som premiärflög kommersiellt i onsdags.

"Den blonde dödsängeln" Alfredo Astiz

2011-10-28T18:30:00.004+02:00

I slutet av sjuttiotalet var denne man och hans kollegor i Esma - marinens tekniska högskola - en av militärjuntans förlängda armar.

De grep, kidnappade, torterade, våldtog och mördade sina offer.

Bara på den förhörscentral där Astiz var verksam förlorade runt 5000 människor sina liv. De drogades först, packades på flygplan och kastades levande ut i Atlanten.

Idag är Astiz närmare 60 år, rättvisan har hunnit ikapp honom, efter många år i amnesti så har Kirchner-presidenterna sett till att denna man och ett stort antal av hans medbrottslingar fick sina livstidsdomar i veckan. Ytterligare några fick mellan 18-25 år bakom galler.

Alfredo Astiz är mest känd för oss svenskar för att han var den som ledde kommandogruppen som bla tillfångatog den sjuttonåriga svenskan Dagmar Hagelin i Buenos Aires 1977, hennes öde är okänt, men hon har aldrig hörts av sedan dess, det har inga andra som fördes till marinens tekniska skola heller gjort.

Astiz dömdes för morden på två franska nunnor, en argentinsk journalist och tre kvinnor som bildade gruppen Mödrarna på Plaza de Mayo.

Fallet Dagmar Hagelin tas upp vid en senare rättegång.

Det här var smutsiga år i Argentinas historia, militärdiktaturer är alltid smutsiga och oförsonliga, Argentinas inget undantag.

Bäst att tillägga är väl att inga diktaturer är rumsrena, utan lika fula, grymma och hänsynslösa oavsett uniform eller utan uniform.

Men med uniform på, ser de mer skräckinjagande ut.

Världens största guldmynt.

2011-10-28T08:41:00.004+02:00

Australien har visat upp världens i särklass största guldmynt.

The Perth Mint har producerat myntet i tid för det stora samväldesmötet som skall hållas i staden.

Högsta hönset för Perth Mint säger "Det var en otrolig utmaning, som få andra myntverk skulle ens ha övervägt att anta."

Mynet är fem gånger tyngre än det tidigare största guldmyntet, som Royal Canadian Mint hade gjort.

"Syftet med att göra det så stort var att få det att förbli störst i världen för lång tid framöver."

99,99% rent guld, 80 cm i diameter och 12 cm tjockt. Vikt: ett drygt ton.

En känguru, the Red Kangaroo (den största arten) pryder den ena sidan och med Drottningens porträtt på den andra.

What a couple!

Det nominella värdet är en miljon australiska dollar, lite över sju miljoner kronor.

Guldet i sig är värt mer än femtiotre miljoner australiska dollar.

Säkerheten torde bli ganska massiv runt myntet när det presenteras.

Första Dreamliner-flygningen

2011-10-27T09:16:00.004+02:00

Med kepsarna på, ta en titt på instrumentbrädet, dataskärmar på rad, precis som på Airbusmaskinerna, som oförtjänt fått ryktet bland piloter att det är tråkigt att flyga, då man inte själv kan göra annat än att övervaka.

Nu är Boeing där också.

Tuff design på inredningen, till vänster businessklass och till höger economy.

Så äntligen, tre års försening utmynnade till sist i att ANA All Nippon fick genomföra sin allra första kommersiella flygning, ja med riktiga passagerare alltså.

Detta skedde för någon dag sedan och här ser vi Boeing 787 Dreamliner efter landningen i Hongkong.

En suck av lättnad hos Boeing, ANA och alla andra bolag att detta moment äntligen var avklarat.

Hawaii traffic situation

2011-10-26T07:51:00.002+02:00

A picture from Hawaii, with a sign saying the road is closed.

Was it really necessary to put it there at all?